Uppsala och Gotland.
Oh. mitt eget fel. har inte skrivit här på evigheter. på så sätt har jag mycket att berätta. väldigt mycket.
men får nog inte med allt här idag.
Såklart kan jag ta med små detaljer iallafall.
För det första, var ju på labbet, på jobbet, för några veckor sen. fick lära mig en massa om livets gåtor. Visste ni till exempel att kristallerna, som finns bland urinstenar, är gröna. alltid gröna. sådär glittrande gröna.
Kan även säga att bl.a. bakterier, spermier och även vita och röda blodkroppar är ofattbart miljontals. och också kvalster - de består i biljarder och finns i sängen din.
Och att blodloppet inom ens kropp är så anpassat till ens egna behov. genom hjärtat, genom hjärnan och genom hela kroppen. så att det verkligen funkar.
Kunna fortsätta ärva (föda), äta och få ut all föda, sova och bli sjuk, känna med känslan som man själv vill, kunna tänka, använda musklerna på ett sånt sätt, kunna älska, känna fruktan och rädsla, andas genom lungorna och dessutom inte behöva anpassa hur hjärtat arbetar - det sköter sitt.
Vem uppfann dessa fantastiska uppfinningar..? vem det än är så var det iallafall av något sorts rena professorn.
Sedan, veckan därefter, fick man ju vara på rehab, på jobbet, vilket var jätteskoj också - det!
Lärde mig en massa om kroppens muskler och hur man ens kan skada dem genom att massera fel. och naturligtvis fick jag se hur man skulle massera musklerna - på rätt sätt.
Musklernas rörelser fick man också se, genom att djuret fick simma, och det är väldigt bra träning efter operation för att bygga upp muskeln igen.
Funderar dessutom på att börja simma, så man inte blir en-sådan-som-bryter-benet-hur-som-helst. eller alltså börja träna igen. man dansade ju på rosa små moln med glad mage och starka ben just då.
Nu har man typ bara 3 månader kvar av jobbet. fan - tiden går så snabbt. men på nåt sätt ska det bli skönt slippa den hära på-sätt-och-vis kusliga lägenheten och komma tillbaka till Örebro city igen. speciellt till familjen och Tomas.
Min gamla lägenhet i Vasastan får jag däremot aldrig återse igen. någonsin.
men kommer att sakna jobbet enormt mycket. och dessa arbetskollegor, finns nog inga bättre!
Nu till huvudämnet Uppsala och Gotland.
gud, en av min bästa helgerna tillägnade jag i helgen. Fredagen kom och då var det raka vägen till Uppsala med Tomas. alltså, hem till hans föräldrar.
Fick en julklapp av mor och far hans. vilket var kul, speciellt när jag inte ens förväntade mig det..!
Plötsligt var det lördag. Då steg man upp kl 8 och åt frukost med Tomas i soffan, och sen drog man vid kvart i 9 till Arlanda flygplats... det var ett tag sen man vart där! Härligt och se Arlanda igen, fast lite julaktigt än vad det var i somras. hoho.
Det var vi fyra i flygplanet... oh så härligt. har aldrig varit i Gotland så här dags. och snart fick man återse havet. Vågorna har levt sitt under dessa 3 åren, men är sig likt. De vaggar fram och tillbaka som ett barn i en vaggsäng, och så ropade de "hej igen".
Hotellet låg precis mittemot havet och man fick faktiskt Sveriges vackraste fönster (enligt mig alltså), där såg man havet, både morgon och kväll, vilket fick mig att tänka på att man verkligen ska varva ner då och då. Åka bort och bara vara. liksom.
Träffade släkten Lagergren och en massa andra efternamn, vilket var kul! och firade far hans, Göran, födelsedag.
Somnade i hotellets dubbla säng. tror faktiskt att det var den skönaste sängen jag sovit i... med duntäcke som omslöt en, fylliga kuddar som rensar hjärnan, med Tomas bredvid och min egen trötthet. En sådan säng - vill ha!
Söndagen kom, åkte till Görans syster och åt middag där. sen var det bara att säga hejdå till Gotland. Vågorna besvarade det "hejdå, vises snart igen".
Sen var man åter hemma igen i Stockholm. vilket var skönt men... nåt fattas, känner jag. kanske är det lägenheten som jag hade i Örebro city eller så var det bara... vet inte.
Det var härligt att återse Babe igen! och att Tomas följde med hem också. hoho.
Nu tar det 2 veckor tills vi ses igen (både Tomas och Babe). Men jag klarar mig, Stockholm är inte så stort som det sägs.
Nej, nu orkar jag inte skriva mera. ska nog gå och måla lite... det var ett tag sen jag gjorde det.
Men gott folk därute, God jul!
Få se om jag hör av mig nu igen innan jul men God jul, för säkerhetsskull.
Sköt om Dig.
Tack för mig - nu är det fart på konstnären i mig.
men får nog inte med allt här idag.
Såklart kan jag ta med små detaljer iallafall.
För det första, var ju på labbet, på jobbet, för några veckor sen. fick lära mig en massa om livets gåtor. Visste ni till exempel att kristallerna, som finns bland urinstenar, är gröna. alltid gröna. sådär glittrande gröna.
Kan även säga att bl.a. bakterier, spermier och även vita och röda blodkroppar är ofattbart miljontals. och också kvalster - de består i biljarder och finns i sängen din.
Och att blodloppet inom ens kropp är så anpassat till ens egna behov. genom hjärtat, genom hjärnan och genom hela kroppen. så att det verkligen funkar.
Kunna fortsätta ärva (föda), äta och få ut all föda, sova och bli sjuk, känna med känslan som man själv vill, kunna tänka, använda musklerna på ett sånt sätt, kunna älska, känna fruktan och rädsla, andas genom lungorna och dessutom inte behöva anpassa hur hjärtat arbetar - det sköter sitt.
Vem uppfann dessa fantastiska uppfinningar..? vem det än är så var det iallafall av något sorts rena professorn.
Sedan, veckan därefter, fick man ju vara på rehab, på jobbet, vilket var jätteskoj också - det!
Lärde mig en massa om kroppens muskler och hur man ens kan skada dem genom att massera fel. och naturligtvis fick jag se hur man skulle massera musklerna - på rätt sätt.
Musklernas rörelser fick man också se, genom att djuret fick simma, och det är väldigt bra träning efter operation för att bygga upp muskeln igen.
Funderar dessutom på att börja simma, så man inte blir en-sådan-som-bryter-benet-hur-som-helst. eller alltså börja träna igen. man dansade ju på rosa små moln med glad mage och starka ben just då.
Nu har man typ bara 3 månader kvar av jobbet. fan - tiden går så snabbt. men på nåt sätt ska det bli skönt slippa den hära på-sätt-och-vis kusliga lägenheten och komma tillbaka till Örebro city igen. speciellt till familjen och Tomas.
Min gamla lägenhet i Vasastan får jag däremot aldrig återse igen. någonsin.
men kommer att sakna jobbet enormt mycket. och dessa arbetskollegor, finns nog inga bättre!
Nu till huvudämnet Uppsala och Gotland.
gud, en av min bästa helgerna tillägnade jag i helgen. Fredagen kom och då var det raka vägen till Uppsala med Tomas. alltså, hem till hans föräldrar.
Fick en julklapp av mor och far hans. vilket var kul, speciellt när jag inte ens förväntade mig det..!
Plötsligt var det lördag. Då steg man upp kl 8 och åt frukost med Tomas i soffan, och sen drog man vid kvart i 9 till Arlanda flygplats... det var ett tag sen man vart där! Härligt och se Arlanda igen, fast lite julaktigt än vad det var i somras. hoho.
Det var vi fyra i flygplanet... oh så härligt. har aldrig varit i Gotland så här dags. och snart fick man återse havet. Vågorna har levt sitt under dessa 3 åren, men är sig likt. De vaggar fram och tillbaka som ett barn i en vaggsäng, och så ropade de "hej igen".
Hotellet låg precis mittemot havet och man fick faktiskt Sveriges vackraste fönster (enligt mig alltså), där såg man havet, både morgon och kväll, vilket fick mig att tänka på att man verkligen ska varva ner då och då. Åka bort och bara vara. liksom.
Träffade släkten Lagergren och en massa andra efternamn, vilket var kul! och firade far hans, Göran, födelsedag.
Somnade i hotellets dubbla säng. tror faktiskt att det var den skönaste sängen jag sovit i... med duntäcke som omslöt en, fylliga kuddar som rensar hjärnan, med Tomas bredvid och min egen trötthet. En sådan säng - vill ha!
Söndagen kom, åkte till Görans syster och åt middag där. sen var det bara att säga hejdå till Gotland. Vågorna besvarade det "hejdå, vises snart igen".
Sen var man åter hemma igen i Stockholm. vilket var skönt men... nåt fattas, känner jag. kanske är det lägenheten som jag hade i Örebro city eller så var det bara... vet inte.
Det var härligt att återse Babe igen! och att Tomas följde med hem också. hoho.
Nu tar det 2 veckor tills vi ses igen (både Tomas och Babe). Men jag klarar mig, Stockholm är inte så stort som det sägs.
Nej, nu orkar jag inte skriva mera. ska nog gå och måla lite... det var ett tag sen jag gjorde det.
Men gott folk därute, God jul!
Få se om jag hör av mig nu igen innan jul men God jul, för säkerhetsskull.
Sköt om Dig.
Tack för mig - nu är det fart på konstnären i mig.
Livet är kort.
Så trist. så sorgligt det kan vara - livet är kort.
Men samtidigt så sann.
Såg på `dagboken´ idag. Brukar annars titta på "Terminator"-filmerna när jag är sjuk, men dessa fanns inte härhemma, utan hos pappsen.
Jag vet, det sker alltid något skumt inom mig när jag väl blir sjuk - måste ha lite action då, även om det är den dåliga Terminator-aktiga action.
men iallafall så valde man en annan version av film, den här gången.
Så sorgligt, så romantiskt, så kort, så levande, så härlig - och så vacker. att man bara måste gråta.
Men den gav ut en tanke om att livet är kort. verkligen lite för kort. Men det finns saker som man bara måste göra i livet - även om de sägs vara ett slöseri med tid. det tycker jag inte.
Och det är att välja ut en inget-märkvärdigt-med-det-dag som man bara ligger i sängen och sover, läser och sover igen. tillbringa hela dagen i sängen. finns nästan inget bättre. ordet "soft" - det ska man ta och tillbringa då och då.
Då minskas dessutom risken för utbrändhet - alltid något det där.
Och att gråta. det måste man göra, för annars stannar man mitt i livets gång. och det är inget bra.
tycka om män som gråter - de visar bara att de kan uttryckas som "män" och inget annat tjafs.
Och var rädd för döden. desto mer rädd du är, tar du inte livet för givet. men samtidigt så ska man inte vara rädd för döden. den är vacker. alltså, enligt de som säger att de själva upplevt det för stunden. man får väl tro vad man tror. hm.
Och uppleva kärleken. det måste man bara göra, även om man bara hinner göra det få gånger i livet.
Och bli sjuk. alltså att veta att ens kropp upplever omgivningen helt normalt. det underlättar en.
Och inte ta allt för givet. imorgon kan allt vara borta. bara sådär.
Nej, nu ska min helg uppskattas här...
Min fredag var en sådan kväll som jag valde ut till att softa i soffan. med en DVD, lite gott och så Babe.
Det blev en massa mys-mys och åter mys. däremot var dessa 2 filmerna rätt läskliga...
Min lördag var lyckad, trots den riskfyllda resan till city.
Träffade mina systrar och Oscar vid Bögringen. synd bara att Jonkers, samt mor och far inte var med.
sen var det raka vägen till Junibacken för oss alla, förutom Emma som valde att flyga lite förbi skyltfönstren i city. och eventuellt gå in i butikerna.
Det var rätt njutbart att förbli som ett barn igen på Junibacken, fast man betalade för en "vuxen-biljett". hoho.
Sen färgade man Marsans hår i ljusa slingor. blev fint! och även jag färgade mitt hår i några fräscha slingor, med hjälp av Babe. och det blev enastående!
Min söndag bestod av att städa och vänta på Tomas (väntar på honom igen). och bli sjuk. så typiskt men ja.
Tack för helgen, Marsan, Emma, Oscar och Babe!
Hoppas att du får din (och min favorit) väska lagad efter vårt äventyrliga resa, Babe..! och tack till killen som hjälpte oss få loss väskan. hoho.
Tack för mig - och Godnatt folk. även de som befinner sig på den andra sidan av jordklotet.
Dagens mening: "en speciell lady" - det är vad jag är. enligt Någon därute, så långt borta men samtidigt inte.
Men samtidigt så sann.
Såg på `dagboken´ idag. Brukar annars titta på "Terminator"-filmerna när jag är sjuk, men dessa fanns inte härhemma, utan hos pappsen.
Jag vet, det sker alltid något skumt inom mig när jag väl blir sjuk - måste ha lite action då, även om det är den dåliga Terminator-aktiga action.
men iallafall så valde man en annan version av film, den här gången.
Så sorgligt, så romantiskt, så kort, så levande, så härlig - och så vacker. att man bara måste gråta.
Men den gav ut en tanke om att livet är kort. verkligen lite för kort. Men det finns saker som man bara måste göra i livet - även om de sägs vara ett slöseri med tid. det tycker jag inte.
Och det är att välja ut en inget-märkvärdigt-med-det-dag som man bara ligger i sängen och sover, läser och sover igen. tillbringa hela dagen i sängen. finns nästan inget bättre. ordet "soft" - det ska man ta och tillbringa då och då.
Då minskas dessutom risken för utbrändhet - alltid något det där.
Och att gråta. det måste man göra, för annars stannar man mitt i livets gång. och det är inget bra.
tycka om män som gråter - de visar bara att de kan uttryckas som "män" och inget annat tjafs.
Och var rädd för döden. desto mer rädd du är, tar du inte livet för givet. men samtidigt så ska man inte vara rädd för döden. den är vacker. alltså, enligt de som säger att de själva upplevt det för stunden. man får väl tro vad man tror. hm.
Och uppleva kärleken. det måste man bara göra, även om man bara hinner göra det få gånger i livet.
Och bli sjuk. alltså att veta att ens kropp upplever omgivningen helt normalt. det underlättar en.
Och inte ta allt för givet. imorgon kan allt vara borta. bara sådär.
Nej, nu ska min helg uppskattas här...
Min fredag var en sådan kväll som jag valde ut till att softa i soffan. med en DVD, lite gott och så Babe.
Det blev en massa mys-mys och åter mys. däremot var dessa 2 filmerna rätt läskliga...
Min lördag var lyckad, trots den riskfyllda resan till city.
Träffade mina systrar och Oscar vid Bögringen. synd bara att Jonkers, samt mor och far inte var med.
sen var det raka vägen till Junibacken för oss alla, förutom Emma som valde att flyga lite förbi skyltfönstren i city. och eventuellt gå in i butikerna.
Det var rätt njutbart att förbli som ett barn igen på Junibacken, fast man betalade för en "vuxen-biljett". hoho.
Sen färgade man Marsans hår i ljusa slingor. blev fint! och även jag färgade mitt hår i några fräscha slingor, med hjälp av Babe. och det blev enastående!
Min söndag bestod av att städa och vänta på Tomas (väntar på honom igen). och bli sjuk. så typiskt men ja.
Tack för helgen, Marsan, Emma, Oscar och Babe!
Hoppas att du får din (och min favorit) väska lagad efter vårt äventyrliga resa, Babe..! och tack till killen som hjälpte oss få loss väskan. hoho.
Tack för mig - och Godnatt folk. även de som befinner sig på den andra sidan av jordklotet.
Dagens mening: "en speciell lady" - det är vad jag är. enligt Någon därute, så långt borta men samtidigt inte.
en sak är säker - är stolt över mig själv.
Hm. det var ett bra tag sen jag skrev här, antar jag..? Saknat min text..?
Däremot saknar jag inte texten det minsta, utan Tomas. det har liksom blivit svårare nu - att åka ifrån Örebro. Men såklart det värsta är att gå/cykla ifrån hans lägenhet (som brukar vara sött rörigt och full av högar med kläder, för det mesta). det är då som jag får en sorts ångest som inte borde få finnas - undrar vem som uppfann ångesten... hm. Det är troligen några stenar som dansar därinne runt i blodådrorna, hjärtat, magen, huvudet samt i fingrarna. det är läskligt.
Men! jag borde vara glad att jag ens har honom. och det är bara f y r a månader kvar, så det går fort nog att jag får se honom varenda dag igen och pussa honom när jag vill. rena rama drömmen. ska bli härligt, det..!
Och sen familjen - och Oscar - också. träffar dem inte så ofta som jag skulle vilja. Men ska inte klaga - vissa har det värre. och det i flera månader, samt kanske år.
och samtidigt så kan jag inte, absolut inte, avstå från att bosätta mig i Stockholm. och jobba på älskade Albano. det är för roligt att man bara inte kan missa det.
Därför måste jag säga det här; avstå inte det ni vill göra i livet, även om de närmaste inte flyttar med dig - du kan ju alltid låtsas att de är vid din sida där du är.
och slutligen - den där längtan som pirrar runt som dansande älvor i blodådrorna, hjärtat, magen, huvudet och i fingrarna precis innan man väl träffar de som står nära en; det finns nästan inget bättre..!
Däremot fick jag träffa Sellingen igår - vilket var mysigt! Tack!
och ikväll kommer Babe hem - äntligen..! Längtar. efter att få stilla ner min sällskapssjuka.
Och nu till helgen kommer Emma, Marsan och så Oscar hit till Stockholm för att sova över en natt, det ser man fram emot! speciellt att få teckna med Oscar igen och ibland försöka förstå hans påhittade språk - och se vad han lärt sig att uttala med rösten. förra gången var det "äppelpaj".
Såg några barn åka pulka i förra veckan när jag åkte hemåt från jobbet. tankarna vandrade förbi som att jag skulle vilja bli barn igen, ibland, för då har man inte märkt allt i världen. all orättvisa samt obehagliga tankar - som berör en fullständigt. men samtidigt vill jag inte vara barn igen - för då har man inte gått förbi det jobbiga tonårslivet. och inte märkt livets möjligheter. livet är som ett öppet hus... jag kan göra vad jag vill..!
Nej, jag måste iallafall få låtsas vara barn igen någon gång. ska nog åka pulka (får bli någon stackars plastpåse om Oscar inte tagit med någon pulka) med Oscar till helgen - om snön tillåter det och dessutom om Oscars brutna finger tillåter det. och sen kanske även med Babe, och Tomas. Om de går med på att vara som två barn igen. hoho.
Därmed, innan när jag åkte och såg barnen med sina pulka, så fick jag syn på ett stjärnfall - och sa fort fort fort tre önskningar i hjärnan. hoppas dessa går ifrån som drömmar till att uppfyllas som verklighet. kan avslöja dem först när det slagit till... om det ens slår till - det får vi se.
En viktig sak har jag iallafall lärt mig - att inte döma folk efter att de har visat vilka de är.
Alltså, en gång såg jag en tjej på bussen för några veckor sen... jag var på väg till jobbet. jag tittade snett på henne, eftersom hon såg så himla "snobbigt" ut. blont hår som var så ljust att det nästan var vitt, hårtsminkat ansikte, kläder som borde förbjudas samt en omoget attityd. trodde jag.
Tills jag gick av bussen och letade efter mina vantar i väskan, och kom på att jag hade dem i knät när jag gick av... Fan! det var ju från min moster, som hade gjort dem..! plötsligt fick jag en hand i axeln och då såg jag det välbekanta hårtsminkande ansiktet som log med ett moget attityd och hade mina vantar i sina händer. öh.
Och en annan gång i bussen - hemåt den gången. Hon hade fula kläder, ful frisyr, och en massa saker som jag tyckte att man absolut helst skulle ändra på så fort som möjligt - för hennes och mitt bästa.
dessutom så liknade hon någon som jag inte tycker så särskilt mycket om. tittade snett på henne.
Sen skulle jag gå av, bussdörrarna-fan öppnades inte ens, jag tittade mot busschaförren och sen mot henne. då sa hon att det var automatiska dörrar och man skulle gå lite närmare då. Jag läste på läpparna och gick närmare, dörrarna öppnades då - hälsade en snabb tack innan jag hann gå av. och skämmas...
Det kanske är, trots allt, jag som har ett omoget attityd. speciellt när jag är trött. hoho.
Nej. det är nog inte enbart jag som har ett omoget attityd. att påminna andra om att "man är billig" om man tjänar lite mindre än vissa när huvudsaken är att man ska trivas på jobbet.
Skulle nog inte vilja ha ett jobb som uttråkar mig samtidigt som jag får en hög lön - det finns så mycket annat i livet än pengar. Och trots allt, lite oförskämt, att jag ens får något bättre lön än vissa när jag bara är en praktikant. det är alltid kul och höra att folk är stolt över en. bland annat mamma, Babe och Tomas. Pappa är nog det också, men säger det inte, jag får istället se det själv.
Men en sak är säker - är stolt över mig själv.
Oh, va mycket man har skrivit nu. nu får det räcka. bara lite till... som nödvändiga saker.
Tack T(h)omasor som får mig att hänga med i svenskan igen. hänger knappt med längre när jag nu lär mig lite latinska på jobbet - "sjukhusspråket". och en massa namn på sjukdomar, som t.ex. "disseminerat histiocytärt sarkom". Titta vad jag kan..! hoho.
Just det, var ju på labbet, i torsdags. där på jobbet, alltså.
Får väl berätta om det i nästa blogg - att man lärde sig så mycket om livets cirkel och att det verkligen funkar. och nu på torsdag börjar jag kl 9 och ska då vara på rehab (= där det bl.a. finns en pool som man låter hundar att simma i för att förbättra sina muskler, m.m., efter bl.a. opereration till exempel). Ska bli skoj det där!
Och slutligen, ska till Akervalls fest när året 2005 tickar iväg och ena siffran förvandlas till en annan siffra; 2006. känner knappt till (mer än, tror jag) hälften av alla namn som står på inbjudningslistan - så det ska bli kul och träffa lite nytt folk..! hoppas att de flesta kommer. Vises!
Tack för mig - och för min låånga blogg.
GODNATT alla därute. även de som somnade precis mitt i min (som uppfyllde vissa människors saknad) text. Zzzzz.
Däremot saknar jag inte texten det minsta, utan Tomas. det har liksom blivit svårare nu - att åka ifrån Örebro. Men såklart det värsta är att gå/cykla ifrån hans lägenhet (som brukar vara sött rörigt och full av högar med kläder, för det mesta). det är då som jag får en sorts ångest som inte borde få finnas - undrar vem som uppfann ångesten... hm. Det är troligen några stenar som dansar därinne runt i blodådrorna, hjärtat, magen, huvudet samt i fingrarna. det är läskligt.
Men! jag borde vara glad att jag ens har honom. och det är bara f y r a månader kvar, så det går fort nog att jag får se honom varenda dag igen och pussa honom när jag vill. rena rama drömmen. ska bli härligt, det..!
Och sen familjen - och Oscar - också. träffar dem inte så ofta som jag skulle vilja. Men ska inte klaga - vissa har det värre. och det i flera månader, samt kanske år.
och samtidigt så kan jag inte, absolut inte, avstå från att bosätta mig i Stockholm. och jobba på älskade Albano. det är för roligt att man bara inte kan missa det.
Därför måste jag säga det här; avstå inte det ni vill göra i livet, även om de närmaste inte flyttar med dig - du kan ju alltid låtsas att de är vid din sida där du är.
och slutligen - den där längtan som pirrar runt som dansande älvor i blodådrorna, hjärtat, magen, huvudet och i fingrarna precis innan man väl träffar de som står nära en; det finns nästan inget bättre..!
Däremot fick jag träffa Sellingen igår - vilket var mysigt! Tack!
och ikväll kommer Babe hem - äntligen..! Längtar. efter att få stilla ner min sällskapssjuka.
Och nu till helgen kommer Emma, Marsan och så Oscar hit till Stockholm för att sova över en natt, det ser man fram emot! speciellt att få teckna med Oscar igen och ibland försöka förstå hans påhittade språk - och se vad han lärt sig att uttala med rösten. förra gången var det "äppelpaj".
Såg några barn åka pulka i förra veckan när jag åkte hemåt från jobbet. tankarna vandrade förbi som att jag skulle vilja bli barn igen, ibland, för då har man inte märkt allt i världen. all orättvisa samt obehagliga tankar - som berör en fullständigt. men samtidigt vill jag inte vara barn igen - för då har man inte gått förbi det jobbiga tonårslivet. och inte märkt livets möjligheter. livet är som ett öppet hus... jag kan göra vad jag vill..!
