Ett litet inträde i min vardag (nu för tiden)


Vad jag gör om dagarna..? ja, det,.. som de flesta människor gör - jobbar.

vet inte om jag verkligen orkar berätta allt det där. så trött.

O
kej, det blir kort... såväl.
Idag började jag kl 8, men hade varit vaken i 2 timmar innan jag steg in i mina arbetssysslor - det svider att man måste vakna 2 timmar innan ens arbetstid börjar.

Buss, tunnelbana och åter buss. så ser min resa ut på morgonen.
kollar runt omkring på tunnelbanan - alla antagligen sover, läser tidningar, går på tåget och därefter går av vagnen och stirrar på folk (som jag). men till sist tröttnar man på all sovande, läsande, trappande på tåget och stirrande ögon - man vänder ner huvudet och dyker in i en tidning själv. nyheter, nyheter och åter nyheter.

D
et är alltid roligt när jag kliver in i dörren där alla ler och säger "hej!" - när man egentligen borde stirra ner och nästan somna samt ropa lågt ett "god morgon...". Själv rusar man in i omklädsrummet efter allas glada miner - mitt klädskåp är röd (inte gul) och det är egentligen Åsa och Sannas men jag får slänga mina kläder där under dess tid jag är där.

Oh, allra bäst med det är patienterna - de bl.a. skäller och jamar - men ändå viftar de på svansen eller spinner. nej, nu ljuger jag visst lite grann. hundarna varken viftar på svansen och katterna spinner knappt. de gillar inte att vara där de är - på ett sjukhus. vem tycker om det?
Men! Det finns patienter som verkligen viftar på svansen när man kommer fram till buren för ett ärende - de vill bara se Någon än bara trista och vita väggar. Och slutligen, när djuren åkt hemåt, får de en uppfattning om vad som har skett där mellan dessa vita väggar, gråa gallret som skiljer åt djuren, mellan rastningarna och måltiderna. att igen kunna springa ifatt sin ägare eller återigen krafsa i ägarens nyinköpta soffa. Deras uppfattning är då att Någon har hjälpt dem.

Nej nej, det skulle ju bli kort! så nu får det räcka.

Vänta lite - buss, tunnelbana och åter buss. så var man hemma igen - hos mig och Babe. själv kommer jag ifatt Babe med att äta ihjäl mig och sen rullar jag lite i min söta soffa. och somnar. efter en lång dag.


Tack för mig.
 
och godnatti.
       Dröm vackra drömmar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback