"Leta inte efter meningen med allt"
Gud! Varför valde jag en sådan rubrik för?!
Hm. det kan jag inte svara på men det var vad jag reagerade på som att "vad... Varför då?". Liksom varför får man bara inte leta..?
Nja, kanske inte leta efter meningen med precis a-l-l-t men iallafall de jag vill få svar på innan jag går rakt ned i graven.
Ja, nu på tal om vad som har hänt de senaste dagarna. Rätt mycket, för min del, det iallafall.
En tisdag (i förra veckan) gick jag och Babe in på La Baguette "bara" för att fylla våra magar. Men precis innan vi steg in så såg jag en signal om att de sökte personal...
Sen fick jag tre timmars prov där på torsdagen. Prick klockan tre på eftermiddagen fick jag läsa en lapp som chefen dök upp med där det stod "du fick jobbet". Oha, då var det, det!
Började på riktigt på fredagen, och stormtrivdes! Även om hjärnan min aldrig fick lugn och ro utan därmed simmade i olika slags rätter som jag skulle kunna ordna upp lagom snabbt och smidigt, hade jag väldigt roligt. Speciellt efter en slappande och härlig sommar!
Nu ska man åtminstone fortsätta där tills den 3:e september och sen anländer jag till Annalysen på en månads praktik. Längtar! Där får jag återse a-l-l-t igen. Kan lova att jag kommer att le så fort jag stiger in där och känner doften av den dära... Ja, sjukhusdoften. Samt djurhår och mediciner. Det är då jag känner mig hemma, hur lustigt det än låter. Hoho.
Men det är alltid bra med en tillfälligsjobb så att man slipper förbli soffpotatis om dagarna, kanske inte endast soffpotatis men men...
Ja, antagligen fortsätter jag på La Baguette efter praktiken. Sen är det dags att ansöka till universitet (äntligen) och då får vi se om jag ens kommer in.
Vi får se vad som blir av med mig nu. Leker i sandlådan med livet än så länge - livet leker.
Det är ju dessutom alltid bra med meriter! Alltid.
Födelsedagen var toppen av självaste toppen! Fick en symaskin som jag hade önskat mig (3 dagar i efterskott) och den lär komma till användning inom snarast - så snart jag har ett bit tyg framför mig.
Tack Tomas för presenterna... Det är mer än mycket. Tack Rask för allt! Tack!
Ikväll har varit super med tjejerna, S och S.
Såg på filmen "Huset vid sjön" och den var... ja, oslagbart! Lika otroligt som "Dagboken" fastän lite som en rörig film som knappt låter en att blinka. Men den var enastående! tycker jag iallafall.
Kan iallafall säga att jag är väldigt glad över att ha fötts på 80-talet, annars kanske skulle jag vara tvungen att söka upp några som "fattas" just då. Tack och lov.
Ja, på tal om att "finna meningen med allt" - är det meningen att jag just fått jobb och närmar mig mot målet. Alltså, utbildningen på SLU. Är det? Eller är det bara en slump av allt, att slumpen verkligen existerar?
En sak till... "Vet man om att man är vacker anses man kaxig" kan det stämma?
Inte vet jag. Och nej, ögonen håller inte längre till...
Det här får räcka för den här gången.
Sköt om er, alla därute!
Tack för mig - Hon med havet i ögonen.
Hm. det kan jag inte svara på men det var vad jag reagerade på som att "vad... Varför då?". Liksom varför får man bara inte leta..?
Nja, kanske inte leta efter meningen med precis a-l-l-t men iallafall de jag vill få svar på innan jag går rakt ned i graven.
Ja, nu på tal om vad som har hänt de senaste dagarna. Rätt mycket, för min del, det iallafall.
En tisdag (i förra veckan) gick jag och Babe in på La Baguette "bara" för att fylla våra magar. Men precis innan vi steg in så såg jag en signal om att de sökte personal...
Sen fick jag tre timmars prov där på torsdagen. Prick klockan tre på eftermiddagen fick jag läsa en lapp som chefen dök upp med där det stod "du fick jobbet". Oha, då var det, det!
Började på riktigt på fredagen, och stormtrivdes! Även om hjärnan min aldrig fick lugn och ro utan därmed simmade i olika slags rätter som jag skulle kunna ordna upp lagom snabbt och smidigt, hade jag väldigt roligt. Speciellt efter en slappande och härlig sommar!
Nu ska man åtminstone fortsätta där tills den 3:e september och sen anländer jag till Annalysen på en månads praktik. Längtar! Där får jag återse a-l-l-t igen. Kan lova att jag kommer att le så fort jag stiger in där och känner doften av den dära... Ja, sjukhusdoften. Samt djurhår och mediciner. Det är då jag känner mig hemma, hur lustigt det än låter. Hoho.
Men det är alltid bra med en tillfälligsjobb så att man slipper förbli soffpotatis om dagarna, kanske inte endast soffpotatis men men...
Ja, antagligen fortsätter jag på La Baguette efter praktiken. Sen är det dags att ansöka till universitet (äntligen) och då får vi se om jag ens kommer in.
Vi får se vad som blir av med mig nu. Leker i sandlådan med livet än så länge - livet leker.
Det är ju dessutom alltid bra med meriter! Alltid.
Födelsedagen var toppen av självaste toppen! Fick en symaskin som jag hade önskat mig (3 dagar i efterskott) och den lär komma till användning inom snarast - så snart jag har ett bit tyg framför mig.
Tack Tomas för presenterna... Det är mer än mycket. Tack Rask för allt! Tack!
Ikväll har varit super med tjejerna, S och S.
Såg på filmen "Huset vid sjön" och den var... ja, oslagbart! Lika otroligt som "Dagboken" fastän lite som en rörig film som knappt låter en att blinka. Men den var enastående! tycker jag iallafall.
Kan iallafall säga att jag är väldigt glad över att ha fötts på 80-talet, annars kanske skulle jag vara tvungen att söka upp några som "fattas" just då. Tack och lov.
Ja, på tal om att "finna meningen med allt" - är det meningen att jag just fått jobb och närmar mig mot målet. Alltså, utbildningen på SLU. Är det? Eller är det bara en slump av allt, att slumpen verkligen existerar?
En sak till... "Vet man om att man är vacker anses man kaxig" kan det stämma?
Inte vet jag. Och nej, ögonen håller inte längre till...
Det här får räcka för den här gången.
Sköt om er, alla därute!
Tack för mig - Hon med havet i ögonen.
Spela din huvudroll väl som på gott och ont.
Här hamnade man igen..!
För det första, nu tror jag på att det kommer ordna sig. Oavsett vad det är så ordnar allting sig till slut, trots mot alla odds. Det gör det, det kan jag lova. på hedersord.
Hade en jättehärlig vecka hos pappsen. Han hade nämligen skaffat sig en pool (inte av den lyxiga varianten utan liksom som en bassäng) och den hade huvudrollen i trädgården om dagarna.
Det fick bli bad, sol med solkräm, böcker, tidningar, handduk, solglasögon, solstol, en liten bord ur lekstugan, hårband och bikini förstås!
Gott om bad gav poolen, gott om sol gav den blåa himlen, gott om solkräm gav apoteket, gott om böcker gav min bokhylla, gott om tidningar gav mataffären, handduken fick ta emot min allra egna svett, solglasögonen fick skydda mina ögon från solstrålarna, solstolen bar upp mig från marken, den lilla bordet fick bära upp mina ben (i annat fall brukar den hyllas som matbord i lekstugan för Oscars del), hårbandet fick styla mitt hår så att det inte skulle blötas ner och så fick bikinin den bästa äran, kanske..? hoho.
Det är precis vad jag önskat mig - en riktig Dalarna-aktig sommar! och det fick jag, med hjälp av dessa grejer.
Sen har det varit en del krig och fred i Hallonlandet. Hehe, det finns en märklig och lite fantasifull historia om hela Hallonlandet... Låt oss säga att det är en påhittad historia som dök upp i mitt huvud när jag var ungefär åtta år gammal eller liknande.
Hallonlandet består av grenar, gröna blad, buskar i rad av självaste hallon. Ja, bär som hallon.
Pappsen har alltså ett helt "land" av hallon, nja, kanske inte en helt land men det var vad jag såg när jag var åtta.
När jag plockade bären för att smaska mig i dem så tänkte jag för varje bär jag tog så fick jag en soldat till min sida av kriget men när det kryllade av larvar och småknottrar i bären så fick de kastas rakt fram över buskarna och de var kulor från min allra egna hallon-vapen.
Det blev en del plockande och fantasi-krig. Vilket jag tyckte var kul, minns jag. ingen annan förstod, bara jag. Även om det inte fanns några synliga människor eller såväl soldater som jag verkligen hallon-krigade mot... äh, skitsamma. Det var åtminstone kul just då!
Medan jag plockade hallonen i Hallonlandet under dagarna (krigade gjorde man inte men minnena består) så blev det en del bär..! Det blev minst tolv glasflaskor hallonsaft. Känns som man för tillfället bygger upp ett förråd av saft inför den kalla kalla vintern som jag ska försöka överleva med saft. hm.
Hm, sen har tankarna vandrat, dansat och gått, kommit tillbaka... vilket var av nytta för mig. Där, ute på landet, kan man bara ta det som kommer om det så vill. Göra ingenting, om man så vill. Och det är vad jag har gjort de senaste veckorna där i käraste Gagnef.
Ska absolut åka tillbaka snart nog, eventuellt i september, då allt börjar färglägga landskapet med rött, gult, orange... Ja, höst nämligen. Men samtidigt så längtar jag inte till höst, inte än iallafall.
Skulle tacka ja om någon frågade mig: skulle du vilja förlänga sommaren en gång till?
Just nu längtar man bara efter en ögonblick då ögonen fastnar på en vinterjacka och som får kroppen att vilja sjunka i den. Men annars vill jag absolut inte ha hösten eller ens vintern här ännu. Värmen har inte ens varit tillräckligt för mig. vill ha mera, mera... mera.
Men det var väldigt kul och träffa Tomas igen, till sist.
Måste bara nämna en speciell bok som jag läste ur däruppe i Dalarna. ´Tusen små bitar` av James Frey - herregud. Vilken bok. Hans beskrivning av hans syn på allt, som t.ex. tron på Gud, en värld full av vrede och ilska, drogproblemen, oskyldiga människor och så livet. Vilken berättelse. Hans berättelse - värd att ta och läsa ur!
Tron på Gud som de flesta kristna har, tror jag inte på, men livet efter döden är jag mera osäker på däremot vad James tror - han tror att ingenting existerar efter döden. Varken en vackrare eller ens djävulsk liv eller ens att själen lever vidare.
Men jag tror att det finns något, mer eller mindre, efter döden.
Ja, när jag läste klart boken så fick jag en del förändrade syn på en del. Man kan om man bara vill.
Alltså, det är ju man själv som har huvudrollen i sitt liv. Ingen (förutom sjukdomar, förstås) kan ändra på det, och ta ens hjärna, syn, upplevelser, hörsel, känslor, rörelse och alla val man väljer i livet.
Det är du som bestämmer hur rollen ska utspelas. Ta vara på den eller skit ner hela grejen, om du så vill, det bestämmer du själv. helt enkelt, så är det.
I ett par dagar har familjen dessutom snokat i klädförrådet därnere i källaren i botten av pappsens röda hus, alltså vi har sparat kläder i åratal och tyckte att det var dags att sortera dem. Det var bara tre högar som skulle sorteras; kastas, sparas, skickas. Men det blev rejäla högar!
De kläder som skulle skickas valde vi att skicka till Röda korset. Vilket stillar mitt samvete då jag kastade postgirot på 100 kronor till något välgörenhetsfond för fattiga barn i Afrika, tror jag det var, då jag bodde på Ekersgatan.
Mamma tog upp en liten söt rosa t-shirt och sa "läs". Jag läste texten på framsidan: "Sveriges hopp", med en tryck av Sveriges flagga.
"Det var din när du var runt ett-två år gammal", sa mamma till sist, och visade upp den insydda namnlappen med mitt namn och efternamn i t-shirten. Den ville jag varken kasta eller skicka till Röda korset, även om det säkert finns små söta (Utländska) hoppor därute som jag. Den tänker jag åtminstone rama in och spara livet ut. Det är ju jag som har huvudrollen i mitt liv.
Tack för mig - Sveriges hopp.
För det första, nu tror jag på att det kommer ordna sig. Oavsett vad det är så ordnar allting sig till slut, trots mot alla odds. Det gör det, det kan jag lova. på hedersord.
Hade en jättehärlig vecka hos pappsen. Han hade nämligen skaffat sig en pool (inte av den lyxiga varianten utan liksom som en bassäng) och den hade huvudrollen i trädgården om dagarna.
