En hund - som ingen någonsin bryr sig om.

Fick en lust och berätta om någon man såg och träffade igår;
en hund, vid rasen rottweiler.

För att vara exakt och berätta från början...
Hela familjen; jag, lillebrorsan, syrran M, Oscar och mamma åkte upp till mammas lilla sommartorp inne i skogen.
Allt var som vanligt, tills en hund, helt plötsligt, stod och tittade på oss precis när vi skulle börja grilla. Vems hund är det? Som stod i våran (jaja, okej såväl, mammas) trädgård. Han (eller hon, men gissar på att det är en han) bara stod och tittade på oss. Familjen, som inte särskilt tycker om stora hundar av sådana raser (gäller även som t.ex. pitbull, troligen av alla "anklagelser" om dessa raser) tog avstånd från den hunden medan den bara stod där.
Jag log, samt insåg att hunden inte ens viftade på svansen, men hälsade en "hej" iallafall, hunden såg på mig och viftade lite grann på svansen då. Jag böjde mig ner och bad den att komma och hälsa tillbaka.
"Va försiktig" sa mamma. Jag bara nickade.
Den gick fram till mig och lät mig klappa den, den tyckte minsann om att bli kilad på ryggen och på sidan, just då insåg jag att jag hade sett mycket större hundar av sådan ras då jag jobbade på Albano. Dessa hundar där kunde dessutom vara aggressiva och rädda, vilket kunde göra en osäker ibland när man jobbade (men för det mesta gick det bra annars).
Den hunden var inte ens aggressiv men kanske lite rädd. Inte vet jag.

Lillebrorsan såg snart att han kunde även gå fram och klappa hunden utan bekymmer, sen undrade jag vart hunden kom ifrån och hur den hamnade här i våran trädgård. Plötsligt sa syrran M att någon ropade på den, och hunden gick iväg. "Så snäll den var!" sa lillebrorsan och tittade efter den medan den gick bort över våran smultronäng mot det huset som stod bredvid mammas torp. "Hejdå".

Vi grillade, skrattade, snackade, lekte (med Oscar alltså)... Efter maten gick de andra för att måla inne i dasset (syrran M), riva bort tapeter på övre plan i gäststugan (lillebrorsan), måla om taket på nedre plan i gäststugan (mamma) samt måla på papper utanför dasset (Oscar). Jag däremot fick gå och diska, suck. Men maten var så god (grillad lax med nypotatis och dillsås) så man erbjöd sig att diska.

Sen lekte man med Oscar, spelade boll med honom. Plöstligt sa han "hund", jag tittade omkring... Han pekade åt hållet där den gamla skogsvägen ledde fram till vår (jaja, mammas) torp. Där var hunden igen. Den gick med långsamma steg och svansen var nedböjd, den viftade inte på svansen, insåg jag nu. Det gjorde den inte heller första gången den såg oss. Lite grann, bara när man sa "hej".
"Hej igen" sa jag, och satte ner mig på huk, Oscar tittade osäkert på mig... slutligen kom han och satte ner sig på benen på mig, hunden kom fram och viftade lite grann på svansen, stannade vid mig och Oscar. Oscar hade huvudet bort från hunden, där han stod. Jag sa "snäll hund, inte farligt", då började Oscar le. Jag klappade hunden på dessa ställen jag visste han gillade, ryggen och på sidan. Syrran M gick förbi och sa "va försiktig", jag nickade. Oscar log och vågade sig fram lite och klappa på hunden. Hunden luktade sig fram till Oscar, då ryckte Oscar bort ansiktet från hundens tunga som räckte ut utanför munnen. Jag skrattade, det såg bara för kul ut; Oscars min.
En stund därefter gick hunden iväg igen, mot skogsvägen igen. "Hejdå, vises snart igen".

Och då var det dags för fika, jag och Oscar gjorde iordning saft, bullar och kaffe på bordet.
Oscar fick gå ut med bullarna, medan jag gjorde iordning saft inne i torpet. Plötsligt kom Oscar in igen och sa "hund, hund, hund", jag följde med ut. Där var hunden igen, gick på vägen förbi våran torp. "Hej igen och hejdå".
Sen, medan man fortsatte och dukade fram, började man fundera på om man skulle låta hundar gå omkring ensamma sådär..? Om jag själv hade hund, skulle jag nog ha lite mera koll på den, som ett barn. När Oscar var liten, hade vi ständigt koll på honom. Till och med idag, då han är snart 3. Ett sådant koll skulle jag nog ha på en hund, vad som helst kan ju hända. Det finns ju dumma människor, bilar, andra hundar, djur därute omkring - vad som helst kan hända.

Såg inte hunden igen den dan. Hoppas på att få se den igen när man väl åker dit.
Men en sådan ensam hund, var den ensam? Eller tycker den bara om att gå omkring ensam?
Den viftade inte ens på svansen, som de flesta hundar brukar göra när de träffar nytt folk, och gick med små steg. Liksom långsamt. Kanske är den gammal..?
Eller bara ensam och har ingen som bryr sig om den?
Vem vet? Bara den.




Tack för mig - ensam hemma, fastän tycker om det. Väldigt mycket.

Kommentarer
Postat av: tessie

Hej hej tjejen!

Jag undrar också det, hur man kan låta sin hund gå lös sådär.. för de första så bör man tänka på omgivningen runt omkring, oavsett om hunden är farlig eller inte.. det är inte alla som uppskattar dessa lösa hundar, och de kan bli konsekvenser.
Jag tex, är hundvan efter 9st hundar. Och Rocki, som jag älskar mest släpper jag inte ur blicken, just också för att hon är en Pitbull. Hon är inge farlig, men Pitbull är mycket eftersökta. + att jag är rädd om hon skulle försvinna, så hellre ha henne i ögonen jämt :)

/ tessie

Postat av: Crazy Sigge

Tjo Julianären ^^ Lösa hundar som inte bits tycker jag är helt okej :) Har haft flera besök hos mig av tysta hundar som endast bryr sig om att lukta omkring. De ränner omkring och försvinner och bryr sig inte ens om man ropar till dem. Det är asså jakthundar jag tjötar om. Men dock är min lillsyrra riktig "hundrädd" fast ingen hund har gjort henne illa nånsin. En dag flyttade det en ny familj bland vår grannskap och de hade en lös hund som sprang löst överallt och skällde livet ur folk. Slutsligen gjorde familjen av sig med hunden - hur vet jag inte. Om jag skaffar en hund en dag så bussar jag den på dej ;P

2006-07-14 @ 20:58:27
Postat av: Crazy Sigge

förresten - du är utmanad ;)

2006-07-14 @ 21:35:11
URL: http://yepp.blogg.se
Postat av: Neta

Hej, läste bloggen om den ensamma hunden. Blir så ledsen. Tycker absolut att ägaren till den borde vara mer uppmärksam!!! Då jag har haft hundar i hela mitt liv så skulle jag aldrig kunna klara av att inte ha uppsikt över mina hundar, var dom är! Suck! Visst finns det snälla hundar som går omkring och är snälla men som du beskriver så tycker jag det är något skumt med denna hunden. Den kanske är hungrig, ledsen! Du bör kolla upp med grannarna och så nästa gång. Kolla gärna hundens ID om den skulle vara öronmärkt. Det kan ju också ha hänt ägaren något, som hon/han ramlat å skadat sig och inte kan ropa efter hjälp. Ja mycket kan vara ... Kram

2006-07-18 @ 15:07:40
URL: http://wisserangels.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback