Spela din huvudroll väl som på gott och ont.

Här hamnade man igen..!

För det första, nu tror jag på att det kommer ordna sig. Oavsett vad det är så ordnar allting sig till slut, trots mot alla odds. Det gör det, det kan jag lova. på hedersord.

Hade en jättehärlig vecka hos pappsen. Han hade nämligen skaffat sig en pool (inte av den lyxiga varianten utan liksom som en bassäng) och den hade huvudrollen i trädgården om dagarna.
Det fick bli bad, sol med solkräm, böcker, tidningar, handduk, solglasögon, solstol, en liten bord ur lekstugan, hårband och bikini förstås!
Gott om bad gav poolen, gott om sol gav den blåa himlen, gott om solkräm gav apoteket, gott om böcker gav min bokhylla, gott om tidningar gav mataffären, handduken fick ta emot min allra egna svett, solglasögonen fick skydda mina ögon från solstrålarna, solstolen bar upp mig från marken, den lilla bordet fick bära upp mina ben (i annat fall brukar den hyllas som matbord i lekstugan för Oscars del), hårbandet fick styla mitt hår så att det inte skulle blötas ner och så fick bikinin den bästa äran, kanske..? hoho.
Det är precis vad jag önskat mig - en riktig Dalarna-aktig sommar! och det fick jag, med hjälp av dessa grejer.

Sen har det varit en del krig och fred i Hallonlandet. Hehe, det finns en märklig och lite fantasifull historia om hela Hallonlandet... Låt oss säga att det är en påhittad historia som dök upp i mitt huvud när jag var ungefär åtta år gammal eller liknande.
Hallonlandet består av grenar, gröna blad, buskar i rad av självaste hallon. Ja, bär som hallon.
Pappsen har alltså ett helt "land" av hallon, nja, kanske inte en helt land men det var vad jag såg när jag var åtta.
När jag plockade bären för att smaska mig i dem så tänkte jag för varje bär jag tog så fick jag en soldat till min sida av kriget men när det kryllade av larvar och småknottrar i bären så fick de kastas rakt fram över buskarna och de var kulor från min allra egna hallon-vapen.
Det blev en del plockande och fantasi-krig. Vilket jag tyckte var kul, minns jag. ingen annan förstod, bara jag. Även om det inte fanns några synliga människor eller såväl soldater som jag verkligen hallon-krigade mot... äh, skitsamma. Det var åtminstone kul just då!
Medan jag plockade hallonen i Hallonlandet under dagarna (krigade gjorde man inte men minnena består) så blev det en del bär..! Det blev minst tolv glasflaskor hallonsaft. Känns som man för tillfället bygger upp ett förråd av saft inför den kalla kalla vintern som jag ska försöka överleva med saft. hm.

Hm, sen har tankarna vandrat, dansat och gått, kommit tillbaka... vilket var av nytta för mig. Där, ute på landet, kan man bara ta det som kommer om det så vill. Göra ingenting, om man så vill. Och det är vad jag har gjort de senaste veckorna där i käraste Gagnef.
Ska absolut åka tillbaka snart nog, eventuellt i september, då allt börjar färglägga landskapet med rött, gult, orange... Ja, höst nämligen. Men samtidigt så längtar jag inte till höst, inte än iallafall.
Skulle tacka ja om någon frågade mig: skulle du vilja förlänga sommaren en gång till?

Just nu längtar man bara efter en ögonblick då ögonen fastnar på en vinterjacka och som får kroppen att vilja sjunka i den. Men annars vill jag absolut inte ha hösten eller ens vintern här ännu. Värmen har inte ens varit tillräckligt för mig. vill ha mera, mera... mera.
Men det var väldigt kul och träffa Tomas igen, till sist.

Måste bara nämna en speciell bok som jag läste ur däruppe i Dalarna. ´Tusen små bitar` av James Frey - herregud. Vilken bok. Hans beskrivning av hans syn på allt, som t.ex. tron på Gud, en värld full av vrede och ilska, drogproblemen,  oskyldiga människor och så livet. Vilken berättelse. Hans berättelse - värd att ta och läsa ur!
Tron på Gud som de flesta kristna har, tror jag inte på, men livet efter döden är jag mera osäker på däremot vad James tror - han tror att ingenting existerar efter döden. Varken en vackrare eller ens djävulsk liv eller ens att själen lever vidare.
Men jag tror att det finns något, mer eller mindre, efter döden.
Ja, när jag läste klart boken så fick jag en del förändrade syn på en del. Man kan om man bara vill.

Alltså, det är ju man själv som har huvudrollen i sitt liv. Ingen (förutom sjukdomar, förstås) kan ändra på det, och ta ens hjärna, syn, upplevelser, hörsel, känslor, rörelse och alla val man väljer i livet.
Det är du som bestämmer hur rollen ska utspelas. Ta vara på den eller skit ner hela grejen, om du så vill, det bestämmer du själv. helt enkelt, så är det.

I ett par dagar har familjen dessutom snokat i klädförrådet därnere i källaren i botten av pappsens röda hus, alltså vi har sparat kläder i åratal och tyckte att det var dags att sortera dem. Det var bara tre högar som skulle sorteras; kastas, sparas, skickas. Men det blev rejäla högar!
De kläder som skulle skickas valde vi att skicka till Röda korset. Vilket stillar mitt samvete då jag kastade postgirot på 100 kronor till något välgörenhetsfond för fattiga barn i Afrika, tror jag det var, då jag bodde på Ekersgatan.
Mamma tog upp en liten söt rosa t-shirt och sa "läs". Jag läste texten på framsidan: "Sveriges hopp", med en tryck av Sveriges flagga.
"Det var din när du var runt ett-två år gammal", sa mamma till sist, och visade upp den insydda namnlappen med mitt namn och efternamn i t-shirten. Den ville jag varken kasta eller skicka till Röda korset, även om det säkert finns små söta (Utländska) hoppor därute som jag. Den tänker jag åtminstone rama in och spara livet ut. Det är ju jag som har huvudrollen i mitt liv.






Tack för mig - Sveriges hopp.

Kommentarer
Postat av: Sara

oh, hallonkrig, kan se framför mig hur du står där i hallonriset och krigar :D sött!

Postat av: mippu

åh, dalarna-aktig.. det älskar jag! kan luta mig tillbaka och minnas hur det var när jag kom och sov över hos dig, vilket äventyr. framför allt då vi var i sjuårs åldern och försökte lifta för att åka till dansen. eller försökte skrämma bort den elaka tanten.
hallonlandet, kom ihåg en gång vi lekte kurragömma då gömde jag där, så tryggt och lugn kände jag mig, vet inte varför det blev så när vi bara lekte.
jaja, =)

ja, killar.... de har så liten hjärna, inte lika stor som vår, tjejers. men de är bra att ha ialla fall. haha
är glad för det du skickade mig igår, tack själv och du var ju modig som vågade dra upp ett jobb åt dig. du är också bäst! du vet. pussar i miljontals.

2006-08-19 @ 12:39:29
URL: http://mippy.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback