Ludi

Tack och lov! Att dessa dagar bara dyker upp en enda gång om året. Men problemet är att de faktiskt dyker upp som ett par lördagar som tillhör ihop.
Julafton + Nyår = sant.

Och bl.a. tillhör stressen till dessa två helgdagar, och det har varit en del för mig. Stress, stress och åter stress. Inget kul.
Så idag slappar jag bara av, och håller på med att göra iordning ett gult paket. Alltid kul, det där. Kanske inte så avslappande för hjärnan som bländar mellan olika minnen därinne som jag varit med om som ska ner skrivas här...
Men så häftiga minnen. Liksom.

För det första, TACK familjen för förra årets julafton, det var väldigt kul att hela vi 7 var tillsammans. även om jag blev jultomten. Som låtsades ha ont i ryggen. Oh.
Och skit på dig, Opus. Du kunde ha visat din avundsjuka, på ett annat sätt, men du visade på det sättet att jag blev tvungen och äta antibiotika. Nu var iallafall antibiotikaveckan avslutad, tack och lov. tycker om dig ändå, Opus. Så typiskt.

För det andra, TACK Akervall för den bästa nyårsfesten jag varit med om. den var bäst! Finns en massa och säga men får inte det rätta ordet så "bäst" får räcka. Akervall förstår nog hur mycket kul det var - bl.a. att det kom människor från Finland och så en megakändis från USA, och från Örebro (och övriga städer) hit till Stockholm. vilket var kul och snacka med dem (igen)!
Och en massa annat, att få festa med mina söta vänner, vilket var ett tag sen jag gjorde det. Även fick man träffa vissa och dessutom snacka med dem som man bara fick en skymt av förr i tiden. och det ofattbara är att alla fick leka lite sönderklippta kortlek mellan alla platserna och sen fick jag sitta bredvid Lagergren och Kulin - två t(h)omasor, vid matbordet. Vilket var kul! Och sen satt Pop mittemot och så Sami, från Finland. det var kul, det också.
Alla var trevliga! Och hjälpsamma och så omtänksamma.
Maten var GOD, men synd att det inte ännu finns en bra metod att hålla maten lika varm som när den kommer ut ur ugnen eller alltså mikrougnen. Det får vi hoppas på att metoden kommer år 2007. hoho.
Hoppas det blir likadant när året 2007, så småningom, kommer smygande fram.

Fick en massa tankar efter festen, som att man ska ge komplimanger till människor som man själv tycker så väldigt mycket om. Och visa att man uppskattar dem! att de finns. Speciellt familjen. En dag kan de vara borta.
Alltså, jag och alla människor kan gå bort när som helst. Inte att vi är borta i utomlands för två veckor utan borta för alltid. Att aldrig återse personen igen. bara en gravsten med ens namn stavat och datumen.
Själv har man aldrig sagt "älskar er" till familjen, vi är en familj som inte säger sådana saker utan att man själv ser när en tycker om en, men ska nog säga det. De vet nog att jag gör det men har aldrig sagt det rakt ut. Bäst och få det sagt en gång än aldrig. Bara så att de bara vet.

Och en tanke om att man borde ta och öppna sig lite. En period iallafall, när jag väl slutat jobba på Albano och flyttat tillbaka till Örebro. Då funderar man nästan på att söka jobb på en gruppboende, där det finns handikappade människor som man får hjälpa till med.
Det var en som sa att han jobbade på en gruppboende och att det var så kul. Att man ens får lära känna olika personligheter. Det skulle jag också vilja göra, absolut.
Till slut har man känt till två olika levande raser och deras olika personligheter  - både raserna djur och människor. Vore inte så dumt, det där! Sen ska man i annat fall söka till Åhléns i Örebro om det finns plats för mig där. efter syrran min.
Och då får vi se om jag ens kommer in på SLU i Skara sen i augusti, men vetefan vad jag ska göra om jag inte kommer in... hm.

En sak dök upp i mitt huvud när någon sa: "Det var en kvinna som bara satt där. Hon hade ett vackert ansikte, och tittade runt i tunnelbanan med ögon som strålade vänlighet. Hon var som vem som helst. En normal människa. Tills hon stank alkohol när man satte sig bredvid oskyldiga henne".
Men samtidigt är hon en normal människa. Det finns människor som dricker fast de är normala. Problemet är att vi nu lever i en väldigt stressat samhälle. Speciellt i Stockholm, alltså. Staden sover aldrig. Och drickandet sover aldrig.
Om jag vore en trollkarl skulle jag bota alla människor från all "onyttigheter". För mig gäller det isåfall bitandet av skinnet mellan naglarna, godis- och chokladmissbruket, nattmänniskan i mig som sover sent på nätterna, segheten i mig, just det förråd i hjärnan min som inte funkar före meningen sagts utan precis därefter, försenade jag, rodnaden i ansiktet som dyker upp vid fel tillfällen, påpressande jag när jag verkligen vill veta saker ur vissa envisa, tänker för mycket på andra ibland så att tid till mig själv finns inte och klädshopparen i mig som väldigt gärna shoppar för miljontals pengar... Mera vet jag inte. Alltså, kommer inte på några mer nu. 
Men samtidigt, det är ens eget val att vilja trolla bort ens "onyttighet". Bara man vill kan man göra det -även om man ser lika oskyldig ut som kvinnan i tunnelbanan.

Hm, nu har hjärnan stannat och magen skriker. Efter mat. Så man ska rusa och tillbringa tiden åt magen nu. Och sen åt kroppen, med lite vila och några sudoku - det mystiska pusslet mellan siffrorna. Det är vad jag nyligen lärt mig och älskar just nu, det är bara så kul med dessa siffror! Öh, hoppas inte hjärnan säger stopp då som nu.
Ni som inte kan sudoku, lär er det! Ni kommer inte att ångra er, det kan jag lova er! tror jag. hoho.

Lördagens mening: "Coolt!" när jag berättade min vardag nu för tiden - att jag jobbade på ett djursjukhus.

Tack för mig - och välkommen år 2006. _{Godnatt kära folk.}