Ludi

Vänner.
De finns överallt. men måste man ha vänner - så att man kommer någonvart i livet?

En bra fråga, det. Men svaret är nej.
man behöver inte ha vänner bara för att leva gott - en enda vän är tillräckligt. det är kanske dessutom mer personligt om man bara hade en enda vän - genom hela livet. Då skulle man känna den dära vännen mycket väl och kunna vännens humör och vanor utantill.

Inget av det där, som jag nyligen skrev, vet jag en enda dugg om. Det var bara ett rent gissning.
Jag har många vänner. som jag gillar. men självklart finns det de som jag gillar mest än de andra - det ska man inte ljuga om. Enligt mig iallafall.

Jag har inte kunnat hjälpa det - att jag har skaffat mig de vänner jag ville ha. Från när jag gick på dagis till idag har jag alltid tyckt om att prata och le. vet inte om människor dras till de som verkligen kan prata - när jag säger "kan prata" menar jag ett visst sätt att prata så att man utstrålar tillgivenhet.
alla kan alltså utstråla en (eller fler) typ av tillgivenhet på något sätt - var och en har bara sitt sätt att utstråla det. även om det är genom att bara le, blinka med ögonen, skratta, prata, röra ens axel med handen, vara sensationell, vara blyg, måla ögonen med eyeliner så att de öppnas, ge komplimanger, vinna en tävling eller att alltid ha haft en viss utstrålning om sig helt enkelt. som sagt: alla har det och visar det på sitt eget sätt. Enligt mig iallafall.

Man mår bäst av att ha de vännerna som behandlar en likadant som man själv behandlar andra - det mottot har jag alltid följt. Nja, kanske inte alltid men gjort mitt bästa iallafall.
det viktigaste är inte hur många vänner man har - utan att behålla en (eller fler, om det finns) vän som ger dig utstrålning genom livet. Vissa utstrålar genom sin(a) vän(ner) - de blir glada när de ser vännen.

Jag kan iallafall tyda på att jag utstrålar glädje när jag träffar mina vänner - det finns nästan inget bättre. men samtidigt tror jag inte att meningen med livet är enbart gjord av att ha vänner. utan därmed att ha ett tak över ens huvud, en familj, en utbildning/jobb, ett privatliv, mat på bordet, kärlek, plagg som man absolut inte släpper, nöjen, vara social, stunder som man upplevt och minns, böcker, sol och regn, seger över något som man alltid velat segra över, uppleva världen och olika kulturer, försöka förstå andras (och egna) tankar och önskan, kommunicera, skapa, fantisera ihop till ett eget språk, våga göra sig till som att bli som ett barn, visa känslor och förstås att le och skratta.
Enligt mig iallafall. mer kommer jag inte på - förutom förstås syre och H₂O.

Skulle vilja presentera några människor, som står mig väldigt nära, som verkligen har utstrålning - på sitt eget sätt.




det här är jag och Babe - som utstrålar med sitt det.


det här är jag och Sarah - som utstrålar med sin klumpighet.


det här är Helena - som utstrålar med sin blyghet - och jag.


det här är jag och Sellingen - som utstrålar med sin intelligent.


det här är Tomas - som utstrålar med sin unika utstrålning - och jag.


det här är Paula - som utstrålar med sin oskyldiga ögon.


det här är Linda - som utstrålar med sin harmoniska attityd.

Nu var jag klar. Dessa var bara få av mängden som utstrålar alla sorters utstrålning i hela världen. Alla har sitt eget sätt - ta vara på det!
Det kan försvinna lika snabbt som när man åker pulka framför den mest nedåtlutande backen.
Du är vacker - oavsett vilken sorts utstrålning du har.

Kommentarera gärna om Du har ordet - ordet är ditt!

Tack för mig.

Godnatti _{och sprid ut din utstrålning - världen blir ännu vackrare då.}