Vem tror du på?

Du vet inte vem jag är.
Du förföljer mig.
Du gör mig arg.
Du bara existerar som ett skämt.
Du dyker upp överallt.
Du är full med mörka blickar.
Du uppfyller din närvaro så bra.
Du har ingen och därför måste fånga uppmärksamheten.
Du får alla med dig om du så vill.
Du kan försvinna om jag så vill.
Du får inte dra åt helvetet för då dras alla med.
Du är någon som man måste ha för annars existerar man inte ens själv.
Du blir någon med någon och man blir någon med dig.
Du är någon som alla någon gång pratar bakom ryggen om.
Du har inget namn.
Du kallas bara för ett ord. Skuggan.


Jag har alltid varit fascinerad över sådana textstycke som visar sig vara något annat än man hade trott innan. Det där texten har jag själv skrivit (alldeles nyligen. hoho).
Hm, har aldrig trott på någon Gud eller liknande. Men tror att det finns något därute, som vi aldrig kommer att förstå, nja kanske så småningom om hundra år... Eller miljoner. Samt biljoner.
Så fort jag ser min egen skugga så hatar jag dess syn; den är bara så mörk och tråkig, lite tjockare i kroppsformen än vad man egentligen är samt med långa smala ben och förföljer en överallt vare sig man vill eller inte.
Men så småningom blir man glad, att det finns någon som är så mycket tråkigare än en själv, speciellt på en söndagskväll. Då man vill inget hellre än att sitta hemma och bilda ett par teve-rutor till ögon.
Däremot så fort jag ser en skugga så vet jag iallafall en sak; vad jag tror på - att jag finns. Och existerar. En skugga är bara en skugga, däremot är man en hel människa med känslor, tankar, energi, hopp och drömmar. Man är gjord av kött och blod - en levande varelse.
Ens egen skugga gör så att man ser sig själv som någon. Någon som man själv kan tro på. Vare sig man vill eller inte.
Mina åsikter bara...

En fågel viskade igår i mitt öra att det faktiskt finns främlingar som gärna kikar in i mitt gula paket, det bevisar också om att jag bara finns bland i mina texter. Någonstans där iallafall.

Ska lyfta min fötter, samt skugga, och börja packa inför resan imorgon till... Gagnef. Där min ego kommer existera längs skidspåret. Sen får du, Vintern, försvinna och låta tösen, Våren, komma fram.
Oh, längtar..!
Här kommer jag, By till håla. Öh. Byhåla.





Tack för mig - godnatt alla trogna läsare och kommande smygande främlingar.


Kommentarer
Postat av: Erik

Tjena. tack själv för senast, riktigt roligt. men jag hade skitont i hela ryggen/röven efter att våg-mange lurat ut mej på isen.. hehe.. den killen du glömt bnamnet på heter Jacob! ;) krampuss


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback