Livet är kort.
Så trist. så sorgligt det kan vara - livet är kort.
Men samtidigt så sann.
Såg på `dagboken´ idag. Brukar annars titta på "Terminator"-filmerna när jag är sjuk, men dessa fanns inte härhemma, utan hos pappsen.
Jag vet, det sker alltid något skumt inom mig när jag väl blir sjuk - måste ha lite action då, även om det är den dåliga Terminator-aktiga action.
men iallafall så valde man en annan version av film, den här gången.
Så sorgligt, så romantiskt, så kort, så levande, så härlig - och så vacker. att man bara måste gråta.
Men den gav ut en tanke om att livet är kort. verkligen lite för kort. Men det finns saker som man bara måste göra i livet - även om de sägs vara ett slöseri med tid. det tycker jag inte.
Och det är att välja ut en inget-märkvärdigt-med-det-dag som man bara ligger i sängen och sover, läser och sover igen. tillbringa hela dagen i sängen. finns nästan inget bättre. ordet "soft" - det ska man ta och tillbringa då och då.
Då minskas dessutom risken för utbrändhet - alltid något det där.
Och att gråta. det måste man göra, för annars stannar man mitt i livets gång. och det är inget bra.
tycka om män som gråter - de visar bara att de kan uttryckas som "män" och inget annat tjafs.
Och var rädd för döden. desto mer rädd du är, tar du inte livet för givet. men samtidigt så ska man inte vara rädd för döden. den är vacker. alltså, enligt de som säger att de själva upplevt det för stunden. man får väl tro vad man tror. hm.
Och uppleva kärleken. det måste man bara göra, även om man bara hinner göra det få gånger i livet.
Och bli sjuk. alltså att veta att ens kropp upplever omgivningen helt normalt. det underlättar en.
Och inte ta allt för givet. imorgon kan allt vara borta. bara sådär.
Nej, nu ska min helg uppskattas här...
Min fredag var en sådan kväll som jag valde ut till att softa i soffan. med en DVD, lite gott och så Babe.
Det blev en massa mys-mys och åter mys. däremot var dessa 2 filmerna rätt läskliga...
Min lördag var lyckad, trots den riskfyllda resan till city.
Träffade mina systrar och Oscar vid Bögringen. synd bara att Jonkers, samt mor och far inte var med.
sen var det raka vägen till Junibacken för oss alla, förutom Emma som valde att flyga lite förbi skyltfönstren i city. och eventuellt gå in i butikerna.
Det var rätt njutbart att förbli som ett barn igen på Junibacken, fast man betalade för en "vuxen-biljett". hoho.
Sen färgade man Marsans hår i ljusa slingor. blev fint! och även jag färgade mitt hår i några fräscha slingor, med hjälp av Babe. och det blev enastående!
Min söndag bestod av att städa och vänta på Tomas (väntar på honom igen). och bli sjuk. så typiskt men ja.
Tack för helgen, Marsan, Emma, Oscar och Babe!
Hoppas att du får din (och min favorit) väska lagad efter vårt äventyrliga resa, Babe..! och tack till killen som hjälpte oss få loss väskan. hoho.
Tack för mig - och Godnatt folk. även de som befinner sig på den andra sidan av jordklotet.
Dagens mening: "en speciell lady" - det är vad jag är. enligt Någon därute, så långt borta men samtidigt inte.
Men samtidigt så sann.
Såg på `dagboken´ idag. Brukar annars titta på "Terminator"-filmerna när jag är sjuk, men dessa fanns inte härhemma, utan hos pappsen.
Jag vet, det sker alltid något skumt inom mig när jag väl blir sjuk - måste ha lite action då, även om det är den dåliga Terminator-aktiga action.
men iallafall så valde man en annan version av film, den här gången.
Så sorgligt, så romantiskt, så kort, så levande, så härlig - och så vacker. att man bara måste gråta.
Men den gav ut en tanke om att livet är kort. verkligen lite för kort. Men det finns saker som man bara måste göra i livet - även om de sägs vara ett slöseri med tid. det tycker jag inte.
Och det är att välja ut en inget-märkvärdigt-med-det-dag som man bara ligger i sängen och sover, läser och sover igen. tillbringa hela dagen i sängen. finns nästan inget bättre. ordet "soft" - det ska man ta och tillbringa då och då.
Då minskas dessutom risken för utbrändhet - alltid något det där.
Och att gråta. det måste man göra, för annars stannar man mitt i livets gång. och det är inget bra.
tycka om män som gråter - de visar bara att de kan uttryckas som "män" och inget annat tjafs.
Och var rädd för döden. desto mer rädd du är, tar du inte livet för givet. men samtidigt så ska man inte vara rädd för döden. den är vacker. alltså, enligt de som säger att de själva upplevt det för stunden. man får väl tro vad man tror. hm.
Och uppleva kärleken. det måste man bara göra, även om man bara hinner göra det få gånger i livet.
Och bli sjuk. alltså att veta att ens kropp upplever omgivningen helt normalt. det underlättar en.
Och inte ta allt för givet. imorgon kan allt vara borta. bara sådär.
Nej, nu ska min helg uppskattas här...
Min fredag var en sådan kväll som jag valde ut till att softa i soffan. med en DVD, lite gott och så Babe.
Det blev en massa mys-mys och åter mys. däremot var dessa 2 filmerna rätt läskliga...
Min lördag var lyckad, trots den riskfyllda resan till city.
Träffade mina systrar och Oscar vid Bögringen. synd bara att Jonkers, samt mor och far inte var med.
sen var det raka vägen till Junibacken för oss alla, förutom Emma som valde att flyga lite förbi skyltfönstren i city. och eventuellt gå in i butikerna.
Det var rätt njutbart att förbli som ett barn igen på Junibacken, fast man betalade för en "vuxen-biljett". hoho.
Sen färgade man Marsans hår i ljusa slingor. blev fint! och även jag färgade mitt hår i några fräscha slingor, med hjälp av Babe. och det blev enastående!
Min söndag bestod av att städa och vänta på Tomas (väntar på honom igen). och bli sjuk. så typiskt men ja.
Tack för helgen, Marsan, Emma, Oscar och Babe!
Hoppas att du får din (och min favorit) väska lagad efter vårt äventyrliga resa, Babe..! och tack till killen som hjälpte oss få loss väskan. hoho.
Tack för mig - och Godnatt folk. även de som befinner sig på den andra sidan av jordklotet.
Dagens mening: "en speciell lady" - det är vad jag är. enligt Någon därute, så långt borta men samtidigt inte.
en sak är säker - är stolt över mig själv.
Hm. det var ett bra tag sen jag skrev här, antar jag..? Saknat min text..?
Däremot saknar jag inte texten det minsta, utan Tomas. det har liksom blivit svårare nu - att åka ifrån Örebro. Men såklart det värsta är att gå/cykla ifrån hans lägenhet (som brukar vara sött rörigt och full av högar med kläder, för det mesta). det är då som jag får en sorts ångest som inte borde få finnas - undrar vem som uppfann ångesten... hm. Det är troligen några stenar som dansar därinne runt i blodådrorna, hjärtat, magen, huvudet samt i fingrarna. det är läskligt.
Men! jag borde vara glad att jag ens har honom. och det är bara f y r a månader kvar, så det går fort nog att jag får se honom varenda dag igen och pussa honom när jag vill. rena rama drömmen. ska bli härligt, det..!
Och sen familjen - och Oscar - också. träffar dem inte så ofta som jag skulle vilja. Men ska inte klaga - vissa har det värre. och det i flera månader, samt kanske år.
och samtidigt så kan jag inte, absolut inte, avstå från att bosätta mig i Stockholm. och jobba på älskade Albano. det är för roligt att man bara inte kan missa det.
Därför måste jag säga det här; avstå inte det ni vill göra i livet, även om de närmaste inte flyttar med dig - du kan ju alltid låtsas att de är vid din sida där du är.
och slutligen - den där längtan som pirrar runt som dansande älvor i blodådrorna, hjärtat, magen, huvudet och i fingrarna precis innan man väl träffar de som står nära en; det finns nästan inget bättre..!
Däremot fick jag träffa Sellingen igår - vilket var mysigt! Tack!
och ikväll kommer Babe hem - äntligen..! Längtar. efter att få stilla ner min sällskapssjuka.
Och nu till helgen kommer Emma, Marsan och så Oscar hit till Stockholm för att sova över en natt, det ser man fram emot! speciellt att få teckna med Oscar igen och ibland försöka förstå hans påhittade språk - och se vad han lärt sig att uttala med rösten. förra gången var det "äppelpaj".
Såg några barn åka pulka i förra veckan när jag åkte hemåt från jobbet. tankarna vandrade förbi som att jag skulle vilja bli barn igen, ibland, för då har man inte märkt allt i världen. all orättvisa samt obehagliga tankar - som berör en fullständigt. men samtidigt vill jag inte vara barn igen - för då har man inte gått förbi det jobbiga tonårslivet. och inte märkt livets möjligheter. livet är som ett öppet hus... jag kan göra vad jag vill..!
Nej, jag måste iallafall få låtsas vara barn igen någon gång. ska nog åka pulka (får bli någon stackars plastpåse om Oscar inte tagit med någon pulka) med Oscar till helgen - om snön tillåter det och dessutom om Oscars brutna finger tillåter det. och sen kanske även med Babe, och Tomas. Om de går med på att vara som två barn igen. hoho.
Därmed, innan när jag åkte och såg barnen med sina pulka, så fick jag syn på ett stjärnfall - och sa fort fort fort tre önskningar i hjärnan. hoppas dessa går ifrån som drömmar till att uppfyllas som verklighet. kan avslöja dem först när det slagit till... om det ens slår till - det får vi se.
En viktig sak har jag iallafall lärt mig - att inte döma folk efter att de har visat vilka de är.
Alltså, en gång såg jag en tjej på bussen för några veckor sen... jag var på väg till jobbet. jag tittade snett på henne, eftersom hon såg så himla "snobbigt" ut. blont hår som var så ljust att det nästan var vitt, hårtsminkat ansikte, kläder som borde förbjudas samt en omoget attityd. trodde jag.
Tills jag gick av bussen och letade efter mina vantar i väskan, och kom på att jag hade dem i knät när jag gick av... Fan! det var ju från min moster, som hade gjort dem..! plötsligt fick jag en hand i axeln och då såg jag det välbekanta hårtsminkande ansiktet som log med ett moget attityd och hade mina vantar i sina händer. öh.
Och en annan gång i bussen - hemåt den gången. Hon hade fula kläder, ful frisyr, och en massa saker som jag tyckte att man absolut helst skulle ändra på så fort som möjligt - för hennes och mitt bästa.
dessutom så liknade hon någon som jag inte tycker så särskilt mycket om. tittade snett på henne.
Sen skulle jag gå av, bussdörrarna-fan öppnades inte ens, jag tittade mot busschaförren och sen mot henne. då sa hon att det var automatiska dörrar och man skulle gå lite närmare då. Jag läste på läpparna och gick närmare, dörrarna öppnades då - hälsade en snabb tack innan jag hann gå av. och skämmas...
Det kanske är, trots allt, jag som har ett omoget attityd. speciellt när jag är trött. hoho.
Nej. det är nog inte enbart jag som har ett omoget attityd. att påminna andra om att "man är billig" om man tjänar lite mindre än vissa när huvudsaken är att man ska trivas på jobbet.
Skulle nog inte vilja ha ett jobb som uttråkar mig samtidigt som jag får en hög lön - det finns så mycket annat i livet än pengar. Och trots allt, lite oförskämt, att jag ens får något bättre lön än vissa när jag bara är en praktikant. det är alltid kul och höra att folk är stolt över en. bland annat mamma, Babe och Tomas. Pappa är nog det också, men säger det inte, jag får istället se det själv.
Men en sak är säker - är stolt över mig själv.
Oh, va mycket man har skrivit nu. nu får det räcka. bara lite till... som nödvändiga saker.
Tack T(h)omasor som får mig att hänga med i svenskan igen. hänger knappt med längre när jag nu lär mig lite latinska på jobbet - "sjukhusspråket". och en massa namn på sjukdomar, som t.ex. "disseminerat histiocytärt sarkom". Titta vad jag kan..! hoho.
Just det, var ju på labbet, i torsdags. där på jobbet, alltså.
Får väl berätta om det i nästa blogg - att man lärde sig så mycket om livets cirkel och att det verkligen funkar. och nu på torsdag börjar jag kl 9 och ska då vara på rehab (= där det bl.a. finns en pool som man låter hundar att simma i för att förbättra sina muskler, m.m., efter bl.a. opereration till exempel). Ska bli skoj det där!
Och slutligen, ska till Akervalls fest när året 2005 tickar iväg och ena siffran förvandlas till en annan siffra; 2006. känner knappt till (mer än, tror jag) hälften av alla namn som står på inbjudningslistan - så det ska bli kul och träffa lite nytt folk..! hoppas att de flesta kommer. Vises!
Tack för mig - och för min låånga blogg.
GODNATT alla därute. även de som somnade precis mitt i min (som uppfyllde vissa människors saknad) text. Zzzzz.
Däremot saknar jag inte texten det minsta, utan Tomas. det har liksom blivit svårare nu - att åka ifrån Örebro. Men såklart det värsta är att gå/cykla ifrån hans lägenhet (som brukar vara sött rörigt och full av högar med kläder, för det mesta). det är då som jag får en sorts ångest som inte borde få finnas - undrar vem som uppfann ångesten... hm. Det är troligen några stenar som dansar därinne runt i blodådrorna, hjärtat, magen, huvudet samt i fingrarna. det är läskligt.
Men! jag borde vara glad att jag ens har honom. och det är bara f y r a månader kvar, så det går fort nog att jag får se honom varenda dag igen och pussa honom när jag vill. rena rama drömmen. ska bli härligt, det..!
Och sen familjen - och Oscar - också. träffar dem inte så ofta som jag skulle vilja. Men ska inte klaga - vissa har det värre. och det i flera månader, samt kanske år.
och samtidigt så kan jag inte, absolut inte, avstå från att bosätta mig i Stockholm. och jobba på älskade Albano. det är för roligt att man bara inte kan missa det.
Därför måste jag säga det här; avstå inte det ni vill göra i livet, även om de närmaste inte flyttar med dig - du kan ju alltid låtsas att de är vid din sida där du är.
och slutligen - den där längtan som pirrar runt som dansande älvor i blodådrorna, hjärtat, magen, huvudet och i fingrarna precis innan man väl träffar de som står nära en; det finns nästan inget bättre..!
Däremot fick jag träffa Sellingen igår - vilket var mysigt! Tack!
och ikväll kommer Babe hem - äntligen..! Längtar. efter att få stilla ner min sällskapssjuka.
Och nu till helgen kommer Emma, Marsan och så Oscar hit till Stockholm för att sova över en natt, det ser man fram emot! speciellt att få teckna med Oscar igen och ibland försöka förstå hans påhittade språk - och se vad han lärt sig att uttala med rösten. förra gången var det "äppelpaj".
Såg några barn åka pulka i förra veckan när jag åkte hemåt från jobbet. tankarna vandrade förbi som att jag skulle vilja bli barn igen, ibland, för då har man inte märkt allt i världen. all orättvisa samt obehagliga tankar - som berör en fullständigt. men samtidigt vill jag inte vara barn igen - för då har man inte gått förbi det jobbiga tonårslivet. och inte märkt livets möjligheter. livet är som ett öppet hus... jag kan göra vad jag vill..!
Nej, jag måste iallafall få låtsas vara barn igen någon gång. ska nog åka pulka (får bli någon stackars plastpåse om Oscar inte tagit med någon pulka) med Oscar till helgen - om snön tillåter det och dessutom om Oscars brutna finger tillåter det. och sen kanske även med Babe, och Tomas. Om de går med på att vara som två barn igen. hoho.
Därmed, innan när jag åkte och såg barnen med sina pulka, så fick jag syn på ett stjärnfall - och sa fort fort fort tre önskningar i hjärnan. hoppas dessa går ifrån som drömmar till att uppfyllas som verklighet. kan avslöja dem först när det slagit till... om det ens slår till - det får vi se.
En viktig sak har jag iallafall lärt mig - att inte döma folk efter att de har visat vilka de är.
Alltså, en gång såg jag en tjej på bussen för några veckor sen... jag var på väg till jobbet. jag tittade snett på henne, eftersom hon såg så himla "snobbigt" ut. blont hår som var så ljust att det nästan var vitt, hårtsminkat ansikte, kläder som borde förbjudas samt en omoget attityd. trodde jag.
Tills jag gick av bussen och letade efter mina vantar i väskan, och kom på att jag hade dem i knät när jag gick av... Fan! det var ju från min moster, som hade gjort dem..! plötsligt fick jag en hand i axeln och då såg jag det välbekanta hårtsminkande ansiktet som log med ett moget attityd och hade mina vantar i sina händer. öh.
Och en annan gång i bussen - hemåt den gången. Hon hade fula kläder, ful frisyr, och en massa saker som jag tyckte att man absolut helst skulle ändra på så fort som möjligt - för hennes och mitt bästa.
dessutom så liknade hon någon som jag inte tycker så särskilt mycket om. tittade snett på henne.
Sen skulle jag gå av, bussdörrarna-fan öppnades inte ens, jag tittade mot busschaförren och sen mot henne. då sa hon att det var automatiska dörrar och man skulle gå lite närmare då. Jag läste på läpparna och gick närmare, dörrarna öppnades då - hälsade en snabb tack innan jag hann gå av. och skämmas...
Det kanske är, trots allt, jag som har ett omoget attityd. speciellt när jag är trött. hoho.
Nej. det är nog inte enbart jag som har ett omoget attityd. att påminna andra om att "man är billig" om man tjänar lite mindre än vissa när huvudsaken är att man ska trivas på jobbet.
Skulle nog inte vilja ha ett jobb som uttråkar mig samtidigt som jag får en hög lön - det finns så mycket annat i livet än pengar. Och trots allt, lite oförskämt, att jag ens får något bättre lön än vissa när jag bara är en praktikant. det är alltid kul och höra att folk är stolt över en. bland annat mamma, Babe och Tomas. Pappa är nog det också, men säger det inte, jag får istället se det själv.
Men en sak är säker - är stolt över mig själv.
Oh, va mycket man har skrivit nu. nu får det räcka. bara lite till... som nödvändiga saker.
Tack T(h)omasor som får mig att hänga med i svenskan igen. hänger knappt med längre när jag nu lär mig lite latinska på jobbet - "sjukhusspråket". och en massa namn på sjukdomar, som t.ex. "disseminerat histiocytärt sarkom". Titta vad jag kan..! hoho.
Just det, var ju på labbet, i torsdags. där på jobbet, alltså.
Får väl berätta om det i nästa blogg - att man lärde sig så mycket om livets cirkel och att det verkligen funkar. och nu på torsdag börjar jag kl 9 och ska då vara på rehab (= där det bl.a. finns en pool som man låter hundar att simma i för att förbättra sina muskler, m.m., efter bl.a. opereration till exempel). Ska bli skoj det där!
Och slutligen, ska till Akervalls fest när året 2005 tickar iväg och ena siffran förvandlas till en annan siffra; 2006. känner knappt till (mer än, tror jag) hälften av alla namn som står på inbjudningslistan - så det ska bli kul och träffa lite nytt folk..! hoppas att de flesta kommer. Vises!
Tack för mig - och för min låånga blogg.
GODNATT alla därute. även de som somnade precis mitt i min (som uppfyllde vissa människors saknad) text. Zzzzz.
Hög på kokain - och marijuana.
Så hög på dessa underbara grejer. man blir yr, och kommer in i en hel annan värld. det susar... i huvudet, av en viss trötthet som bara känns skönt. en härlig känsla. man dansar bland röda blommor, som rosor... med taggar - aj!
Så säger de som prövat dessa grejer - att det är så himla härligt. men slutligen hamnar man bland taggiga rosor eller slår sig rakt in i väggen.
Alltså, det känns som om jag är hög på det just nu. och hela dagen idag - yr och småtrött. Stopp, en sak är säkert, har aldrig prövat dessa grejer men ärligt talat, har ibland fantiserat ihop mig en tanke att jag någon gång tar det som tabletter i munnen - eller som en spruta i armen. eller som en cigarett. och blir hög av det - och ler fånigt.
Har varit med om när några (vettiga, hur underbara som helst och normala, för det mesta) människor tagit, men aldrig tagit själv. är för rädd om mig själv - vill inte bara dö utan att ha sagt hejdå till de närmaste innan dess. Men samtidigt vad är meningen med att pröva något härligt och sen bara köra rakt in i väggen i 110 km/h..? och sen tvingas gå igenom sådana abstinensbesvär – det vill jag inte.
Ni är underbara människor – ni vet vilka ni är.
Hellre vara hög på trötthet – den riktiga tröttheten som dyker upp efter några timmar på jobbet. Och absorbera på adrenalin – p.g.a. kärlek eller stress. Ja, det stämmer, att man producerar adrenalin även av stress. Hellre dör jag av stress än marijuana. Eller heroin.
Men ordet marijuana, det låter fint, men är ingen fin sak. Tro mig – även om jag inte prövat. Marijuana. Låter ungefär som Halleluja.
Halleluja..!
Nej, nu ska det inga trista grejer skrivas här. vet ni, hade fantiserat ihop en rätt idag som var smaskigt - och så rätt. så rätt för mig just idag. jag som ville laga snabblagat, ganska onyttigt men samtidigt ganska nyttigt, och inte minst GOTT. så himla gott. Och dessutom med kyckling!
Okejokej, rätten blev inte så himla gott, som jag hade tänkt innan. men god var den!
Julias alldeles egna kyckling-rätt. låter inte så dumt, det!
Blev proppmätt. Eller inte proppmätt – men lagom mätt i alla fall. Blev dessutom mycket över. Tror jag ska ta med rätten som matlåda till jobbet på fredag. För då är det ju fredag, älskade fredag – och man vill ju ha något hett så småningom. Så den heta världen passar bra. Nästan för bra.
Allvarligt. Bra gjort, Annika. Hon har sprungit ifatt verkligheten och börjar inse fakta och åter fakta om sin man som en så-kallade-drömprins med lögner och en otrohet bakom hela familjen – äckliga kräk. Heja, Bengtzon!
På tal om bra människor, som Bengtzon till exempel.
Åsa, min arbetskollega, har överträffat mig. Att det finns människor som tänker på en. Har kommit närmast henne som mest än alla andra på jobbet. Hon är bra, hon!
även dessa människor som bara finns där, när jag inte har ork - med någonting alls. idag mår jag bäst igen, vilket känns härligt - adrenalin-kickar viskar tyst runt omkring mig. Tack! - ni vet vilka ni är.
Tycka om rödljus. När grönt väl slocknar… och det blir orange. Och så rött. Då hinner jag, mycket väl, med bussen som stannar för rött. slapp stå och frysa ihjäl mig.
Tack, trafikljusen, trots jag hatat er i så många år.
Tack för mig och min yrsel – av trötthet. GODNATT, alla människor på den här (heta) jord.
---Recept--------Recept--------Recept---------Recept----------Recept---------Recept-----
En portion Julias alldeles egna kyckling & co:s heta värld.
Ca 20-30 minuter – beroende på hur snabb du är.
Ta fram ett par kycklingfiléer och stek dem. krydda gärna lite - med de mest älskade kryddorna. dock inte kanel... trots att det snart är jul!
Samtidigt kokar du upp en portion ris. Även om du är urdålig på just ris så gör din bästa – som jag gjorde och det blev vita ris av en medel bra kvalitet. Inte bränt eller liknande, trots allt – det viktigaste.
Och senare, när du räknar på ett ungefär att du har 10 minuter på dig tills kycklingen och det icke brända riset är klart så kokar du upp lite broccoli – till den mängd du tycker är lämpligt. Krydda och salta.
Sen tar du fram den trista 2 dl plastburken med lätt créme fraiche av smaken paprika & chili, märkt av märket Arla (ordet arla betyder tidigt på morgonen, kul och veta kanske..?). Dansa lite med den trista burken ett tag, det vackra innehållet mår bäst av att ”blandas” lite först och du mår bra av att dansa. Hoho.
Skär kycklingen i bitar, medan den fortfarande är i stekpannan och när riset är klart, så häll all av det vita innehållet rakt in i kycklingens heta värld. Och när du dansat klart så låter du créme fraiche:n hoppa in med i deras värld.
Till slut ska du ta en tugga av broccolin och se om det verkligen är nog saltat och kryddat. Sen vinkar du hejdå åt broccolin medan den smiter in till kycklingen & co:s värld.
Heta värld – det rörs om.
Sen äts det – med en god aptit..! även om det smakar starkt – OBS! inget för känsliga magar..!
Och se till att du blir proppmätt.
------Lycka till – speciellt med riset------------Lycka till – speciellt med riset---------------
Så säger de som prövat dessa grejer - att det är så himla härligt. men slutligen hamnar man bland taggiga rosor eller slår sig rakt in i väggen.
Alltså, det känns som om jag är hög på det just nu. och hela dagen idag - yr och småtrött. Stopp, en sak är säkert, har aldrig prövat dessa grejer men ärligt talat, har ibland fantiserat ihop mig en tanke att jag någon gång tar det som tabletter i munnen - eller som en spruta i armen. eller som en cigarett. och blir hög av det - och ler fånigt.
Har varit med om när några (vettiga, hur underbara som helst och normala, för det mesta) människor tagit, men aldrig tagit själv. är för rädd om mig själv - vill inte bara dö utan att ha sagt hejdå till de närmaste innan dess. Men samtidigt vad är meningen med att pröva något härligt och sen bara köra rakt in i väggen i 110 km/h..? och sen tvingas gå igenom sådana abstinensbesvär – det vill jag inte.
Ni är underbara människor – ni vet vilka ni är.
Hellre vara hög på trötthet – den riktiga tröttheten som dyker upp efter några timmar på jobbet. Och absorbera på adrenalin – p.g.a. kärlek eller stress. Ja, det stämmer, att man producerar adrenalin även av stress. Hellre dör jag av stress än marijuana. Eller heroin.
Men ordet marijuana, det låter fint, men är ingen fin sak. Tro mig – även om jag inte prövat. Marijuana. Låter ungefär som Halleluja.
Halleluja..!
Nej, nu ska det inga trista grejer skrivas här. vet ni, hade fantiserat ihop en rätt idag som var smaskigt - och så rätt. så rätt för mig just idag. jag som ville laga snabblagat, ganska onyttigt men samtidigt ganska nyttigt, och inte minst GOTT. så himla gott. Och dessutom med kyckling!
Okejokej, rätten blev inte så himla gott, som jag hade tänkt innan. men god var den!
Julias alldeles egna kyckling-rätt. låter inte så dumt, det!
Blev proppmätt. Eller inte proppmätt – men lagom mätt i alla fall. Blev dessutom mycket över. Tror jag ska ta med rätten som matlåda till jobbet på fredag. För då är det ju fredag, älskade fredag – och man vill ju ha något hett så småningom. Så den heta världen passar bra. Nästan för bra.
Allvarligt. Bra gjort, Annika. Hon har sprungit ifatt verkligheten och börjar inse fakta och åter fakta om sin man som en så-kallade-drömprins med lögner och en otrohet bakom hela familjen – äckliga kräk. Heja, Bengtzon!
På tal om bra människor, som Bengtzon till exempel.
Åsa, min arbetskollega, har överträffat mig. Att det finns människor som tänker på en. Har kommit närmast henne som mest än alla andra på jobbet. Hon är bra, hon!
även dessa människor som bara finns där, när jag inte har ork - med någonting alls. idag mår jag bäst igen, vilket känns härligt - adrenalin-kickar viskar tyst runt omkring mig. Tack! - ni vet vilka ni är.
Tycka om rödljus. När grönt väl slocknar… och det blir orange. Och så rött. Då hinner jag, mycket väl, med bussen som stannar för rött. slapp stå och frysa ihjäl mig.
Tack, trafikljusen, trots jag hatat er i så många år.
Tack för mig och min yrsel – av trötthet. GODNATT, alla människor på den här (heta) jord.
---Recept--------Recept--------Recept---------Recept----------Recept---------Recept-----
En portion Julias alldeles egna kyckling & co:s heta värld.
Ca 20-30 minuter – beroende på hur snabb du är.
Ta fram ett par kycklingfiléer och stek dem. krydda gärna lite - med de mest älskade kryddorna. dock inte kanel... trots att det snart är jul!
Samtidigt kokar du upp en portion ris. Även om du är urdålig på just ris så gör din bästa – som jag gjorde och det blev vita ris av en medel bra kvalitet. Inte bränt eller liknande, trots allt – det viktigaste.
Och senare, när du räknar på ett ungefär att du har 10 minuter på dig tills kycklingen och det icke brända riset är klart så kokar du upp lite broccoli – till den mängd du tycker är lämpligt. Krydda och salta.
Sen tar du fram den trista 2 dl plastburken med lätt créme fraiche av smaken paprika & chili, märkt av märket Arla (ordet arla betyder tidigt på morgonen, kul och veta kanske..?). Dansa lite med den trista burken ett tag, det vackra innehållet mår bäst av att ”blandas” lite först och du mår bra av att dansa. Hoho.
Skär kycklingen i bitar, medan den fortfarande är i stekpannan och när riset är klart, så häll all av det vita innehållet rakt in i kycklingens heta värld. Och när du dansat klart så låter du créme fraiche:n hoppa in med i deras värld.
Till slut ska du ta en tugga av broccolin och se om det verkligen är nog saltat och kryddat. Sen vinkar du hejdå åt broccolin medan den smiter in till kycklingen & co:s värld.
Heta värld – det rörs om.
Sen äts det – med en god aptit..! även om det smakar starkt – OBS! inget för känsliga magar..!
Och se till att du blir proppmätt.
------Lycka till – speciellt med riset------------Lycka till – speciellt med riset---------------
Bland annat.
Sitter här vid datorn, ensam hemma, och smaskar winegums, den här gången från en lösgodispåse och ingen någon liten förpackning - och skriver samtidigt. Vilket mirakel att man kan göra saker samtidigt..! Det sägs att tjejer kan göra två saker samtidigt medan killar bara klarar och göra en sak i taget..? stämmer det?
Men en sak är säker - Babe är och förblir borta den här veckan medan jag jobbar. lite trist och inte ha någon härhemma som kan fylla min rastlöshet och sällskapssjuka. Men! träffar henne igen på lördag - tack och lov för det..!
Finns förresten nästan inget bättre än winegums..!
Orka med långa resor nu - fram och tillbaka från jobbet. samtidigt så snöar det så in helvete här - inget kul och stå och frysa. och åter frysa. Men så är det i Stockholm, och i övriga städer. och byhålor.
Om jag skulle få välja nästa gång så vill jag bo mindre än 2 meter från jobbet. så det är bara att gå dessa 2 meter - framme! rena rama drömmen..!
Men på tal om snön. hoppas det håller kvar tills jul. annars så fan också. så fan in i helvete.
Förlåt, gott folk, men det är ganska kul och säga "fan in i helvete". det blir liksom dubbelt upp... helvetet blir ännu mer helvete när det är lite fan i.
Ja, åter tillbaka till snön igen. idag gick jag ut med ett antal hundar på jobbet, som man annars alltid gör på morgonen, förmiddagen, eftermiddagen och på kvällen (fast det där sistnämnda slipper jag nu när jag slutar kl 17), och det snöade så mycket att det bara var jag och den sjuka hunden i en hel vit värld med vit mark, vita grenar, snöflingor bestående av stjärnor och så mina vita sjuksköterska-byxorna. Allt är så vit nu för tiden. och kallt.
Just då jag gick med en hund, så kom jag och tänka på dessa Lassie-filmerna. Där hunden och "hjälten" rusar undan snöstorm och snölavin, med mera. Gud, vad jag älskade serien när jag nådde knappt 1 och 40 i längden, och nu tycker jag att det bara är för sorgligt och blir gråtfärdig.
det är faktiskt ganska härligt med snö - julafton och julklappar. Finns nästan inget bättre!
Allvarligt, det är något som fattas i mitt liv just nu - speciellt den här sortens årstid. En ny vinterjacka. ska åtminstone förälska mig i en vid första ögonkastet, innan jul, hoppas jag. man känner sig som en ny människa när man hittat en ny vinterjacka. Vare sig det är en vinterjacka, skor, en plagg, vantar eller boxertrosor - man är en ny människa i känslan. Längta, längta och åter längta!
Måste säga det igen - fan så in i helvete. Min ena skon, brun mocka med päls inne i skon, har gått sönder... igen! måste få det lagat igen.
Diaz, Cameron: "Mina röda boots - jag har dem jämt, till allt. Jag har lagat dem tre gånger."
Rask, Julia: "Mina bruna mockas - jag har dem nästan jämt, nästan till allt. Jag har redan lagat den 1 gång och det blir en gång igen snart."
Snart slår jag själva Diaz. hoho.
nej alltså, jag älskar de skorna och måste bara laga den ena så jag kan använda båda igen - hellre det än att amputera min ena fot.
Och det där med kläder - till filmfestivalen. Eftersom namnet förändras till `filmgala´ på lördagen så skall man då ha fina kläder. inga jeans eller t-shirt. Men vad ska jag ha på mig..? jag som älskar jeans så. Äh, det får bli någon i stil med kavaj och så - nåt..! Gott folk, eller alltså, filmgalna människor, vises på fredag! med fina kläder.
Ja, allvarligt, det har varit nyttigt dessa månader som jag bott i Stockholm. Lärt en del om mig själv - och mina dåliga sidor.
det är att jag är urdålig på att komma i rätt tid till jobbet (även bestämda tider med vänner och familj) - inget bra, jag vet. därför ska jag förbättra mig redan nu - kom trettio minuter tidigare, imorse, innan mitt arbetspass ens hade börjat. En förbättring.
och en sak till, är skitdålig på att somna tidigare på kvällarna som jag annars brukar säga - sov kl halv 4 inatt och vaknade kl 6 imorse. Knäppt.
som sagt: lättare sagt än gjort. men jag ska försöka - heja!
Har blivit urbra på en sak - att skala apelsinskal. alltså, hela skalet längs hela vägen - och inte som skal i bitar. oha!
Nej, nu får det räcka för idag. kommer kanske mer imorgon... få se.
Tack Babe för igår natt. behövde det -Tack!
Tack för mig - och min dåliga sidor, eller alltså vanor. godnatt! dröm drömmar med snö och frys inte ihjäl dig till is.
Men en sak är säker - Babe är och förblir borta den här veckan medan jag jobbar. lite trist och inte ha någon härhemma som kan fylla min rastlöshet och sällskapssjuka. Men! träffar henne igen på lördag - tack och lov för det..!
Finns förresten nästan inget bättre än winegums..!
Orka med långa resor nu - fram och tillbaka från jobbet. samtidigt så snöar det så in helvete här - inget kul och stå och frysa. och åter frysa. Men så är det i Stockholm, och i övriga städer. och byhålor.
Om jag skulle få välja nästa gång så vill jag bo mindre än 2 meter från jobbet. så det är bara att gå dessa 2 meter - framme! rena rama drömmen..!
Men på tal om snön. hoppas det håller kvar tills jul. annars så fan också. så fan in i helvete.
Förlåt, gott folk, men det är ganska kul och säga "fan in i helvete". det blir liksom dubbelt upp... helvetet blir ännu mer helvete när det är lite fan i.
Ja, åter tillbaka till snön igen. idag gick jag ut med ett antal hundar på jobbet, som man annars alltid gör på morgonen, förmiddagen, eftermiddagen och på kvällen (fast det där sistnämnda slipper jag nu när jag slutar kl 17), och det snöade så mycket att det bara var jag och den sjuka hunden i en hel vit värld med vit mark, vita grenar, snöflingor bestående av stjärnor och så mina vita sjuksköterska-byxorna. Allt är så vit nu för tiden. och kallt.
Just då jag gick med en hund, så kom jag och tänka på dessa Lassie-filmerna. Där hunden och "hjälten" rusar undan snöstorm och snölavin, med mera. Gud, vad jag älskade serien när jag nådde knappt 1 och 40 i längden, och nu tycker jag att det bara är för sorgligt och blir gråtfärdig.
det är faktiskt ganska härligt med snö - julafton och julklappar. Finns nästan inget bättre!
Allvarligt, det är något som fattas i mitt liv just nu - speciellt den här sortens årstid. En ny vinterjacka. ska åtminstone förälska mig i en vid första ögonkastet, innan jul, hoppas jag. man känner sig som en ny människa när man hittat en ny vinterjacka. Vare sig det är en vinterjacka, skor, en plagg, vantar eller boxertrosor - man är en ny människa i känslan. Längta, längta och åter längta!
Måste säga det igen - fan så in i helvete. Min ena skon, brun mocka med päls inne i skon, har gått sönder... igen! måste få det lagat igen.
Diaz, Cameron: "Mina röda boots - jag har dem jämt, till allt. Jag har lagat dem tre gånger."
Rask, Julia: "Mina bruna mockas - jag har dem nästan jämt, nästan till allt. Jag har redan lagat den 1 gång och det blir en gång igen snart."
Snart slår jag själva Diaz. hoho.
nej alltså, jag älskar de skorna och måste bara laga den ena så jag kan använda båda igen - hellre det än att amputera min ena fot.
Och det där med kläder - till filmfestivalen. Eftersom namnet förändras till `filmgala´ på lördagen så skall man då ha fina kläder. inga jeans eller t-shirt. Men vad ska jag ha på mig..? jag som älskar jeans så. Äh, det får bli någon i stil med kavaj och så - nåt..! Gott folk, eller alltså, filmgalna människor, vises på fredag! med fina kläder.
Ja, allvarligt, det har varit nyttigt dessa månader som jag bott i Stockholm. Lärt en del om mig själv - och mina dåliga sidor.
det är att jag är urdålig på att komma i rätt tid till jobbet (även bestämda tider med vänner och familj) - inget bra, jag vet. därför ska jag förbättra mig redan nu - kom trettio minuter tidigare, imorse, innan mitt arbetspass ens hade börjat. En förbättring.
och en sak till, är skitdålig på att somna tidigare på kvällarna som jag annars brukar säga - sov kl halv 4 inatt och vaknade kl 6 imorse. Knäppt.
som sagt: lättare sagt än gjort. men jag ska försöka - heja!
Har blivit urbra på en sak - att skala apelsinskal. alltså, hela skalet längs hela vägen - och inte som skal i bitar. oha!
Nej, nu får det räcka för idag. kommer kanske mer imorgon... få se.
Tack Babe för igår natt. behövde det -Tack!
Tack för mig - och min dåliga sidor, eller alltså vanor. godnatt! dröm drömmar med snö och frys inte ihjäl dig till is.
en lugn men speciell helg.
Då var man hemma igen - i Stockholm. Känns skönt men samtidigt...
Den här helgen har gått förbaskat fort, så jag hängde aldrig med i farten, tyvärr. Men kommer åtminstone ihåg vad jag gjorde - inte så speciellt mycket men ändå.
Jag kom på fredagkvällen till Dalecarlia och då hämtade min farbrors fru mig i Djurås och körde mig till Gagnef och så pappas röda hus. Log så fort vi närmade oss, gud va hääärligt att få se det igen!
Det var jättekul och träffa pappa igen! och det blev (såklart) falukorv. som alltid - det behövde jag inte gissa på, det visste jag om mycket långt innan under veckan att det skulle bli just det. Åt med god aptit - som alltid.
Ville inte att tiden skulle gå så snabbt, men lördagen kom oavsett vad jag ville och inte ville. Kom på en sak, som de flesta människor därute redan är på gång med - att pyssla ut dessa ljusstaken och stjärnor i fönstret. det ville jag inte vara sämst på än alla andra och föreslog det, snart var jag och pappa igång med att pyssla ut dessa julprydnader i det röda huset. Så fint det blev..! Och jul-aktigt..!
Sen måste man ju bara ha adventsljusen framme också.
Det blev "Paradiset" framför soffan till slut. och lite snack - samt skratt.
Det är inte så ofta då jag får vara ensam med pappa, när jag har tre andra syskon att tänka på som också gärna vill berätta om sina vardag för honom. men den här helgen var det bara min ego som existerade.
Den här helgen har gått förbaskat fort, så jag hängde aldrig med i farten, tyvärr. Men kommer åtminstone ihåg vad jag gjorde - inte så speciellt mycket men ändå.
Jag kom på fredagkvällen till Dalecarlia och då hämtade min farbrors fru mig i Djurås och körde mig till Gagnef och så pappas röda hus. Log så fort vi närmade oss, gud va hääärligt att få se det igen!
Det var jättekul och träffa pappa igen! och det blev (såklart) falukorv. som alltid - det behövde jag inte gissa på, det visste jag om mycket långt innan under veckan att det skulle bli just det. Åt med god aptit - som alltid.
Ville inte att tiden skulle gå så snabbt, men lördagen kom oavsett vad jag ville och inte ville. Kom på en sak, som de flesta människor därute redan är på gång med - att pyssla ut dessa ljusstaken och stjärnor i fönstret. det ville jag inte vara sämst på än alla andra och föreslog det, snart var jag och pappa igång med att pyssla ut dessa julprydnader i det röda huset. Så fint det blev..! Och jul-aktigt..!
Sen måste man ju bara ha adventsljusen framme också.
Det blev "Paradiset" framför soffan till slut. och lite snack - samt skratt.
Det är inte så ofta då jag får vara ensam med pappa, när jag har tre andra syskon att tänka på som också gärna vill berätta om sina vardag för honom. men den här helgen var det bara min ego som existerade.
Förbaskade söndagen kom. Kändes som jag bara varit där i 2 timmar och så var det söndag - inget kul. Pappa, som alltid har något nytt på gång i huset, höll på att göra om garderoben i hans sovrum. blir nog fint, det.
Allvarligt, är faktiskt sugen på att måla om mitt sovrum däruppe i det röda huset. Vill inte ha kvar det barnsliga fjäril-aktiga väggarna som fanns där sen jag flyttade in efter Marsan. det ska vara något med turkos... Rummet är alltså fyrkantigt, då skulle man ju kunna ha två väggar mittemot varandra i mörk turkos och sen de andra två väggar i ljustturkos..? sen kanske en helfärgat ruta av mörkt turkos i mitten på en av de ljusa väggarna. eller nej, i någon annan färg..? nej, jag vet inte. Det får jag fundera på lite till.
Åkte återigen till Djurås, min farbrors fru körde oss - mig och pappa. sen var det bara att säga hejdå. tills jag träffar honom igen i jul.
Ovanligt nog så kändes det inget vidare - att åka hemåt igen. men ser fram emot att få jobba igen imorgon, då får man något annat att tänka på - än pappas röda hus. och pappa - i egen hög person.
Tack för mig - godnatti alla därute. även de som tänker vara vaken ett tag till.
p.s en fågel viskade i mitt öra att jag har en massvis läsare som mer än gärna läser i mitt gula paket -
Ni får en speciell kram av mig. Tack alla trogna läsare, även de som bara läser då och då.
tänk att det ännu finns människor som inte känner mig så väl - eller gärna vill veta lite mer om mig. och om min inte-så-speciellt-med-det vardag. d.s.
Allvarligt, är faktiskt sugen på att måla om mitt sovrum däruppe i det röda huset. Vill inte ha kvar det barnsliga fjäril-aktiga väggarna som fanns där sen jag flyttade in efter Marsan. det ska vara något med turkos... Rummet är alltså fyrkantigt, då skulle man ju kunna ha två väggar mittemot varandra i mörk turkos och sen de andra två väggar i ljustturkos..? sen kanske en helfärgat ruta av mörkt turkos i mitten på en av de ljusa väggarna. eller nej, i någon annan färg..? nej, jag vet inte. Det får jag fundera på lite till.
Åkte återigen till Djurås, min farbrors fru körde oss - mig och pappa. sen var det bara att säga hejdå. tills jag träffar honom igen i jul.
Ovanligt nog så kändes det inget vidare - att åka hemåt igen. men ser fram emot att få jobba igen imorgon, då får man något annat att tänka på - än pappas röda hus. och pappa - i egen hög person.
Tack för mig - godnatti alla därute. även de som tänker vara vaken ett tag till.
p.s en fågel viskade i mitt öra att jag har en massvis läsare som mer än gärna läser i mitt gula paket -
Ni får en speciell kram av mig. Tack alla trogna läsare, även de som bara läser då och då.
tänk att det ännu finns människor som inte känner mig så väl - eller gärna vill veta lite mer om mig. och om min inte-så-speciellt-med-det vardag. d.s.
På väg - till Gagnef. Äntligen!
Imorgon ska det ske. Då är man och förblir hemma i Gagnef en hel helg - känns som att det var för 602 dagar sen, men det var i somras som man sist vart där.
Ska bli häärligt och träffa pappa igen. Opus också, förstås. Då blir man väl omkringad bland karlar som det oftast blir när man väl reser till Gagnef - 4 karlar runt omkring en. En pappa, tre hankatter och så jag.
Nu var det tomt i huvudet. Håller mig till msn-världen än så länge. Tills jag kommer på nåt vettigt och säga här. men! en sak kan jag iallafall skrika rakt ut: GODNATT!
Gott folk. Kan iallafall säga veckans mening: "Du är en ängel."
Och en mening till, förra veckans mening: "Jag tycker om din blogg."
Tackar och bugar, jag!
godnatt och dröm vackra drömmar - själv ska man drömma om Gagnef. Och kanske om Tomas, om hjärnan tillåter det - kan vara lite farligt.
Tack för mig.
Ska bli häärligt och träffa pappa igen. Opus också, förstås. Då blir man väl omkringad bland karlar som det oftast blir när man väl reser till Gagnef - 4 karlar runt omkring en. En pappa, tre hankatter och så jag.
Nu var det tomt i huvudet. Håller mig till msn-världen än så länge. Tills jag kommer på nåt vettigt och säga här. men! en sak kan jag iallafall skrika rakt ut: GODNATT!
Gott folk. Kan iallafall säga veckans mening: "Du är en ängel."
Och en mening till, förra veckans mening: "Jag tycker om din blogg."
Tackar och bugar, jag!
godnatt och dröm vackra drömmar - själv ska man drömma om Gagnef. Och kanske om Tomas, om hjärnan tillåter det - kan vara lite farligt.
Tack för mig.
Ett självporträtt av Ludi – i text.
Nu ska det här bestå av ett litet självporträtt av henne – själva Ludi. Hon brukar helst inte vilja prata om eller ens svara på personliga saker inför främlingar men nu får vi fått med oss henne. Vi ställer frågorna, rakt på sak, och hon svarar som hon svarar… Se och lär känna henne på ett annat sätt och försök drömma dig in i hennes skor. Om du så vill – eller bara se och bedöma svaren hennes i hjärnan din.
Vad heter du?
Julia.
Vad brukar folk kalla dig och vilka är det som döper?
Ja, det är en massa. Bl.a.:
Ludi – av familjen.
Guld – av mamma, när hon är på extra bra humör.
Umme – av min systerson Oscar som är 2 år gammal.
Baby – av Babe.
Gos – även av Babe.
Gumman – av speciella vänner.
Bruten näsa – av två människor i hela världen, som varat nu i 6 år.
Dum – av vissa som vill verka smartare än vad de är.
14-is – av 19-isen Kulin.
Guldleendet – påhittat av mig på grund av mitt guldaktiga leende.
Guldtänder – av Lidde, eftersom han tyckte bäst om det än ´Guldleendet´.
Syster – av Paula, eftersom lärarna blandade ihop oss jämt, även efter 4 år.
Johojoxos – av Helena.
Jullan – det var förr, det.
Jissan – det var ännu mer förr (skratt).
Vart är du född och uppvuxen?
Är född i Falun och har alltid bott i byhålan Gagnef, där i min pappas röda hus, under hela min uppväxt.
Och sen flyttade du till Stockholm vid 6-års ålder?
Ja, efter det att kära mor och far märkte att jag var döv så ville du försäkra sig om en bra skola
åt mig. Så vi flyttade först till Stockholm, där jag fick prova på Manillaskolan.
Men du trivdes inte..? Vad hände sen?
Nej, det gjorde jag inte. Sen blev det Örebro, där jag fick bo på elevhem med några av mina
barndomsvänner. Men det märkliga var att jag inte heller trivdes på elevhemmet…
Inte?
Fick en massa munsår. Sen bestämde mamma sig för att flytta till Örebro innan Johan, min
lillebror, hann börja första klass. Där bodde vi i en fin lägenhet i Vivalla och det var då jag
trivdes som fisken i vattnet (skratt).
Din mamma flyttade alltså med alla fyra barnen till Örebro medan din pappa stannade kvar där i Gagnef?
Ja, det blev så. De skildes precis när vi flyttade till Örebro, men är är ganska goda vänner när de ses - som tur är. Tackar min mamma att hon fanns vid min sida resten av min skoltid och att hon redan fanns vid Johans sida när han skulle börja första klass. Och tacka pappa måste jag, för att han vägrade flytta därifrån sitt röda hus.
Ja, det blev så. De skildes precis när vi flyttade till Örebro, men är är ganska goda vänner när de ses - som tur är. Tackar min mamma att hon fanns vid min sida resten av min skoltid och att hon redan fanns vid Johans sida när han skulle börja första klass. Och tacka pappa måste jag, för att han vägrade flytta därifrån sitt röda hus.
Hur många gånger har du flyttat i ditt liv?
Ja, få se nu… sju gånger.
Vart var endaste flytten?
Från min fina lägenhet i Örebro city, hit till Järfälla i Stockholm. Kan bara plötsligt sakna min
gamla lägenhet i Örebro, där trivdes jag ju så bra!
Vem saknar du mest just nu?
Oj, det var en svår fråga… Många människor. Oscar, Tomas, familjen och vännerna i Örebro
och övriga städer. Och Opus förstås!
Opus?
Min katt, som jag köpte i fjolåret för 700 spänn – det var han värd. Han kom från ett
problemhem. Det fantastiska är att han bara är så go, trots sitt förflutna. Just nu bor han hos min
pappa, men så fort jag får en lägenhet med balkong samt uteplats så ska han få bo hos mig.
Några mera husdjur?
Nej. Men ska skaffa en hund så småningom, om några år kanske. Även om Tomas är lite
tveksam till det (skratt).
Berätta lite om dig och Tomas..?
Ja, vi har varit tillsammans sen den 21:e mars det här året. Är väldigt glad att vi träffades och
blev väldigt bra vänner först innan. Han ställer alltid upp för mig och har otroligt bra tålamod!
(skrattar)
Den första kändis du var förälskad i var..?
Leonardo DiCaprio.
Den raggreplik som fungerat bäst på dig är..?
”Ville bara säga hej. Hej.”
Din värsta fobi?
Har länge letat efter den… Men har lite höjdarskräck. Och dessa paddor på min gamla
gymnasieskola, var rädd för dem. Deras gap… ryser fortfarande när jag tänker på det.
Den kroppsdel du gillar bäst hos dig är..?
Mitt gap… ha ha (skratt). Måste nog säga mina ögon, och kinder, ögonfransar och naglar när
de är välskötta.
Vad tror du för kroppsdel hos dig som folk mest gillar?
Nja, det var en svår fråga. Men tror att det är mitt leende, ögon och mitt skratt.
Vad är skönhet för dig?
Det är att ha en otrolig personlighet, och kunna uttrycka det på ett rätt sätt – genom alla
människor man möter. Ni vet, det består bara ca 20 sekunder när man ser ens människa för
första gången tills man sen redan har en uppfattning om människan efter dessa sekunder.
Vad är den bästa gåva du fått?
Livet.
Vad anser du om folk som säger att du lever ett perfekt liv?
Det är bara snack. Ingen lever perfekt och ingen är perfekt, varken jag. Alla har sina dåliga och
bra dagar. Det är som att först dansa på små rosa moln och så råkar man hoppa på ett för tunt
moln och då ramlar man ner, sen får man tvingas flyga upp igen och fortsätta dansa. Sånt är livet.
Vad skulle du vilja bli om du inte blev veterinär?
Oh ja, då skulle det nog vara att bli en djursjuksköterska i alla fall (ler).
Vad får du göra på jobbet, egentligen?
Ja, det är bl.a. städa djurburar efter hemgångar eller avlivning, rasta hundar, hålla koll på
kattlådorna, hålla i djur vid behandlingstillfället, vara med på röntgen, göra dropp, ge mat, mäta
upp mediciner och ge dem som tabletter eller sprutor, ta blodprover, sätta in kanyler som vilket
är jätteskoj och börjar nu lära mig det ganska bra! Det är så mycket man ska lära sig… Fick
nyligen en antibiotika-vecka, då jag var tvungen och äta antibiotika efter ett kattbett, det är en
massa man ska lära sig att akta sig för på jobbet också!
Vad ska du göra därefter?
Försöka få mig in på universitet i Skara, där jag utbildar mig i 2 år till djursjuksköterska. Till en
början, i alla fall… Sen får vi se om jag orkar plugga i tre år till.
Vad för bok läser du just nu och handling?
”Den röda vargen” av Liza Marklund. Det handlar om Annika, en kvällstidningsjournalist, som
spårar efter en seriemördare efter att ha själv varit med om att vara gisslan åt ”Sprängaren”.
Män är..?
Omöjliga att inte tycka om. De är som en värld fullt med syre.
Kvinnor är..?
Två och två. Men intelligenta! Det skulle troligen bli mera frid om det fanns fler kvinnor som
statsministrar och i politiken.
Det värsta som har hänt dig?
Oh ja, det finns ett flertal men det måste vara när pappa fick stroke. Det var en av de hemskaste
och jobbigaste jag varit med om.
Det bästa du gjort i ditt liv?
Ehm… Jo, det är nog att ha vågat och möta kärleken – samt kliva in i det. Man ska aldrig vara
rädd för det, utan våga och vinna. Det kan bli en vinst i miljoner.
Det vackraste ordet som någonsin uppfunnits?
Frihet.
Tack för oss, Ludi!
Blogg är skit.
När det slocknar....
Skrev ett urbra inlägg nyligen och vad hände - jo, allt försvann.
Kan gå och gråta ut all tårar ur mig. Skit jävla, varför, bottensfula blogg!
Godnatti.
Tack för mig - och den här urdåliga bloggen - är förbannad. men jo, livet går vidare. Tack och lov för det.
Skrev ett urbra inlägg nyligen och vad hände - jo, allt försvann.
Kan gå och gråta ut all tårar ur mig. Skit jävla, varför, bottensfula blogg!
Godnatti.
Tack för mig - och den här urdåliga bloggen - är förbannad. men jo, livet går vidare. Tack och lov för det.
Katter och grodor.
Jävla blogg..! skriver man sådär j-vligt bra så försvinner texten - sånt borde förbjudas!
Försöker igen - även om det inte blir lika utstrålande text. om katter och grodor.
Nu var man tillbaka igen - för att äga tiden åt skrivsugna och dyrbara händer och så Julia-aktiga skrivandet. men det är ganska svårt och skriva, men gör det iallafall. inte för att jag inte har så mycket och säga, utan det är så att den högra dyrbarheten blivit biten, enligt mina ögon, av en katt idag på jobbet.
Det gjorde inte så värst ont, som när min mammas gamla katt bet min vänstra dyrbarhet för några år sen, men det sved. och nu kanske man måste tvingas och äta antibiotika igen. vi får se imorgon, om dyrbarheten nu svullnar under dess då jag ägnar mig åt min skönthetssömn då är det kört - då blir det en antibiotika-vecka. Vi får se.
Den vänstra dyrbarheten har fyra små ärr sen då bettet av mammas gamla katt satt sig fast, igenom all antibiotika, tills idag. och för alltid. men det blir nog inga ärr den här gången. hurra hurra - inga märken för livet den här gången, troligen.
Tack för lov för all antibiotika. annars... ja, vem vet.
Nu till en annan vettig sak... Jag ler varje gång när dessa grodor hoppar runt över dessa gula Chiquita-bananer, även åt den ensamma grodan som vill ha båda Chiquita-bananerna (se annonsen längst ner). men det är inte för att Chiqutia nu vill uppnå ett visst krav genom att:
* Chiquita-bananen ska vara 100% kladdfri
* Chiquita-bananen inte ska ha onormal lukt
* Chiquita-bananen ska vara fri från fukt
och bl.a. att fläckar på dessa Chiquita-bananer inte får täcka mer än 1 cm2 av bananens totala yta och att Chiquita-bananen ska vara minst 18 cm på längden (andra vanliga bananer skall vara minst 14 cm på längden, enligt EU-standard) utan för att det dyker upp ett visst namn när jag ser grodan/grodorna - du vet vem du är.
saknar dig - även om vi inte kommer att ses på en evighet.
Tack grodorna! och Chiquita - för ett bra kvalitet på dessa härliga och gula grejer även om anteckningarna låter som om det kommer från planet Mars.
Tack för mig - men önska mig `lycka till´ om dyrbarheten nu äter upp sig och måste banta - med hjälp av antibiotika.
Annons..................................................................................................................................................................................
http://www.chiquita.se/mainSite_content.html
Annons..................................................................................................................................................................................
Försöker igen - även om det inte blir lika utstrålande text. om katter och grodor.
Nu var man tillbaka igen - för att äga tiden åt skrivsugna och dyrbara händer och så Julia-aktiga skrivandet. men det är ganska svårt och skriva, men gör det iallafall. inte för att jag inte har så mycket och säga, utan det är så att den högra dyrbarheten blivit biten, enligt mina ögon, av en katt idag på jobbet.
Det gjorde inte så värst ont, som när min mammas gamla katt bet min vänstra dyrbarhet för några år sen, men det sved. och nu kanske man måste tvingas och äta antibiotika igen. vi får se imorgon, om dyrbarheten nu svullnar under dess då jag ägnar mig åt min skönthetssömn då är det kört - då blir det en antibiotika-vecka. Vi får se.
Den vänstra dyrbarheten har fyra små ärr sen då bettet av mammas gamla katt satt sig fast, igenom all antibiotika, tills idag. och för alltid. men det blir nog inga ärr den här gången. hurra hurra - inga märken för livet den här gången, troligen.
Tack för lov för all antibiotika. annars... ja, vem vet.
Nu till en annan vettig sak... Jag ler varje gång när dessa grodor hoppar runt över dessa gula Chiquita-bananer, även åt den ensamma grodan som vill ha båda Chiquita-bananerna (se annonsen längst ner). men det är inte för att Chiqutia nu vill uppnå ett visst krav genom att:
* Chiquita-bananen ska vara 100% kladdfri
* Chiquita-bananen inte ska ha onormal lukt
* Chiquita-bananen ska vara fri från fukt
och bl.a. att fläckar på dessa Chiquita-bananer inte får täcka mer än 1 cm2 av bananens totala yta och att Chiquita-bananen ska vara minst 18 cm på längden (andra vanliga bananer skall vara minst 14 cm på längden, enligt EU-standard) utan för att det dyker upp ett visst namn när jag ser grodan/grodorna - du vet vem du är.
saknar dig - även om vi inte kommer att ses på en evighet.
Tack grodorna! och Chiquita - för ett bra kvalitet på dessa härliga och gula grejer även om anteckningarna låter som om det kommer från planet Mars.
Tack för mig - men önska mig `lycka till´ om dyrbarheten nu äter upp sig och måste banta - med hjälp av antibiotika.
Annons..................................................................................................................................................................................
http://www.chiquita.se/mainSite_content.html
Annons..................................................................................................................................................................................
Winegums i mini-förpackning = en fröjd för ögat
och för tungan. smaskigt.
Hittade en sådan mini winegums i en liten förpackning idag på Konsum. en så söt förpackning att jag bara slet åt mig den. kommer från märket Bassett´s och det betyder himla gott som det ska vara av den äkta varan.
Men måste precis allt bli mindre i form nu för tiden..?
Bl.a. Mp3 spelare, mobiler, datorer, midjemåttet, klädstorlekar, bilar, hårddiskar, diskmaskiner, spritflaskor, handväskor och en massa grejer. och så godis-förpackningar.
Teven har däremot vuxit till sig. även lågprisförpackningar t.ex. med köttbullar av märket coop. och en massa annat.
Nu är det nog med små-stora snacket, och ska nu komma fram till huvudämnet. däremot lyder rubriken inte just huvudämnet... hm. men.
Huvudämnet är godnatti och dröm söta drömmar.
Hittade en sådan mini winegums i en liten förpackning idag på Konsum. en så söt förpackning att jag bara slet åt mig den. kommer från märket Bassett´s och det betyder himla gott som det ska vara av den äkta varan.
Men måste precis allt bli mindre i form nu för tiden..?
Bl.a. Mp3 spelare, mobiler, datorer, midjemåttet, klädstorlekar, bilar, hårddiskar, diskmaskiner, spritflaskor, handväskor och en massa grejer. och så godis-förpackningar.
Teven har däremot vuxit till sig. även lågprisförpackningar t.ex. med köttbullar av märket coop. och en massa annat.
Nu är det nog med små-stora snacket, och ska nu komma fram till huvudämnet. däremot lyder rubriken inte just huvudämnet... hm. men.
Huvudämnet är godnatti och dröm söta drömmar.
Tack för mig - sov gott!
att åka med i farten i 1klass - rena lyxen
Hej återigen! oh, va längesedan det känns..! Det har liksom gått en vecka sen jag skrivit något nytt, hoppas bara inte att folket gått och lessnat på att vänta på något nytt...
Vet inte vad jag ska skriva om, inte för att jag inte har något att säga - utan en massa så jag inte ens kan välja... hm. tror jag börjar med min resa i fredags till Örebro.
Åkte tåg (gratis som vanligt) till Örebro, för att kunna träffa familjen och Tomas. Dessutom träffade man Sarah, vilket var skoj! även om det var några få timmar..!
För det första så hatar jag att bo två timmar ifrån Tomas. Förut var det inget jag tänkte på utan lät tankarna rusa stilla i hjärnan, men har nu börjat ogilla det ännu mer nu efter att tankarna fått energi sen ett tag sen. men ja, vad kan man göra..?
Det är bara att skärpa till sig och tänka att Tomas åtminstone finns 2 timmar härifrån - och inte 20 timmar. tack och lov.
Nej, vet ni, jag har gjort en sorts Dolce Vita-program ikväll. eller lättare sagt: typiskt Dolce Vita-projekt.
ni alla Dolce Vita-älskarinnor/älskare, det här var rena lyxen, men utför det inte därhemma. kan vara livsfarligt. och det framkallar beroende.
Jo, det var så att det började i fredags, när jag fick ett sms på mobilen och det löd ungefär såhär:
"Du åker i 1klass på söndag för det är dåligt med platser i 2klass. Njut av den lyxen som finns!"
ohja, man hoppade så högt man kunde - tills huvudet slog sig i taket.
då blir det åtminstone en Dolce Vita-test, tänkte jag..! Va häftigt det ska bli.
Söndagen kom - dessutom kom tåget också. framför näsan på mig stod det "1klass" på dörren. och jag steg in - bland få människor med sådana hårda silverfärgade resväskor, kappor, dyra bärbara datorer som de enkelt hade råd med och så välvårdande händer som bar på den heliga tågbiljetten... jag var en av dem. nej, nu ljuger jag, hade varken en silverfärgad resväska, kappa, knappast en billig bärbar dator eller välvårdande händer men jag kan iallafall slå vad om att jag hade de finaste naglarna och biljetten förstås.
Satte ner mig i den mjuka stolen - och spann som en katt. märkte just också att stolen var mycket större än dessa i 2klass, det rymde ca 20 cm på varenda sida om mig så jag kunde till och med ha min nya handväska bredvid min vänstra sida utan bekymmer, och dessutom en påse godis vid den högra sidan. va häftigt!
Kollade efter några kändisar på tåget - men det fanns inte en enda. förutom en som jämt och ständigt dyker upp i mitt huvud - Seth Cohen i O.C. Han stod i bild och log så fort mitt tåg åkte förbi - undrar hur han orkar jämt vara glamourös och le..? men det är inte dumt att han verkligen orkar.
Hade min resväska - som inte ens var hård eller silverfärgad - bredvid mig på golvet. folk kunde ändå gå förbi utan att störa och irritera sig på väskan min. Så stor var gången...
Folk surfade på sina bärbara dator, läste Aftonbladet (fanns dock inga som läste Expressen), lyssnade på musik från sina Mp3 spelare och så jag som läste Amelia och dessutom Plaza Kvinna.
Åh, det stod dessutom att man fick en kopp kaffe gratis om man visade upp sin 1klass tågbiljett - va äckligt, borde ha stått "en burk coca cola" istället för "en kopp kaffe" eller liknande. sen stod det också ungefär såhär "varsågod och låna en tidning här" - det fanns en massa bl.a. Aftonbladet... - sablar, jag som köpte en Aftonbladet precis innan jag steg på tåget. kunde ju ha sparat 10 kronor till något annat.
Nu var man iallafall hemma igen och upplevt en Dolce Vita-program en trist söndag. och varit lite bortskämd, vilket var mer än skojigt, ärligt talat. nu ska jag rusa och göra iordning mig inför natten i min fina lägenhet. och fina säng. nej, förresten, världens fulaste säng - som är omkring 10 år gammal.
Tack för mig - vises på torsdag, Dolce Vita-älskarionnor/älskare.
hoppas på flera 1klass resor - det är jag värd.
Vet inte vad jag ska skriva om, inte för att jag inte har något att säga - utan en massa så jag inte ens kan välja... hm. tror jag börjar med min resa i fredags till Örebro.
Åkte tåg (gratis som vanligt) till Örebro, för att kunna träffa familjen och Tomas. Dessutom träffade man Sarah, vilket var skoj! även om det var några få timmar..!
För det första så hatar jag att bo två timmar ifrån Tomas. Förut var det inget jag tänkte på utan lät tankarna rusa stilla i hjärnan, men har nu börjat ogilla det ännu mer nu efter att tankarna fått energi sen ett tag sen. men ja, vad kan man göra..?
Det är bara att skärpa till sig och tänka att Tomas åtminstone finns 2 timmar härifrån - och inte 20 timmar. tack och lov.
Nej, vet ni, jag har gjort en sorts Dolce Vita-program ikväll. eller lättare sagt: typiskt Dolce Vita-projekt.
ni alla Dolce Vita-älskarinnor/älskare, det här var rena lyxen, men utför det inte därhemma. kan vara livsfarligt. och det framkallar beroende.
Jo, det var så att det började i fredags, när jag fick ett sms på mobilen och det löd ungefär såhär:
"Du åker i 1klass på söndag för det är dåligt med platser i 2klass. Njut av den lyxen som finns!"
ohja, man hoppade så högt man kunde - tills huvudet slog sig i taket.
då blir det åtminstone en Dolce Vita-test, tänkte jag..! Va häftigt det ska bli.
Söndagen kom - dessutom kom tåget också. framför näsan på mig stod det "1klass" på dörren. och jag steg in - bland få människor med sådana hårda silverfärgade resväskor, kappor, dyra bärbara datorer som de enkelt hade råd med och så välvårdande händer som bar på den heliga tågbiljetten... jag var en av dem. nej, nu ljuger jag, hade varken en silverfärgad resväska, kappa, knappast en billig bärbar dator eller välvårdande händer men jag kan iallafall slå vad om att jag hade de finaste naglarna och biljetten förstås.
Satte ner mig i den mjuka stolen - och spann som en katt. märkte just också att stolen var mycket större än dessa i 2klass, det rymde ca 20 cm på varenda sida om mig så jag kunde till och med ha min nya handväska bredvid min vänstra sida utan bekymmer, och dessutom en påse godis vid den högra sidan. va häftigt!
Kollade efter några kändisar på tåget - men det fanns inte en enda. förutom en som jämt och ständigt dyker upp i mitt huvud - Seth Cohen i O.C. Han stod i bild och log så fort mitt tåg åkte förbi - undrar hur han orkar jämt vara glamourös och le..? men det är inte dumt att han verkligen orkar.
Hade min resväska - som inte ens var hård eller silverfärgad - bredvid mig på golvet. folk kunde ändå gå förbi utan att störa och irritera sig på väskan min. Så stor var gången...
Folk surfade på sina bärbara dator, läste Aftonbladet (fanns dock inga som läste Expressen), lyssnade på musik från sina Mp3 spelare och så jag som läste Amelia och dessutom Plaza Kvinna.
Åh, det stod dessutom att man fick en kopp kaffe gratis om man visade upp sin 1klass tågbiljett - va äckligt, borde ha stått "en burk coca cola" istället för "en kopp kaffe" eller liknande. sen stod det också ungefär såhär "varsågod och låna en tidning här" - det fanns en massa bl.a. Aftonbladet... - sablar, jag som köpte en Aftonbladet precis innan jag steg på tåget. kunde ju ha sparat 10 kronor till något annat.
Nu var man iallafall hemma igen och upplevt en Dolce Vita-program en trist söndag. och varit lite bortskämd, vilket var mer än skojigt, ärligt talat. nu ska jag rusa och göra iordning mig inför natten i min fina lägenhet. och fina säng. nej, förresten, världens fulaste säng - som är omkring 10 år gammal.
Tack för mig - vises på torsdag, Dolce Vita-älskarionnor/älskare.
hoppas på flera 1klass resor - det är jag värd.
Långa resor - passande för rastlösa stunder
Långa resor - en av många människors mest värsta dröm, därmed för att kunna ta sig fram till jobbet, mataffären, gymmet, släkten, vännerna och pojkvännen/flickvännen (varför bor partnern, som oftast, långt ifrån en..?).
På en vecka. Om man säger att jag åker hela raka vägen så räknas det till ca 10 timmar, det är sammanlagt timmar på en vecka som jag tar på mig att åka till jobbet. Men om man nu skulle även räkna med de timmar jag åker fram och tillbaka från Örebro, och därmed till pojkvännen och dämpa min saknad till honom. då blir det ca 14 timmar sammanlagt. Fruktansvärt!
Men jag har en metod som jag gärna utför där bland all resor. det har jag lärt mig från när jag lärde mig och åka långt fram och tillbaka från mitt dagis Hästberg som ligger i Falun då jag bodde däruppe i Gagnef.
Det går ut på att tröttna ut hjärnan. och det är att tänka på saker.
När jag säger saker så menar jag allt.
men just ifredags då jag åkte till Örebro tänkte jag på att jag skulle vilja tacka några människor här på vår moderjord. och det är bl.a. familjen för det första för att De gett mig min barndom och som jag minns den, dessutom gjort mig till den jag är idag, kompisarna för att Ni alltid funnits där för mig även om jag just då sagt att Ni inte behövde det, pojkvännen för att Du finns, mina kollegor på jobbet för att De ger mig mod att uppleva saker med en skara andra människor i en annan värld än som det jag hade förut, alla snälla människor för att Ni gör världen högljudd och om Ni inte fanns så skulle det troligen vara knäpptyst på vår moderjord. och slutligen mig själv; för att jag är den som jag är och att jag (äntligen) är på väg att nå dit - till drömjobbet.
och tacka mina drömmar (att jag har något att längta och se fram emot till); att skaffa en hundvalp när jag har tid och tillräckligt med pengar, äntligen ta examen på universitet, låta min katt Opus (han är van vid hundar, tack och lov) bosätta sig hos mig, försöka älska mina gamla skor från fjolåret mer än att älska att köpa nya skor.
När jag inte hade några mera att tacka så tröttnade jag ut mina ögon istället. och det går ut på att följa dessa reflexstolpar längs vägarna. Först fångar jag den ena reflexstolpen med ögonen och hoppar över den andra som kommer därefter, fångar den som kommer näst och hoppas över den som kommer därefter, fångar nästa och hoppar över den som kommer inom snarast. och så fortsätter det tills ögonen säger stopp.
Då återvänder jag till hjärnan igen för att återigen tröttna ut den. På så sätt räknar jag då bilar och dessa färger; röd - 7 stycken, grön - 1 stycken, gul - 0 stycken (typiskt), vit - 5 stycken och svart - 1406 stycken. men färgen svart vinner slutligen överallt med 6804 stycken eftersom alla bilar tycks förblir till färgen svart så länge det bara blir mer och mer mörkare när det börjar mörkna därute. det finns inget annat att göra för att få tiden att gå.
Då somnar man så småningom sittande. så länge tills huvudet krockar med bussätet och man vaknar upp. Pinsamt. folk tittar - men vafan, Zzzzzzzzz.
Tack för mig - och för resorna; SJ, SL, swebus och länstrafiken för att jag får åka med Er!
och åka gratis taxi. hoppas på fler sådana resor - det är jag värd.
På en vecka. Om man säger att jag åker hela raka vägen så räknas det till ca 10 timmar, det är sammanlagt timmar på en vecka som jag tar på mig att åka till jobbet. Men om man nu skulle även räkna med de timmar jag åker fram och tillbaka från Örebro, och därmed till pojkvännen och dämpa min saknad till honom. då blir det ca 14 timmar sammanlagt. Fruktansvärt!