Det fick bli bad, sol med solkräm, böcker, tidningar, handduk, solglasögon, solstol, en liten bord ur lekstugan, hårband och bikini förstås!
Gott om bad gav poolen, gott om sol gav den blåa himlen, gott om solkräm gav apoteket, gott om böcker gav min bokhylla, gott om tidningar gav mataffären, handduken fick ta emot min allra egna svett, solglasögonen fick skydda mina ögon från solstrålarna, solstolen bar upp mig från marken, den lilla bordet fick bära upp mina ben (i annat fall brukar den hyllas som matbord i lekstugan för Oscars del), hårbandet fick styla mitt hår så att det inte skulle blötas ner och så fick bikinin den bästa äran, kanske..? hoho.
Det är precis vad jag önskat mig - en riktig Dalarna-aktig sommar! och det fick jag, med hjälp av dessa grejer.
Sen har det varit en del krig och fred i Hallonlandet. Hehe, det finns en märklig och lite fantasifull historia om hela Hallonlandet... Låt oss säga att det är en påhittad historia som dök upp i mitt huvud när jag var ungefär åtta år gammal eller liknande.
Hallonlandet består av grenar, gröna blad, buskar i rad av självaste hallon. Ja, bär som hallon.
Pappsen har alltså ett helt "land" av hallon, nja, kanske inte en helt land men det var vad jag såg när jag var åtta.
När jag plockade bären för att smaska mig i dem så tänkte jag för varje bär jag tog så fick jag en soldat till min sida av kriget men när det kryllade av larvar och småknottrar i bären så fick de kastas rakt fram över buskarna och de var kulor från min allra egna hallon-vapen.
Det blev en del plockande och fantasi-krig. Vilket jag tyckte var kul, minns jag. ingen annan förstod, bara jag. Även om det inte fanns några synliga människor eller såväl soldater som jag verkligen hallon-krigade mot... äh, skitsamma. Det var åtminstone kul just då!
Medan jag plockade hallonen i Hallonlandet under dagarna (krigade gjorde man inte men minnena består) så blev det en del bär..! Det blev minst tolv glasflaskor hallonsaft. Känns som man för tillfället bygger upp ett förråd av saft inför den kalla kalla vintern som jag ska försöka överleva med saft. hm.
Hm, sen har tankarna vandrat, dansat och gått, kommit tillbaka... vilket var av nytta för mig. Där, ute på landet, kan man bara ta det som kommer om det så vill. Göra ingenting, om man så vill. Och det är vad jag har gjort de senaste veckorna där i käraste Gagnef.
Ska absolut åka tillbaka snart nog, eventuellt i september, då allt börjar färglägga landskapet med rött, gult, orange... Ja, höst nämligen. Men samtidigt så längtar jag inte till höst, inte än iallafall.
Skulle tacka ja om någon frågade mig: skulle du vilja förlänga sommaren en gång till?
Just nu längtar man bara efter en ögonblick då ögonen fastnar på en vinterjacka och som får kroppen att vilja sjunka i den. Men annars vill jag absolut inte ha hösten eller ens vintern här ännu. Värmen har inte ens varit tillräckligt för mig. vill ha mera, mera... mera.
Men det var väldigt kul och träffa Tomas igen, till sist.
Måste bara nämna en speciell bok som jag läste ur däruppe i Dalarna. ´Tusen små bitar` av James Frey - herregud. Vilken bok. Hans beskrivning av hans syn på allt, som t.ex. tron på Gud, en värld full av vrede och ilska, drogproblemen, oskyldiga människor och så livet. Vilken berättelse. Hans berättelse - värd att ta och läsa ur!
Tron på Gud som de flesta kristna har, tror jag inte på, men livet efter döden är jag mera osäker på däremot vad James tror - han tror att ingenting existerar efter döden. Varken en vackrare eller ens djävulsk liv eller ens att själen lever vidare.
Men jag tror att det finns något, mer eller mindre, efter döden.
Ja, när jag läste klart boken så fick jag en del förändrade syn på en del. Man kan om man bara vill.
Alltså, det är ju man själv som har huvudrollen i sitt liv. Ingen (förutom sjukdomar, förstås) kan ändra på det, och ta ens hjärna, syn, upplevelser, hörsel, känslor, rörelse och alla val man väljer i livet.
Det är du som bestämmer hur rollen ska utspelas. Ta vara på den eller skit ner hela grejen, om du så vill, det bestämmer du själv. helt enkelt, så är det.
I ett par dagar har familjen dessutom snokat i klädförrådet därnere i källaren i botten av pappsens röda hus, alltså vi har sparat kläder i åratal och tyckte att det var dags att sortera dem. Det var bara tre högar som skulle sorteras; kastas, sparas, skickas. Men det blev rejäla högar!
De kläder som skulle skickas valde vi att skicka till Röda korset. Vilket stillar mitt samvete då jag kastade postgirot på 100 kronor till något välgörenhetsfond för fattiga barn i Afrika, tror jag det var, då jag bodde på Ekersgatan.
Mamma tog upp en liten söt rosa t-shirt och sa "läs". Jag läste texten på framsidan: "Sveriges hopp", med en tryck av Sveriges flagga.
"Det var din när du var runt ett-två år gammal", sa mamma till sist, och visade upp den insydda namnlappen med mitt namn och efternamn i t-shirten. Den ville jag varken kasta eller skicka till Röda korset, även om det säkert finns små söta (Utländska) hoppor därute som jag. Den tänker jag åtminstone rama in och spara livet ut. Det är ju jag som har huvudrollen i mitt liv.
Tack för mig - Sveriges hopp.
En kopp varm O´boy är som ett änglabarn - så god och så änglalik
Oha...
De senaste dagarna har det inte varit något vidare. Nej, om man ska vara exakt så har det varit så i 1 vecka och 1 dag nu... Är nämligen sjuk i virus, eller halsfluss eller versa visa. Något är det iallafall.
Det har bidragit med att man hostar (nästan) ihjäl sig utan någon ens effekt, ibland är man helt slut och orkar knappt gå upp eller så är man ganska pigg men kroppen vägrar att bli frisk...
Jag som inte ens tycker om att vara sjuk alls. Hellre stå ute i regnet utan regnkappa eller paraply och vara frisk och kry, än att ligga mysigt i soffan med duntäcke och ha en kopp med varm O´boy på bordet bredvid.
Öh, jag tar nog hellre med mig koppen ute i regnet iallafall... Jaja, skitsamma om det där nu, om den jävla O´boy-koppen.
Men vad jag längtade till O´boy när jag var i Vänersborg i helgen och såg fram emot dessa Fallens dagar där (men fick åtminstone en glas O´boy en gång där...).
Hela helgen ägnade man sig åt änglabarnen; Babe, Selling, Helena och Pea, och en massa fester som bestod av en massa roliga människor. Där hade man himmelskt kul! Vilket borde hyllas, eftersom det får mig att le varje gång jag tänker bakåt fram te dessa dagar...
H och T i bussen | K+N+F utanför Swania | S i fokus utanför Swania | Pusskalas | Häftiga åkturer i Trollhättan.
Tungkalas i taxin | S+H+Jag och i taxin | fest hos P | Jag och rolige N i skrattkalaset | Vi fyra.
Alla i skrattkalaset | fest hos J - hedrad fest! | P och Babe och J | F och N i pratkalaset | Två till i pratkalaset.
Gruppkram och skratt | Grimaskalas | Vill du bli smockad? | Skrattkalas återigen | fest hos P - hyllad fest!
Sen var det en HÄRLIG en-hel-dag i Den Gröna Kaninen-landet - Liseberg.
Min favorit blev faktiskt Balder, som fick det att knytas i magen och dessa dalar *upp,ner,upp,ner*, och den kunde man inte få nog av alls... Det bidrog med att jag och Babe, som bara var så tvungna, att åka en enda sista gång i nästan sista minuten innan vi skulle hemåt med spårvagn och sen buss. Ja, det var brist på tid men vi båda två hann, dessutom fyllde vi två Babes önskan med att sitta längst fram - rekommenderas!
Hela gröna dagen var super, tack tjejer! Längtar tills vi ses igen.
Vi fyra | Utsikten över Göteborg - Liseberg | Vi blir duschade | Jag och Babe i uppskjutet.
(http://artan.blogg.se har flera bilder, så vitt jag vet, om ni nu är så värst intresserade)
Urk, senast fick man iallafall, trots all protest mot Tomas, ta hostmedicinen efter vad de på sjukvårdsrådgivningen sa. Vad Tomas log då - att han "äntligen" fick något som jag var tvungen till... Där ska han få se, vänta bara. hoho.
Halleluja, snart far man till pappsen... Nåväl, alltså när man blivit frisk igen, det var det. Då drar man på direkten!
Oh, hoppas att allt ordnar sig. Det gör det nog till slut, trots allt, var det någon som sa - det måste jag börja tro på.
En ytlig fråga nu, ni som tittar på Mr Romance, vilken tycker ni är bäst - alltså snyggast?
En djup fråga, brukar ni någonsin tänka på om ni har något grej som ni gör som ni inte tror att andra gör eller ens tänker på?
Nu får det räcka, för den här gången. Tjopplihoppa!
Tack för mig - O´boyen tackar för sig också.
De senaste dagarna har det inte varit något vidare. Nej, om man ska vara exakt så har det varit så i 1 vecka och 1 dag nu... Är nämligen sjuk i virus, eller halsfluss eller versa visa. Något är det iallafall.
Det har bidragit med att man hostar (nästan) ihjäl sig utan någon ens effekt, ibland är man helt slut och orkar knappt gå upp eller så är man ganska pigg men kroppen vägrar att bli frisk...
Jag som inte ens tycker om att vara sjuk alls. Hellre stå ute i regnet utan regnkappa eller paraply och vara frisk och kry, än att ligga mysigt i soffan med duntäcke och ha en kopp med varm O´boy på bordet bredvid.
Öh, jag tar nog hellre med mig koppen ute i regnet iallafall... Jaja, skitsamma om det där nu, om den jävla O´boy-koppen.
Men vad jag längtade till O´boy när jag var i Vänersborg i helgen och såg fram emot dessa Fallens dagar där (men fick åtminstone en glas O´boy en gång där...).
Hela helgen ägnade man sig åt änglabarnen; Babe, Selling, Helena och Pea, och en massa fester som bestod av en massa roliga människor. Där hade man himmelskt kul! Vilket borde hyllas, eftersom det får mig att le varje gång jag tänker bakåt fram te dessa dagar...
H och T i bussen | K+N+F utanför Swania | S i fokus utanför Swania | Pusskalas | Häftiga åkturer i Trollhättan.
Tungkalas i taxin | S+H+Jag och i taxin | fest hos P | Jag och rolige N i skrattkalaset | Vi fyra.
Alla i skrattkalaset | fest hos J - hedrad fest! | P och Babe och J | F och N i pratkalaset | Två till i pratkalaset.
Gruppkram och skratt | Grimaskalas | Vill du bli smockad? | Skrattkalas återigen | fest hos P - hyllad fest!
Sen var det en HÄRLIG en-hel-dag i Den Gröna Kaninen-landet - Liseberg.
Min favorit blev faktiskt Balder, som fick det att knytas i magen och dessa dalar *upp,ner,upp,ner*, och den kunde man inte få nog av alls... Det bidrog med att jag och Babe, som bara var så tvungna, att åka en enda sista gång i nästan sista minuten innan vi skulle hemåt med spårvagn och sen buss. Ja, det var brist på tid men vi båda två hann, dessutom fyllde vi två Babes önskan med att sitta längst fram - rekommenderas!
Hela gröna dagen var super, tack tjejer! Längtar tills vi ses igen.
Vi fyra | Utsikten över Göteborg - Liseberg | Vi blir duschade | Jag och Babe i uppskjutet.
(http://artan.blogg.se har flera bilder, så vitt jag vet, om ni nu är så värst intresserade)
Urk, senast fick man iallafall, trots all protest mot Tomas, ta hostmedicinen efter vad de på sjukvårdsrådgivningen sa. Vad Tomas log då - att han "äntligen" fick något som jag var tvungen till... Där ska han få se, vänta bara. hoho.
Halleluja, snart far man till pappsen... Nåväl, alltså när man blivit frisk igen, det var det. Då drar man på direkten!
Oh, hoppas att allt ordnar sig. Det gör det nog till slut, trots allt, var det någon som sa - det måste jag börja tro på.
En ytlig fråga nu, ni som tittar på Mr Romance, vilken tycker ni är bäst - alltså snyggast?
En djup fråga, brukar ni någonsin tänka på om ni har något grej som ni gör som ni inte tror att andra gör eller ens tänker på?
Nu får det räcka, för den här gången. Tjopplihoppa!
Tack för mig - O´boyen tackar för sig också.