YES - ej diskmedlet utan utropet från det väntande beskedet
Jag och min lillebrorsas påhittat namn på en granne - Yes. Men grannen hade aldrig burit det namnet. Det var bara en av våra påhittiga lekar när vi var mindre.
YES - ropade jag ut för några dagar sen. Inte för grannen eller diskmedlet (det fanns ett som hette Yes i gamla tider, runt 19-talet). Grönt diskmedel.
Det var bara för att jag fick beskedet - jag kom in på Biologi B nu i vår. Nu på tisdag ska jag träffa läraren och prata om hur jag vill plugga (och kämpa) igenom kursen, eftersom det är i en hörande klass så jag kanske ska läsa på distans för det mesta. Dessutom ibland komma förbi och lämna in uppgifterna, tänkte jag. Får väl se vad läraren tycker och vad jag nickar ja för.
Ska bli härligt att återfå "college-känslan" eller hur man nu ska säga det. Även om jag ALDRIG åter får gå i en döv-klass igen. Någonsin.
Låta ögonen börja läsa mellan raderna och hjärnan låta sig lära nåt - låter lämpligt iallafall.
Det var bara det jag ville. För idag/inatt. Godnatt och sov gott, sömningarna! och vakningarna, förstås.
Hoho.
Tack för mig - och mitt kortaste inlägg..?
YES - ropade jag ut för några dagar sen. Inte för grannen eller diskmedlet (det fanns ett som hette Yes i gamla tider, runt 19-talet). Grönt diskmedel.
Det var bara för att jag fick beskedet - jag kom in på Biologi B nu i vår. Nu på tisdag ska jag träffa läraren och prata om hur jag vill plugga (och kämpa) igenom kursen, eftersom det är i en hörande klass så jag kanske ska läsa på distans för det mesta. Dessutom ibland komma förbi och lämna in uppgifterna, tänkte jag. Får väl se vad läraren tycker och vad jag nickar ja för.
Ska bli härligt att återfå "college-känslan" eller hur man nu ska säga det. Även om jag ALDRIG åter får gå i en döv-klass igen. Någonsin.
Låta ögonen börja läsa mellan raderna och hjärnan låta sig lära nåt - låter lämpligt iallafall.
Det var bara det jag ville. För idag/inatt. Godnatt och sov gott, sömningarna! och vakningarna, förstås.
Hoho.
Tack för mig - och mitt kortaste inlägg..?
En döv som talar - en hörande som tecknar?
En hörselskadad som båda talar och tecknar... Hur går det ihop?
Sverige är ett fritt land. Sägs det.
Även är det så med ens tankar och känslor - man kan tänka hur som helst och känna detsamma och allt det är tillåtet.
Ibland har jag funderat på att det skulle underlätta mig mycket mer om jag skulle ta mig fram och började uttala numren och så. På jobbet, alltså.
Men samtidigt tycker jag att arbetskollegorna kan istället ta det - mycket enklare.
Jag har frågat några döva, nu och förr, hur de ser på den saken - fortfarande har jag inte begripit en sak... Den saken är så att vissa döva vill så gärna att hörande (och hörselskadade, förstås) ska kunna alfabetet och teckna.
Men för mig spelar det ingen roll. Jag tycker det kvittar - vill de lära sig teckenspråk så får de väl göra det. Flera har avskytt min åsikt om detta.
Min åsikt är att OM döva ska kunna kräva att hörande ska kunna teckna eller åtminstone alfabetet så tycker jag att hörande skulle även kunna kräva att vi döva ska kunna prata, eller åtminstone prata några ord.
Jag har alltså aldrig begripit saken att döva inte vill bli kränkta igen - som det var förr, men vill de då kränka hörande (som inte alls vill lära sig teckenspråk)?
Men som tur är vill många hörande gärna lära sig det "gamla", om man får säga så, språket (jo, det är väldigt gammal, ändå sen människan föddes så har teckenspråket funnits på sitt eget sätt) som de på jobbet. De funderar på att sätta upp alfabetet samt lära sig tecken så de kan några när de möter döva kunder. Låter skitbra för min del! Bara de inte kräver att jag ska gå ut och tala ut numren............. hoho.
Det får bli en kortkort blogg som slutar precis här.
Men allt är bra med mig, så fasen glad idag. Fråga inte varför, jag kanske knappt vet varför själv.
Tack för mig - och mina händer samt mun som kan tala språk. godnatt, gott folk!
Sverige är ett fritt land. Sägs det.
Även är det så med ens tankar och känslor - man kan tänka hur som helst och känna detsamma och allt det är tillåtet.
Ibland har jag funderat på att det skulle underlätta mig mycket mer om jag skulle ta mig fram och började uttala numren och så. På jobbet, alltså.
Men samtidigt tycker jag att arbetskollegorna kan istället ta det - mycket enklare.
Jag har frågat några döva, nu och förr, hur de ser på den saken - fortfarande har jag inte begripit en sak... Den saken är så att vissa döva vill så gärna att hörande (och hörselskadade, förstås) ska kunna alfabetet och teckna.
Men för mig spelar det ingen roll. Jag tycker det kvittar - vill de lära sig teckenspråk så får de väl göra det. Flera har avskytt min åsikt om detta.
Min åsikt är att OM döva ska kunna kräva att hörande ska kunna teckna eller åtminstone alfabetet så tycker jag att hörande skulle även kunna kräva att vi döva ska kunna prata, eller åtminstone prata några ord.
Jag har alltså aldrig begripit saken att döva inte vill bli kränkta igen - som det var förr, men vill de då kränka hörande (som inte alls vill lära sig teckenspråk)?
Men som tur är vill många hörande gärna lära sig det "gamla", om man får säga så, språket (jo, det är väldigt gammal, ändå sen människan föddes så har teckenspråket funnits på sitt eget sätt) som de på jobbet. De funderar på att sätta upp alfabetet samt lära sig tecken så de kan några när de möter döva kunder. Låter skitbra för min del! Bara de inte kräver att jag ska gå ut och tala ut numren............. hoho.
Det får bli en kortkort blogg som slutar precis här.
Men allt är bra med mig, så fasen glad idag. Fråga inte varför, jag kanske knappt vet varför själv.
Tack för mig - och mina händer samt mun som kan tala språk. godnatt, gott folk!