Men jag har en metod som jag gärna utför där bland all resor. det har jag lärt mig från när jag lärde mig och åka långt fram och tillbaka från mitt dagis Hästberg som ligger i Falun då jag bodde däruppe i Gagnef.
Det går ut på att tröttna ut hjärnan. och det är att tänka på saker.
När jag säger saker så menar jag allt.
men just ifredags då jag åkte till Örebro tänkte jag på att jag skulle vilja tacka några människor här på vår moderjord. och det är bl.a. familjen för det första för att De gett mig min barndom och som jag minns den, dessutom gjort mig till den jag är idag, kompisarna för att Ni alltid funnits där för mig även om jag just då sagt att Ni inte behövde det, pojkvännen för att Du finns, mina kollegor på jobbet för att De ger mig mod att uppleva saker med en skara andra människor i en annan värld än som det jag hade förut, alla snälla människor för att Ni gör världen högljudd och om Ni inte fanns så skulle det troligen vara knäpptyst på vår moderjord. och slutligen mig själv; för att jag är den som jag är och att jag (äntligen) är på väg att nå dit - till drömjobbet.
och tacka mina drömmar (att jag har något att längta och se fram emot till); att skaffa en hundvalp när jag har tid och tillräckligt med pengar, äntligen ta examen på universitet, låta min katt Opus (han är van vid hundar, tack och lov) bosätta sig hos mig, försöka älska mina gamla skor från fjolåret mer än att älska att köpa nya skor.
När jag inte hade några mera att tacka så tröttnade jag ut mina ögon istället. och det går ut på att följa dessa reflexstolpar längs vägarna. Först fångar jag den ena reflexstolpen med ögonen och hoppar över den andra som kommer därefter, fångar den som kommer näst och hoppas över den som kommer därefter, fångar nästa och hoppar över den som kommer inom snarast. och så fortsätter det tills ögonen säger stopp.
Då återvänder jag till hjärnan igen för att återigen tröttna ut den. På så sätt räknar jag då bilar och dessa färger; röd - 7 stycken, grön - 1 stycken, gul - 0 stycken (typiskt), vit - 5 stycken och svart - 1406 stycken. men färgen svart vinner slutligen överallt med 6804 stycken eftersom alla bilar tycks förblir till färgen svart så länge det bara blir mer och mer mörkare när det börjar mörkna därute. det finns inget annat att göra för att få tiden att gå.
Då somnar man så småningom sittande. så länge tills huvudet krockar med bussätet och man vaknar upp. Pinsamt. folk tittar - men vafan, Zzzzzzzzz.
Tack för mig - och för resorna; SJ, SL, swebus och länstrafiken för att jag får åka med Er!
och åka gratis taxi. hoppas på fler sådana resor - det är jag värd.
Dessa vita byxor - kan råkas ut för oförlåtliga olyckor
För det första - det här har aldrig hänt mig. som tur är. nu vet ni det iallafall.
På jobbet - mitt jobb alltså - får man särskilda kläder som man bara använder just då man jobbar.
Det är en blå T-shirt med ett par vita byxor - praktiska sådana. man behöver inte vara rak i ryggen eller dra in magen, eller dessutom träna rumpan så att de skulle synas som fasta genom dessa vita byxor - som man annars skulle vilja göra om man hade älskade jeansen.
De är plagg som man kan slappa i - fast inte så mycket som jag kanske påstår just nu, för man ser faktiskt som en sjuksköterska i dessa kläder. Oavsett vem som klär sig i dem - "där är det en sjuksköterska!" - på direkten.
och man kan då inte tugga tuggummi och tro att man kan slappa av hur som helst i dessa kläder - man ska uppföra sig som en sjuksköterska och låtsas att man vet allt - även om man redan vet allt. det är trevligare att låtsas - man ser mer mallig ut.
men däremot kan dessa med dessa gröna T-shirts se ännu mera malliga ut - de vet ju bäst. kan bara hålla med - de är ju veterinärer, trots allt.
Men idag hade man visst hamnat i enfärgad vecka - plask och rött rött rött.
Jag nästan sjunker - som ett skepp - jag är så tjock tjock tjock.
Allvarligt, alla män därute, man känner så när man hamnat i just den veckan. magont är skit - men jag är glad.
Nej, tillbaka till den vita byxan nu - på en sjuksköterska med en blå T-shirt. tänk om man fick det röda badkaret på köpet när man hade dessa vita byxor - gå runt omkring med en röd fläck på sin fasta rumpa..? - alla tjejers mardröm.
det har jag ofta undrat över - speciellt när jag första dan fick dessa vita byxor. Men som tur är badkaret inte så fullt på en gång så man har tid att simma till land. och sätta dit fienden - bindan. eller däremot skippa att simma och istället ro i det röda havet - med tampongen.
Allvarligt, hur som helst hade jag iallafall ingen röd fläck på min (fasta, hade jag önskat och kunnat säga) rumpa. glatt satte jag dit fienden och fortsatte gå malligt på land - tro det eller ej, med mina vita byxor. Däremot om jag isåfall skulle få en röd fläck därbak så skyller jag absolut på en av hundarna - att det hamnade där precis efter jag tagit blodprov från hunden.
Men allra bäst tycker jag om mina älskade jeans - just då kan jag åtminstone säga att rumpan min är så fast. och inte så särskilt dumt med mina älskade stövlar - av skinn och även enfärgade. svarta stövlar som delvis tränar min rumpa - och skärper till ryggraden så att den förblir rak. en stilig sjuksköterska - som inte märks! vilket mirakel!
Ja, nu ska man visst snart gå och lägga sig - inför en ny dag med dessa vita byxor. och såklart jeansen och stövlarna..!
En sak bara; har bestämt mig för en sak. när jag väl är klar med baby-livet så ska jag absolut sterilisera mig. så är det.
Tack för mig - magont är skit men jag är glad. och trött förstås.
p.s. dagens mening: "hjälper er gärna för att min levnadsstil är att vara människan till hjälp" d.s.
På jobbet - mitt jobb alltså - får man särskilda kläder som man bara använder just då man jobbar.
Det är en blå T-shirt med ett par vita byxor - praktiska sådana. man behöver inte vara rak i ryggen eller dra in magen, eller dessutom träna rumpan så att de skulle synas som fasta genom dessa vita byxor - som man annars skulle vilja göra om man hade älskade jeansen.
De är plagg som man kan slappa i - fast inte så mycket som jag kanske påstår just nu, för man ser faktiskt som en sjuksköterska i dessa kläder. Oavsett vem som klär sig i dem - "där är det en sjuksköterska!" - på direkten.
och man kan då inte tugga tuggummi och tro att man kan slappa av hur som helst i dessa kläder - man ska uppföra sig som en sjuksköterska och låtsas att man vet allt - även om man redan vet allt. det är trevligare att låtsas - man ser mer mallig ut.
men däremot kan dessa med dessa gröna T-shirts se ännu mera malliga ut - de vet ju bäst. kan bara hålla med - de är ju veterinärer, trots allt.
Men idag hade man visst hamnat i enfärgad vecka - plask och rött rött rött.
Jag nästan sjunker - som ett skepp - jag är så tjock tjock tjock.
Allvarligt, alla män därute, man känner så när man hamnat i just den veckan. magont är skit - men jag är glad.
Nej, tillbaka till den vita byxan nu - på en sjuksköterska med en blå T-shirt. tänk om man fick det röda badkaret på köpet när man hade dessa vita byxor - gå runt omkring med en röd fläck på sin fasta rumpa..? - alla tjejers mardröm.
det har jag ofta undrat över - speciellt när jag första dan fick dessa vita byxor. Men som tur är badkaret inte så fullt på en gång så man har tid att simma till land. och sätta dit fienden - bindan. eller däremot skippa att simma och istället ro i det röda havet - med tampongen.
Allvarligt, hur som helst hade jag iallafall ingen röd fläck på min (fasta, hade jag önskat och kunnat säga) rumpa. glatt satte jag dit fienden och fortsatte gå malligt på land - tro det eller ej, med mina vita byxor. Däremot om jag isåfall skulle få en röd fläck därbak så skyller jag absolut på en av hundarna - att det hamnade där precis efter jag tagit blodprov från hunden.
Men allra bäst tycker jag om mina älskade jeans - just då kan jag åtminstone säga att rumpan min är så fast. och inte så särskilt dumt med mina älskade stövlar - av skinn och även enfärgade. svarta stövlar som delvis tränar min rumpa - och skärper till ryggraden så att den förblir rak. en stilig sjuksköterska - som inte märks! vilket mirakel!
Ja, nu ska man visst snart gå och lägga sig - inför en ny dag med dessa vita byxor. och såklart jeansen och stövlarna..!
En sak bara; har bestämt mig för en sak. när jag väl är klar med baby-livet så ska jag absolut sterilisera mig. så är det.
Tack för mig - magont är skit men jag är glad. och trött förstås.
p.s. dagens mening: "hjälper er gärna för att min levnadsstil är att vara människan till hjälp" d.s.
är Hon smart - den dära Ludi?
Det här ämnet. skulle det va intressant och läsa om, kanske..? - det tror jag, det!
om du tror att det är så intressant med en sån dum text som själva dumheten, så varsågod - fortsätt läsa...
Hela det där med smarthet. är det viktigt att vara smart?
Nja, det beror nog fullt ut på situationen - vart man befinner sig och vem man snackar med.
Är det en kille som man tycker så särskilt mycket om så försöker man - i vanliga fall som mest - verka som om att man visste det och annat. Alltså, att man visste bäst på vår moderjord. Men saken är den - att killar mest faller ner på ens knän när det gäller dumma blondiner (jo, det är sant - det har oftast fungerat hittills).
Nu kommer det nog upp en miljontals (om det är så många som läser det här, vet jag inget om men ändå) tankar som att
"att det alltid fungerat..?! alltså är den dära Ludi dum i huvudet..!" (ur huvudena av så kallade dumma människor)
eller
"att killar ens kan falla ner på knän för sådana dumma hönor - ofattbart!" (ur huvudena av så kallade nickdockor)
eller
"det där är absolut inte sant!" (ur huvudena av så kallade icketroende)
eller
"men snälla nån, den dära Ludi är inte dum i huvudet - däremot är all snack det" (ur huvudena av så kallade de-som-känner-Ludi)
eller först en skratt och
"jag förstår Ludi, helt enkelt" (ur huvudena av så kallade de-som-förstår-Ludi)
eller först en fniss och sen efter ett tag
"hm, *fniss*... jo, jag tror på allt Ludi säger! Faktiskt." (ur huvudena av så kallade de-som-är-öppna-för-allt)
eller
"ja, vad ska man tro..? tror att jag ska spela dum... och säga att jag inte ens förstår någonting av det där Ludi nyligen sagt" (ur huvudena av så kallade de-som-verkligen-förstår-Ludi)
Alltså, vad har du förstått..? Vilket "huvud" tillhör du..? Vet du inte - ta reda på det (= välj bara den mening där överst som stämmer in mest på din tanke).
Men saken är den att jag gillar och spela dum, och det speciellt när jag är nyfärgat - i en nyans av blond. speciellt för de som är lika dumma som dumma människor är. de går på allt.
Det är bra att kunna spela dum ibland - då slipper man det man vill slippa. Hoho.
ni som hajar det där - fortsätt så! det får bli vårt hemliga språk.
ni däremot som inte hajar det där - färga håret blont. på så sätt förstår du Ludi i egen hög person.
Tack för mig - och presentationen av... vänta lite, måste fnissa lite först... jo, mitt blonda hår.
p.s. gillar du någon, spela dum - du vinner på det d.s.
om du tror att det är så intressant med en sån dum text som själva dumheten, så varsågod - fortsätt läsa...
Hela det där med smarthet. är det viktigt att vara smart?
Nja, det beror nog fullt ut på situationen - vart man befinner sig och vem man snackar med.
Är det en kille som man tycker så särskilt mycket om så försöker man - i vanliga fall som mest - verka som om att man visste det och annat. Alltså, att man visste bäst på vår moderjord. Men saken är den - att killar mest faller ner på ens knän när det gäller dumma blondiner (jo, det är sant - det har oftast fungerat hittills).
Nu kommer det nog upp en miljontals (om det är så många som läser det här, vet jag inget om men ändå) tankar som att
"att det alltid fungerat..?! alltså är den dära Ludi dum i huvudet..!" (ur huvudena av så kallade dumma människor)
eller
"att killar ens kan falla ner på knän för sådana dumma hönor - ofattbart!" (ur huvudena av så kallade nickdockor)
eller
"det där är absolut inte sant!" (ur huvudena av så kallade icketroende)
eller
"men snälla nån, den dära Ludi är inte dum i huvudet - däremot är all snack det" (ur huvudena av så kallade de-som-känner-Ludi)
eller först en skratt och
"jag förstår Ludi, helt enkelt" (ur huvudena av så kallade de-som-förstår-Ludi)
eller först en fniss och sen efter ett tag
"hm, *fniss*... jo, jag tror på allt Ludi säger! Faktiskt." (ur huvudena av så kallade de-som-är-öppna-för-allt)
eller
"ja, vad ska man tro..? tror att jag ska spela dum... och säga att jag inte ens förstår någonting av det där Ludi nyligen sagt" (ur huvudena av så kallade de-som-verkligen-förstår-Ludi)
Alltså, vad har du förstått..? Vilket "huvud" tillhör du..? Vet du inte - ta reda på det (= välj bara den mening där överst som stämmer in mest på din tanke).
Men saken är den att jag gillar och spela dum, och det speciellt när jag är nyfärgat - i en nyans av blond. speciellt för de som är lika dumma som dumma människor är. de går på allt.
Det är bra att kunna spela dum ibland - då slipper man det man vill slippa. Hoho.
ni som hajar det där - fortsätt så! det får bli vårt hemliga språk.
ni däremot som inte hajar det där - färga håret blont. på så sätt förstår du Ludi i egen hög person.
Tack för mig - och presentationen av... vänta lite, måste fnissa lite först... jo, mitt blonda hår.
p.s. gillar du någon, spela dum - du vinner på det d.s.
Höstens färger - finns de?
Nu har en viss årstid, som kallas för höst, kommit fram. den har nog kikat fram redan för ett tag sen, det är bara så att jag inte riktigt märkt det förrän nu - att hösten har kommit fram som en fallande löv. av färgen gul. och möjligen lite av färgen röd.
Men det är en sak som jag alltid har undrat - i hela mitt liv. nej, kanske inte i hela mitt liv men väl när jag lärt mig att människor och djur kan se färger ur sina egna ögon.
Gult, rött, grönt, blått, rosa, orange, vitt, svart, lila och så grått - kan vi verkligen se dessa färger?
Varför finns det färgblindhet, kontaktlinser, gråstarr och dessutom optiska synfel..?
Färgblindhet innebär att man inte uppfattar färger likadant som alla andra (det är sant, vissa människor uppfattar inte färger likadant som övriga) och det är dessutom vanligt att det är medfött. Man säger att det är cirka 7% av alla män är färgblinda och mindre än 1% av alla kvinnor - varför är det så?
Föds kvinnor med bättre syn - eller alltså med bättre avseende av våra färger - eller är det så att man tror att 7% av männen är färgblinda men i själva fallet så är det 7% hos kvinnorna? Alla ser ju inte likadant på färger..?
Någon har iallafall gett ut sin förklaring till varför män har sina 7% medan kvinnorna har sin mindre än 1%. Förklaringen lyder alltså såhär:
Eftersom färgblindhet är ärftligt och dessutom att genen - som ger färgblindheten - sitter på X-kromosomen. Men hur får kvinnorna sin mindre än 1% när de däremot har två X-kromosomer..?
Jo, eftersom kvinnan har två X-kromosomer och om det skulle förekomma en gen för färgblindhet hos en av kvinnans X-kromosom medan den andra X-kromosom inte har den genen så blir kvinnan inte färgblind. Om mannen däremot får en gen av färgblindhet på sin enda X-kromosom så förblir han färgblind. Att mannen ska bli färgblind gäller det alltså bara att en gen för färgblindhet finns på mannens enda X-kromosom - medan kvinnan klarar sig undan med en X-kromosom som inte har den genen om den andra X-kromosom skulle ha genen.
Men med kvinnans mindre än 1%, om det hade blivit så att kvinnan olyckligvis fått två gener för färgblindhet - ena genen hamnar på en av hennes X-kromosomer och den andra genen hamnar på hennes andra X-kromosom. Då förblir kvinnan färgblind.
Det är alltså så att mannen har en högre risk att få färgblindhet.
Jag, Ludi, har däremot testat min färgseende - för skojs skull.
Och jag fick - normalseende av färger.
Men jag ser ju att himeln är blått - det är en vanlig missuppfattning. himeln har egentligen ingen färg alls - det är bara det att det infallande ljuset bryts och reflekteras i atmosfären och det inom de våglängder som vi befinner oss i så ser vi himeln som blått.
Men om man står på ett högt berg en riktig solig dag så kan man se att himelns färg är av en mycket mörk blå ton - till och med nästan svart.
Att vi lever i den här värld med dessa färger - det är fantastisk.
speciellt nu på hösten, när alla färger kikar fram som några gentlemän - även för de färgblinda. de kan se övriga färger - som är minst lika vackra ihop som alla de andra färgerna tillsammans.
Nu ska man gå och sussa - inför ännu en arbetsdag imorgon. trivs verkligen med det jag gör just nu!
Tack för mig - med gult, rött, grönt, blått, rosa, orange, vitt, svart, lila och så grått.
p.s. kommentera gärna - om ni har något vettigt att säga d.s.
Men det är en sak som jag alltid har undrat - i hela mitt liv. nej, kanske inte i hela mitt liv men väl när jag lärt mig att människor och djur kan se färger ur sina egna ögon.
Gult, rött, grönt, blått, rosa, orange, vitt, svart, lila och så grått - kan vi verkligen se dessa färger?
Varför finns det färgblindhet, kontaktlinser, gråstarr och dessutom optiska synfel..?
Färgblindhet innebär att man inte uppfattar färger likadant som alla andra (det är sant, vissa människor uppfattar inte färger likadant som övriga) och det är dessutom vanligt att det är medfött. Man säger att det är cirka 7% av alla män är färgblinda och mindre än 1% av alla kvinnor - varför är det så?
Föds kvinnor med bättre syn - eller alltså med bättre avseende av våra färger - eller är det så att man tror att 7% av männen är färgblinda men i själva fallet så är det 7% hos kvinnorna? Alla ser ju inte likadant på färger..?
Någon har iallafall gett ut sin förklaring till varför män har sina 7% medan kvinnorna har sin mindre än 1%. Förklaringen lyder alltså såhär:
Eftersom färgblindhet är ärftligt och dessutom att genen - som ger färgblindheten - sitter på X-kromosomen. Men hur får kvinnorna sin mindre än 1% när de däremot har två X-kromosomer..?
Jo, eftersom kvinnan har två X-kromosomer och om det skulle förekomma en gen för färgblindhet hos en av kvinnans X-kromosom medan den andra X-kromosom inte har den genen så blir kvinnan inte färgblind. Om mannen däremot får en gen av färgblindhet på sin enda X-kromosom så förblir han färgblind. Att mannen ska bli färgblind gäller det alltså bara att en gen för färgblindhet finns på mannens enda X-kromosom - medan kvinnan klarar sig undan med en X-kromosom som inte har den genen om den andra X-kromosom skulle ha genen.
Men med kvinnans mindre än 1%, om det hade blivit så att kvinnan olyckligvis fått två gener för färgblindhet - ena genen hamnar på en av hennes X-kromosomer och den andra genen hamnar på hennes andra X-kromosom. Då förblir kvinnan färgblind.
Det är alltså så att mannen har en högre risk att få färgblindhet.
Jag, Ludi, har däremot testat min färgseende - för skojs skull.
Och jag fick - normalseende av färger.
Men jag ser ju att himeln är blått - det är en vanlig missuppfattning. himeln har egentligen ingen färg alls - det är bara det att det infallande ljuset bryts och reflekteras i atmosfären och det inom de våglängder som vi befinner oss i så ser vi himeln som blått.
Men om man står på ett högt berg en riktig solig dag så kan man se att himelns färg är av en mycket mörk blå ton - till och med nästan svart.
Att vi lever i den här värld med dessa färger - det är fantastisk.
speciellt nu på hösten, när alla färger kikar fram som några gentlemän - även för de färgblinda. de kan se övriga färger - som är minst lika vackra ihop som alla de andra färgerna tillsammans.
Nu ska man gå och sussa - inför ännu en arbetsdag imorgon. trivs verkligen med det jag gör just nu!
Tack för mig - med gult, rött, grönt, blått, rosa, orange, vitt, svart, lila och så grått.
p.s. kommentera gärna - om ni har något vettigt att säga d.s.
Vänner - meningen med livet?
Vänner.
De finns överallt. men måste man ha vänner - så att man kommer någonvart i livet?
En bra fråga, det. Men svaret är nej.
man behöver inte ha vänner bara för att leva gott - en enda vän är tillräckligt. det är kanske dessutom mer personligt om man bara hade en enda vän - genom hela livet. Då skulle man känna den dära vännen mycket väl och kunna vännens humör och vanor utantill.
Inget av det där, som jag nyligen skrev, vet jag en enda dugg om. Det var bara ett rent gissning.
Jag har många vänner. som jag gillar. men självklart finns det de som jag gillar mest än de andra - det ska man inte ljuga om. Enligt mig iallafall.
Jag har inte kunnat hjälpa det - att jag har skaffat mig de vänner jag ville ha. Från när jag gick på dagis till idag har jag alltid tyckt om att prata och le. vet inte om människor dras till de som verkligen kan prata - när jag säger "kan prata" menar jag ett visst sätt att prata så att man utstrålar tillgivenhet.
alla kan alltså utstråla en (eller fler) typ av tillgivenhet på något sätt - var och en har bara sitt sätt att utstråla det. även om det är genom att bara le, blinka med ögonen, skratta, prata, röra ens axel med handen, vara sensationell, vara blyg, måla ögonen med eyeliner så att de öppnas, ge komplimanger, vinna en tävling eller att alltid ha haft en viss utstrålning om sig helt enkelt. som sagt: alla har det och visar det på sitt eget sätt. Enligt mig iallafall.
Man mår bäst av att ha de vännerna som behandlar en likadant som man själv behandlar andra - det mottot har jag alltid följt. Nja, kanske inte alltid men gjort mitt bästa iallafall.
det viktigaste är inte hur många vänner man har - utan att behålla en (eller fler, om det finns) vän som ger dig utstrålning genom livet. Vissa utstrålar genom sin(a) vän(ner) - de blir glada när de ser vännen.
Jag kan iallafall tyda på att jag utstrålar glädje när jag träffar mina vänner - det finns nästan inget bättre. men samtidigt tror jag inte att meningen med livet är enbart gjord av att ha vänner. utan därmed att ha ett tak över ens huvud, en familj, en utbildning/jobb, ett privatliv, mat på bordet, kärlek, plagg som man absolut inte släpper, nöjen, vara social, stunder som man upplevt och minns, böcker, sol och regn, seger över något som man alltid velat segra över, uppleva världen och olika kulturer, försöka förstå andras (och egna) tankar och önskan, kommunicera, skapa, fantisera ihop till ett eget språk, våga göra sig till som att bli som ett barn, visa känslor och förstås att le och skratta.
Enligt mig iallafall. mer kommer jag inte på - förutom förstås syre och H2O.
Skulle vilja presentera några människor, som står mig väldigt nära, som verkligen har utstrålning - på sitt eget sätt.
det här är jag och Babe - som utstrålar med sitt det.
det här är jag och Sarah - som utstrålar med sin klumpighet.
det här är Helena - som utstrålar med sin blyghet - och jag.
det här är jag och Sellingen - som utstrålar med sin intelligent.
det här är Tomas - som utstrålar med sin unika utstrålning - och jag.
det här är Paula - som utstrålar med sin oskyldiga ögon.
det här är Linda - som utstrålar med sin harmoniska attityd.
Nu var jag klar. Dessa var bara få av mängden som utstrålar alla sorters utstrålning i hela världen. Alla har sitt eget sätt - ta vara på det!
Det kan försvinna lika snabbt som när man åker pulka framför den mest nedåtlutande backen.
Du är vacker - oavsett vilken sorts utstrålning du har.
Kommentarera gärna om Du har ordet - ordet är ditt!
Tack för mig.
Godnatti och sprid ut din utstrålning - världen blir ännu vackrare då.
De finns överallt. men måste man ha vänner - så att man kommer någonvart i livet?
En bra fråga, det. Men svaret är nej.
man behöver inte ha vänner bara för att leva gott - en enda vän är tillräckligt. det är kanske dessutom mer personligt om man bara hade en enda vän - genom hela livet. Då skulle man känna den dära vännen mycket väl och kunna vännens humör och vanor utantill.
Inget av det där, som jag nyligen skrev, vet jag en enda dugg om. Det var bara ett rent gissning.
Jag har många vänner. som jag gillar. men självklart finns det de som jag gillar mest än de andra - det ska man inte ljuga om. Enligt mig iallafall.
Jag har inte kunnat hjälpa det - att jag har skaffat mig de vänner jag ville ha. Från när jag gick på dagis till idag har jag alltid tyckt om att prata och le. vet inte om människor dras till de som verkligen kan prata - när jag säger "kan prata" menar jag ett visst sätt att prata så att man utstrålar tillgivenhet.
alla kan alltså utstråla en (eller fler) typ av tillgivenhet på något sätt - var och en har bara sitt sätt att utstråla det. även om det är genom att bara le, blinka med ögonen, skratta, prata, röra ens axel med handen, vara sensationell, vara blyg, måla ögonen med eyeliner så att de öppnas, ge komplimanger, vinna en tävling eller att alltid ha haft en viss utstrålning om sig helt enkelt. som sagt: alla har det och visar det på sitt eget sätt. Enligt mig iallafall.
Man mår bäst av att ha de vännerna som behandlar en likadant som man själv behandlar andra - det mottot har jag alltid följt. Nja, kanske inte alltid men gjort mitt bästa iallafall.
det viktigaste är inte hur många vänner man har - utan att behålla en (eller fler, om det finns) vän som ger dig utstrålning genom livet. Vissa utstrålar genom sin(a) vän(ner) - de blir glada när de ser vännen.
Jag kan iallafall tyda på att jag utstrålar glädje när jag träffar mina vänner - det finns nästan inget bättre. men samtidigt tror jag inte att meningen med livet är enbart gjord av att ha vänner. utan därmed att ha ett tak över ens huvud, en familj, en utbildning/jobb, ett privatliv, mat på bordet, kärlek, plagg som man absolut inte släpper, nöjen, vara social, stunder som man upplevt och minns, böcker, sol och regn, seger över något som man alltid velat segra över, uppleva världen och olika kulturer, försöka förstå andras (och egna) tankar och önskan, kommunicera, skapa, fantisera ihop till ett eget språk, våga göra sig till som att bli som ett barn, visa känslor och förstås att le och skratta.
Enligt mig iallafall. mer kommer jag inte på - förutom förstås syre och H2O.
Skulle vilja presentera några människor, som står mig väldigt nära, som verkligen har utstrålning - på sitt eget sätt.
det här är jag och Babe - som utstrålar med sitt det.
det här är jag och Sarah - som utstrålar med sin klumpighet.
det här är Helena - som utstrålar med sin blyghet - och jag.
det här är jag och Sellingen - som utstrålar med sin intelligent.
det här är Tomas - som utstrålar med sin unika utstrålning - och jag.
det här är Paula - som utstrålar med sin oskyldiga ögon.
det här är Linda - som utstrålar med sin harmoniska attityd.
Nu var jag klar. Dessa var bara få av mängden som utstrålar alla sorters utstrålning i hela världen. Alla har sitt eget sätt - ta vara på det!
Det kan försvinna lika snabbt som när man åker pulka framför den mest nedåtlutande backen.
Du är vacker - oavsett vilken sorts utstrålning du har.
Kommentarera gärna om Du har ordet - ordet är ditt!
Tack för mig.
Godnatti och sprid ut din utstrålning - världen blir ännu vackrare då.
För tre månader sedan...
hände alltså det där med pappa (se förra gula paketet).
Märkte det alldeles nyss. ibland kan saker vara läskliga - att jag ens skrev ner det just idag som hände för exakt tre månader sen.
Saker som hände för tre månader sedan kan kännas som om de hände igår men samtidigt inte - tiden går snabbt för var dag som går.
Tack för mig - återigen. och godnatti, folk - de i city och övriga byhålor.
Märkte det alldeles nyss. ibland kan saker vara läskliga - att jag ens skrev ner det just idag som hände för exakt tre månader sen.
Saker som hände för tre månader sedan kan kännas som om de hände igår men samtidigt inte - tiden går snabbt för var dag som går.
Tack för mig - återigen. och godnatti, folk - de i city och övriga byhålor.
Hoppas att det blir sig likt igen - som det annars alltid varit.
Kollade igenom smsen som jag sparat i åratal.
I vanliga fall brukar jag skriva ett sms per månad - vad som är hett och inte. alltså, jag knappar ner just det som går hett i mitt huvud just då jag skriver. det varken skickas eller kastas - utan sparas tills jag läser det igen och fortfarande spar det.