Nej, jag måste iallafall få låtsas vara barn igen någon gång. ska nog åka pulka (får bli någon stackars plastpåse om Oscar inte tagit med någon pulka) med Oscar till helgen - om snön tillåter det och dessutom om Oscars brutna finger tillåter det. och sen kanske även med Babe, och Tomas. Om de går med på att vara som två barn igen. hoho.
Därmed, innan när jag åkte och såg barnen med sina pulka, så fick jag syn på ett stjärnfall - och sa fort fort fort tre önskningar i hjärnan. hoppas dessa går ifrån som drömmar till att uppfyllas som verklighet. kan avslöja dem först när det slagit till... om det ens slår till - det får vi se.
En viktig sak har jag iallafall lärt mig - att inte döma folk efter att de har visat vilka de är.
Alltså, en gång såg jag en tjej på bussen för några veckor sen... jag var på väg till jobbet. jag tittade snett på henne, eftersom hon såg så himla "snobbigt" ut. blont hår som var så ljust att det nästan var vitt, hårtsminkat ansikte, kläder som borde förbjudas samt en omoget attityd. trodde jag.
Tills jag gick av bussen och letade efter mina vantar i väskan, och kom på att jag hade dem i knät när jag gick av... Fan! det var ju från min moster, som hade gjort dem..! plötsligt fick jag en hand i axeln och då såg jag det välbekanta hårtsminkande ansiktet som log med ett moget attityd och hade mina vantar i sina händer. öh.
Och en annan gång i bussen - hemåt den gången. Hon hade fula kläder, ful frisyr, och en massa saker som jag tyckte att man absolut helst skulle ändra på så fort som möjligt - för hennes och mitt bästa.
dessutom så liknade hon någon som jag inte tycker så särskilt mycket om. tittade snett på henne.
Sen skulle jag gå av, bussdörrarna-fan öppnades inte ens, jag tittade mot busschaförren och sen mot henne. då sa hon att det var automatiska dörrar och man skulle gå lite närmare då. Jag läste på läpparna och gick närmare, dörrarna öppnades då - hälsade en snabb tack innan jag hann gå av. och skämmas...
Det kanske är, trots allt, jag som har ett omoget attityd. speciellt när jag är trött. hoho.
Nej. det är nog inte enbart jag som har ett omoget attityd. att påminna andra om att "man är billig" om man tjänar lite mindre än vissa när huvudsaken är att man ska trivas på jobbet.
Skulle nog inte vilja ha ett jobb som uttråkar mig samtidigt som jag får en hög lön - det finns så mycket annat i livet än pengar. Och trots allt, lite oförskämt, att jag ens får något bättre lön än vissa när jag bara är en praktikant. det är alltid kul och höra att folk är stolt över en. bland annat mamma, Babe och Tomas. Pappa är nog det också, men säger det inte, jag får istället se det själv.
Men en sak är säker - är stolt över mig själv.
Oh, va mycket man har skrivit nu. nu får det räcka. bara lite till... som nödvändiga saker.
Tack T(h)omasor som får mig att hänga med i svenskan igen. hänger knappt med längre när jag nu lär mig lite latinska på jobbet - "sjukhusspråket". och en massa namn på sjukdomar, som t.ex. "disseminerat histiocytärt sarkom". Titta vad jag kan..! hoho.
Just det, var ju på labbet, i torsdags. där på jobbet, alltså.
Får väl berätta om det i nästa blogg - att man lärde sig så mycket om livets cirkel och att det verkligen funkar. och nu på torsdag börjar jag kl 9 och ska då vara på rehab (= där det bl.a. finns en pool som man låter hundar att simma i för att förbättra sina muskler, m.m., efter bl.a. opereration till exempel). Ska bli skoj det där!
Och slutligen, ska till Akervalls fest när året 2005 tickar iväg och ena siffran förvandlas till en annan siffra; 2006. känner knappt till (mer än, tror jag) hälften av alla namn som står på inbjudningslistan - så det ska bli kul och träffa lite nytt folk..! hoppas att de flesta kommer. Vises!
Tack för mig - och för min låånga blogg.
GODNATT alla därute. även de som somnade precis mitt i min (som uppfyllde vissa människors saknad) text. Zzzzz.