Ludi

Tänk dig.
Att du blir så ångestfull över något så enkelt...

Ångest, det är något som drabbar alla någon gång i livet - mer eller mindre. Men det här är inget som jag är så skicklig på; vad det egentligen är som gör så att man får ångest. Vad är det egentligen?

Det kan ge gåshud med mycket rysningar, speciellt för er som vet exakt hur det är.
Hjärtat börjar slå snabbare och snabbare som snabbast, man svettas som fanken att det blir till två par blöta fläckar under armarna och oron smyger sig upp i magen. Spänning, ängslan, oro, skräck och paniken som allra mest skrämmer ens kropp att man bara vill springa och det långt bort.
Ibland tror man dessutom att man kommer att dö, man gråter sig så till helvetet (inte ändå in i helvetet men.. det känns så!) och sen kan man knappt andas.
"Jag döööör...".

Det finns flera saker som ger ångest, både enkla och svåra; t.ex. kärleken funkar inte, kompisarna hör inte av sig, kroppen blir bara större och större av fett, man är sjuk och missar en del, man ska på anställningsintervju, framtiden ger inget svar, dödsfall bland de närmaste, när man varit med om en olycka, en massa påfrestningar i livet som är förbjudna och en så enkel sak men samtidigt så svårt: ekonomin.
Ja, dessa kan ta kål på en, bara sådär. Inte bara för att jag vet, utan alla vet det. Inte precis alla vet att precis dessa saker... nejnej, nog om det, en massa babbel vill jag inte ha härinne.

Men vid ångestfall, har jag några tips som man kan göra för att få bort dem. vilket har inte drabbat mig på länge, kanske p.g.a. att jag inte har något att oroa mig över längre och att jag vet hur man hanterar den - på mitt sätt iallafall.
Berätta, berätta, berätta samt sov ordentligt och motionera igen dig samt låtsas att den är en vän som vill hjälpa dig! Så slipper du de flesta fallen av ångest.
Äh, det här var inget vidare... hoho. Nej, det får duga trots allt.

Ni som undrar, och frågar, jag mår bra. eller alltså, bäst. Livet leker.
Varför? Jo, för att jag står med bägge fötterna på jorden just nu. Kan man säga så..? Jodå. bajsbollar rakt in i stöveln om man inte kan säga så.

Förresten, en sista sak till. Det var ju morsdag igår; leve länge mor!
Det var ju hon som födde mig, och lät mig växa upp som jag själv ville; 55 cm lång, klippte mitt hår utan tillåtelse, bröt högra armen av en för liten cykel, gladde mig åt 19 nya ungar som kom från två par mösshonor, blåmärket som växte i ögat på mig efter en krock med grannens hund, stoppade fingret i stekhetta knäckkola-röran och fingret fick namnet snövit med hud som dött, klädde på mig 14is-aktiga plagg och köpte ett par Buffalos för tusen spänn och till sist lugnade jag ner mig och blev Jag - ni avgör hur ni vill, mamma vet bäst. När dessa tokiga grejer skedde rev mamma sig i håret medans pappa suckade.
Ångest, som jag sällan får, överför jag ifall då till dig och du stoppar dem, såväl som frön, i stöveln så att det växer upp blommor ur den. Tack mamma!

Ja, det var allt för idag. hoho.




Tack för mig - bajsbollar förvandlas till gödsel och det är växbart i det. Dyk i och väx upp, folk!

Här hade man faktiskt skrivit en del och... jaha.
Skitbajsjävlaskithögjädrans!
Ja, jag är förbannad. Så det så - det får jag iallafall vara.


måste iallafall få berätta en sak - pappa kör sin röda saab igen (finns inget bättre). halleluja.





Tack för mig - finns inget speciellt och säga förutom att jag är less.

Vän, jag vill säga något;
varje gång jag upplevt ett fint vänskap med en Riktig Vän vore lika många födelsemärke på min kropp^.
man säger att vänner kommer och består^.
det borde finnas ett uttryck som säger att vänner kommer och går men slutligen kommer tillbaka^.
och kanske försvinner ännu igen men däremot inte så långt borta iallafall^.
födelsemärket som du ser kanske är ett ärr som du lämnat kvar^.
räkna dem, så kommer du förstå hur tacksam jag är^.
på så sätt har jag fått tillbaka mina jag när du slutligen försvann^.
även om det var ett vänskap som aldrig gav ärr eller ens höll^.

Du var ingen bra vän alls^.
men du höll mig sällskap^.
fick mig att skratta samt gråta^.
jag försökte hålla dig borta så gott jag kunde^.
ingen fick se dig, varken jag eller någon annan^.
men du såg till att du höll dig precis bakom mig^.
dök upp framför mig efter varenda kvarter i stan^.
du hade alltid med dig din gråa bandspelare och lät folk dansa till den^.
alla dansade utom jag^.
jag hatade det^.

Nu kan jag återigen le^.
åt hur roligt vi hade det^.
och samtidigt kunde vi gråta i timmar^.
jag tyckte om dig fastän jag hatade dig som mest^.
när jag slutligen fick nog kastade jag bandspelaren^.
rakt ned mot asfalten och därmed hördes det ett litet kras^.
du förstod och log^.
jag behövde inte dig längre^.
du böjde dig ner och sorterade ihop en massa grå bitar från bandspelaren på den heta asfalten^.
och tog upp CD-skivan som otroligt nog inte gick sönder^.
sen vände du dig och gick iväg utan din gråa bandspelare i bitar^.
som låg och brann på asfalten^.
du kom aldrig tillbaka och hälsade på mig igen^.
du var lika grå som din bandspelare^.
ingen var som Du.




Tack för mig - skippa Riktiga och behåll Din Bästa Vän. _{^{godnatt, gott folk. dröm vackra drömmar.}}

Idag: Tillbringade förmiddagen på min favorit joggningsrunda och i eftermiddag blir nog lite sol samt lugn och ro.







Favoritnöje: Träffa vänner, tillbringa tiden på min favorit joggningsrunda, fika, spela kubb samt shoppa.
Favoritmat: En massa förutom kassler - absolut.
Fjantig eller tuff: Beroende på situationen men tuff för det mesta. ho ho.
Händer eller fötter: Fötter, för de bär mig varje dag och har nuvarande fina målade tånaglar.
Sparare eller slösare: Slösare.

Kopierat det här från mippy. Hm hm.

Oh, det var verkligen ett tag sen man förvandlades till en författare och låtsades skriva en bok - som numera kallas för blogg. Men nu gör jag det. För jag har en massa, eller alltså en del, att berätta...

På sistone har man röjat en del... festat alltså, om någon undrade. Om man ska räkna noggrant så har jag festat 4 dagar utöver 3 helger i rad - en fredag, en lördag och söndag och även en fredag som försvann inatt efter midnatt.
På tal om dessa röj-dagar, har dessa varit väldigt roliga!
Första fredagen - liten partyfest hos Joona i hennes söta lägenhet (anses som Örebros finaste lägenhet bland döva).
Lördagen, en helg framåt - en födelsedagsfest för Klas, Veronika och Kim (var världens segaste från början men blev roligare och ännu roligare mot kvällens slut förutom en del tjafs bland folket).
Söndagen som  valborgmässafton - röjade med en massa bra folk hos Munur i hans nya lägenhet (väldigt goda välkomstdrinkar och tilltugg - med äckliga oliver).
Fredagen som försvann först inatt - födelsedagsfest hos Joona (man kan inte vara dummare än dum när man väl glömt födelsedagsbarnets gåva, uttalas som present, kvar därhemma men så var det).

Och när jag vaknade imorse, vid ungefär tio-tiden, och mådde ganska illa så bestämde jag mig att inte festa något mer. Aldrig mer.
Men! (där sviker man sig själv) på tal om att studenten (och en del fester) kommer ju inom snarast, så just då festar man nog men inte utöver gränsen - som består av en liten röd tråd.

Oh, nu ska man springa vårruset den 16 maj med Babe, vilket jag ser fram emot. samt sen måste man träffa en del folk som man inte sett på evigheter - fyskäms men har haft (det är fortfarande kvar men) en period som man inte ens har en enda lust och gå ut och träffa folk på fritiden förutom när det gäller fester. men nu börjar lusten komma tillbaka... så småningom iallafall.

Men annars så är allt bra med mig - just nu - och ser fram emot imorgon då jag får åka ut med mamma och Oscar (ev. Tomas också) till mammas lilla torp ute i skogen långt bort. och sola, prata, skratta samt leka.
På tal om det liksom, jag och Tomas tjafsade för några dagar sen i lägenheten - med dörren olåst. Plötsligt kom mamma in (vi har ingen ringklocka) och tänkte hälsa på lite, aldrig varit här förut, och då såg hon att jag var irriterad så sen stack vi två iväg till den lilla torpet i skogen. Sen kom jag hem igen, mycket gladare. Tack mamma, för att du finns.

Och under påsken då man var däruppe i Dalarna skedde något som fick några människors gapar att  gapa och ögon extra vidöppna. Alltså, precis innan det skedde steg pappa upp på cykeln alldeles själv. Kunde knappt sluta le när man såg att han verkligen ville cykla - vill man så kan man.

Nej, nu får det räcka. har blivit lite äckligt att man skrivit här - oduschat. efter en rejäl fest. Men tack folk, för igår!
Det var speciellt kul att träffa Maya samt Kulin (och Sarah) igår, som man verkligen inte sett på evigheter.
Och tack folk för övriga festerna!
Tack Tomas, du också. För alla festliga stunder. hoho.

Det man förlorat finns alltid kvar - i jackfickan eller åtminstone någonstans.





Tack för mig - som så småningom förblir rena rama riket.