Vissa sms kan få mig att le i flera dagar och grejen-som-var-hett-just-då blir återigen hett i mitt huvud. men vissa sms kan få mig att gråta - av någon anledning. eller dessutom bli arg och dessutom så arg att jag skulle bara vilja sparka bort ena skon så att den flyger bort - även om den kostade 600 spänn.
Har mer eller mindre gråtit, dessutom blivit jättearg (men inte sparkat bort ena skon, trots allt) över ett speciellt sms som skrevs ner sommaren den 26:e juli 2005 - som fortfarande är hett i mitt huvud. tycker inte så särskilt mycket om det men det går inte att sluta tänka på det. för det liksom pågår fortfarande. mindre hett nu kanske men inte så kall ännu ändå.
"Hoppas det blir som förut igen. tycker inte om att se dig sådär. varför får man sådana fall - att man faller på marken. och skadar sig. det är inget kul och känna smärta. men lite hopp får man när man ser dig le och skratta, pappa."
Så lyder det speciella smset. den 20:e juli var allt som vanligt - vaknade upp i Tomas mjuka säng. klockan var tolv, det är alltid likadant varje morgon. Skulle precis stiga upp ur sängen precis när Tomas sa att jag hade fått sms - och gav mig mobilen, som han annars alltid gör när jag hade fått något sms.
Gissade att det var någon kompis - exemplvis Sellingen, Babe, Sarah eller Paula men det var min syster Emma. när jag väl läst hennes sms blev jag väldigt upprörd - steg ur sängen med en ofattbar hastighet. och läste resten av smsen, övriga var från mamma som frågade om jag fortfarande var hemma hos Tomas eller åtminstone hemma. klockan var tolv - jag läste alltså ungefär 3 timmar senare.
Snabbt gick jag fram till Tomas och sa "pappa är på sjukhus! jag måste dra - och det nu".
Jag trampade så gott jag kunde på cykeln - så snabbt att jag var hemma inom dessa 420 sekunderna. Packade och slet ner mina fina kläder. bara att jag fick ner dem i väskan så skulle jag och mamma snart vara på väg upp till Gagnef.
Alla syskonen var redan hemma där i pappas fina röda hus sen någon vecka innan - jag och mamma fick ta oss dit med mammas fina röda bil. Mamma fick köra - jag var redan alltför upprörd för att kunna köra.
All snack vi hade på dessa svarta asfalt-vägarna fick mig liksom att glömma vad som hade hänt - för tillfället.
Mamma, Emma och jag åkte till Falun lasarett medan de andra stannade kvar i det röda huset. där låg pappa i sin sjukhussäng och såg okej ut - det var inget fel på honom tyckte jag. men han hade fått stroke - en blodpropp som fastnat i den högra hjärnhalvan - som inte ens syntes utanpå. men man såg att han var ledsen.
Därmed att tvingas genomgå det här tiden har jag sett ganska mycket. det var mycket ofattbart att se min pappa sitta i rullstol och även fick jag skala potatis åt honom - när han i vanliga fall är väldigt pigg och utför gärna sysslor varenda dag som till exempel att klippa gräset med sin gräsklippare, köra och handla smått, sitta i solen med sin svarta shorts, köra sin röda saab och dessutom gå ner i källaren och göra eld - så att man skulle kunna gå in och duscha med varmt vatten. allt det där kunde han inte göra - det sved.
För ett tag sen har han sparkat ut rullstolen och börjat gå själv i sitt röda hus igen och slipper nu ligga i sin sjukhussäng. och jag själv har sparkat ut ena skon och börjat gå runt med ett leende igen - jag har slutat undra "varför just min pappa" och ser fram emot processen där han blir bättre. och bättre.
och jag hoppas att han verkligen blir helt bra igen.
Tack alla som just då stod på min sida och fanns där när jag behövde er. och det var just då jag verkligen behövde er. och att när jag kom hem så fanns ni där och lyssnade. Vet att jag redan tackat er men det känns så otillräckligt.
- Tack, Sandin, att du bara fanns där - när jag verkligen behövde dig.
- Tack Selling, att du bara hörde av dig - när jag verkligen behövde höra ditt ord.
- Tack Simonson, att du bara sa saker - när jag verkligen behövde det som mest.
- Tack Billqvist, att du bara brydde dig - när jag verkligen behövde någon som vet hur det är.
- Tack Lagergren, att du bara stod ut - när jag verkligen behövde vara med familjen.
Till sist - tack pappa, för att du reste dig upp ur rullstolen. Och att jag återigen får se dig le och skratta, speciellt ditt skratt till Mr Bean-avsnitten och de övriga komedi-filmerna - och när du väl skrattar så måste man skratta också.
Tack för mig.
I vanliga fall brukar jag skriva ett sms per månad - vad som är hett och inte. alltså, jag knappar ner just det som går hett i mitt huvud just då jag skriver. det varken skickas eller kastas - utan sparas tills jag läser det igen och fortfarande spar det.
Vissa sms kan få mig att le i flera dagar och grejen-som-var-hett-just-då blir återigen hett i mitt huvud. men vissa sms kan få mig att gråta - av någon anledning. eller dessutom bli arg och dessutom så arg att jag skulle bara vilja sparka bort ena skon så att den flyger bort - även om den kostade 600 spänn.
Har mer eller mindre gråtit, dessutom blivit jättearg (men inte sparkat bort ena skon, trots allt) över ett speciellt sms som skrevs ner sommaren den 26:e juli 2005 - som fortfarande är hett i mitt huvud. tycker inte så särskilt mycket om det men det går inte att sluta tänka på det. för det liksom pågår fortfarande. mindre hett nu kanske men inte så kall ännu ändå.
"Hoppas det blir som förut igen. tycker inte om att se dig sådär. varför får man sådana fall - att man faller på marken. och skadar sig. det är inget kul och känna smärta. men lite hopp får man när man ser dig le och skratta, pappa."
Så lyder det speciella smset. den 20:e juli var allt som vanligt - vaknade upp i Tomas mjuka säng. klockan var tolv, det är alltid likadant varje morgon. Skulle precis stiga upp ur sängen precis när Tomas sa att jag hade fått sms - och gav mig mobilen, som han annars alltid gör när jag hade fått något sms.
Gissade att det var någon kompis - exemplvis Sellingen, Babe, Sarah eller Paula men det var min syster Emma. när jag väl läst hennes sms blev jag väldigt upprörd - steg ur sängen med en ofattbar hastighet. och läste resten av smsen, övriga var från mamma som frågade om jag fortfarande var hemma hos Tomas eller åtminstone hemma. klockan var tolv - jag läste alltså ungefär 3 timmar senare.
Snabbt gick jag fram till Tomas och sa "pappa är på sjukhus! jag måste dra - och det nu".
Jag trampade så gott jag kunde på cykeln - så snabbt att jag var hemma inom dessa 420 sekunderna. Packade och slet ner mina fina kläder. bara att jag fick ner dem i väskan så skulle jag och mamma snart vara på väg upp till Gagnef.
Alla syskonen var redan hemma där i pappas fina röda hus sen någon vecka innan - jag och mamma fick ta oss dit med mammas fina röda bil. Mamma fick köra - jag var redan alltför upprörd för att kunna köra.
All snack vi hade på dessa svarta asfalt-vägarna fick mig liksom att glömma vad som hade hänt - för tillfället.
Mamma, Emma och jag åkte till Falun lasarett medan de andra stannade kvar i det röda huset. där låg pappa i sin sjukhussäng och såg okej ut - det var inget fel på honom tyckte jag. men han hade fått stroke - en blodpropp som fastnat i den högra hjärnhalvan - som inte ens syntes utanpå. men man såg att han var ledsen.
Därmed att tvingas genomgå det här tiden har jag sett ganska mycket. det var mycket ofattbart att se min pappa sitta i rullstol och även fick jag skala potatis åt honom - när han i vanliga fall är väldigt pigg och utför gärna sysslor varenda dag som till exempel att klippa gräset med sin gräsklippare, köra och handla smått, sitta i solen med sin svarta shorts, köra sin röda saab och dessutom gå ner i källaren och göra eld - så att man skulle kunna gå in och duscha med varmt vatten. allt det där kunde han inte göra - det sved.
För ett tag sen har han sparkat ut rullstolen och börjat gå själv i sitt röda hus igen och slipper nu ligga i sin sjukhussäng. och jag själv har sparkat ut ena skon och börjat gå runt med ett leende igen - jag har slutat undra "varför just min pappa" och ser fram emot processen där han blir bättre. och bättre.
och jag hoppas att han verkligen blir helt bra igen.
Tack alla som just då stod på min sida och fanns där när jag behövde er. och det var just då jag verkligen behövde er. och att när jag kom hem så fanns ni där och lyssnade. Vet att jag redan tackat er men det känns så otillräckligt.
- Tack, Sandin, att du bara fanns där - när jag verkligen behövde dig.
- Tack Selling, att du bara hörde av dig - när jag verkligen behövde höra ditt ord.
- Tack Simonson, att du bara sa saker - när jag verkligen behövde det som mest.
- Tack Billqvist, att du bara brydde dig - när jag verkligen behövde någon som vet hur det är.
- Tack Lagergren, att du bara stod ut - när jag verkligen behövde vara med familjen.
Till sist - tack pappa, för att du reste dig upp ur rullstolen. Och att jag återigen får se dig le och skratta, speciellt ditt skratt till Mr Bean-avsnitten och de övriga komedi-filmerna - och när du väl skrattar så måste man skratta också.
Tack för mig.
Ett litet inträde i min vardag (nu för tiden)
Vad jag gör om dagarna..? ja, det,.. som de flesta människor gör - jobbar.
vet inte om jag verkligen orkar berätta allt det där. så trött.
Okej, det blir kort... såväl.
Idag började jag kl 8, men hade varit vaken i 2 timmar innan jag steg in i mina arbetssysslor - det svider att man måste vakna 2 timmar innan ens arbetstid börjar.
Buss, tunnelbana och åter buss. så ser min resa ut på morgonen.
kollar runt omkring på tunnelbanan - alla antagligen sover, läser tidningar, går på tåget och därefter går av vagnen och stirrar på folk (som jag). men till sist tröttnar man på all sovande, läsande, trappande på tåget och stirrande ögon - man vänder ner huvudet och dyker in i en tidning själv. nyheter, nyheter och åter nyheter.
Det är alltid roligt när jag kliver in i dörren där alla ler och säger "hej!" - när man egentligen borde stirra ner och nästan somna samt ropa lågt ett "god morgon...". Själv rusar man in i omklädsrummet efter allas glada miner - mitt klädskåp är röd (inte gul) och det är egentligen Åsa och Sannas men jag får slänga mina kläder där under dess tid jag är där.
Oh, allra bäst med det är patienterna - de bl.a. skäller och jamar - men ändå viftar de på svansen eller spinner. nej, nu ljuger jag visst lite grann. hundarna varken viftar på svansen och katterna spinner knappt. de gillar inte att vara där de är - på ett sjukhus. vem tycker om det?
Men! Det finns patienter som verkligen viftar på svansen när man kommer fram till buren för ett ärende - de vill bara se Någon än bara trista och vita väggar. Och slutligen, när djuren åkt hemåt, får de en uppfattning om vad som har skett där mellan dessa vita väggar, gråa gallret som skiljer åt djuren, mellan rastningarna och måltiderna. att igen kunna springa ifatt sin ägare eller återigen krafsa i ägarens nyinköpta soffa. Deras uppfattning är då att Någon har hjälpt dem.
Nej nej, det skulle ju bli kort! så nu får det räcka.
Vänta lite - buss, tunnelbana och åter buss. så var man hemma igen - hos mig och Babe. själv kommer jag ifatt Babe med att äta ihjäl mig och sen rullar jag lite i min söta soffa. och somnar. efter en lång dag.
Tack för mig.
och godnatti.
Dröm vackra drömmar.
Ludi = ?
Tankarna vandrade runt i mitt huvud igår natt. tänkte på bl.a. jobbet, kompisarna som är kvar i Örebro, min familj - även i Örebro och så pappa i goa Gagnef. och så tänkte jag på att Tomas skall åka iväg (för gott, känns det som) till Örebro idag och sen tar det ca 1 och en halv vecka innan jag får se honom igen. och dessutom känna hans doft, krypa in i hans kramar , röra hans söta händer och självklart krufsa i hans krulliga hår - han lockar. hm.
Nej, fram till saken. Det här lilla gula paketet ska handla lite om vad ordet - eller alltså namnet - Ludi betyder. jag kan iallafall säga att Ludi betyder inget speciellt, men att det har följt mig genom livet. Ludi har sett mig medan jag lärt mig från att krypa till att gå, le till att skratta (även om dessa sägs vara medfött), prata till att teckna, snyfta till att gråta, dricka till att spilla och äta till att bli mätt. det är mycket, det.
Ludi är Jag. Jag fick namnet när jag var liten - vet inte exakt när, av båda mina föräldrar, för att det skulle finnas något kortare att uttrycka - istället för mitt riktiga namn. eller var det bara en lek bland namn..? Inte vet Jag. Har aldrig intresserat mig att fråga dem - jag tog bara vänligt emot namnet som om när man tar emot bud vid dörren, från någon viss blomsteraffär som låter bekant.
Alla mina syskon har egna "smeknamn". Bland annat; Marsan, Emma lill och Jonkers. Ludi blev mitt. ännu idag kan mamma plötsligt ropa ´hämta hit vagnen, Emma lill´ på exempelvis IKEA, utan att tänka på Emmas ilska efteråt. Emma blir inte arg bara för att hon var tvungen och hämta vagnen, utan för att mamma just kallade henne för "Emma lill" . Man kan förstå om det var en liten flicka vid 6-års ålder med mörkbrunt hår som sprang runt i IKEA och hämtade glatt vagnen och åkte på den tills den hamnade vid mammas fötter - men det är ingen liten flicka.
Det kan iallafall däremot vara trevligt med smeknamn åt barnen - speciellt om man fick Ludi eller även Jonkers. Marsan låter inte så dumt heller.
Emma lill kanske borde kunna förändras till exempelvis "Emerila" eller något liknande. Emma skulle bli lite gladare om hon fick höra mamma ropa ´hämta hit vagnen, Emerila´ - det tror jag säkert. eller..?
Nu fram till kära mor och far - ni hade också fått smeknamn av oss barnen. kanske var det för att kunna hämnas..? Ingen aning. det var nog mest Marsan och Emma (lill) som kom på det där.
Mojan och Fajan - det fick mor och far heta. eller alltså, kallas för.
De brydde sig inte om det så mycket - bryr de äldre sig inte lika mycket som oss ungdomar kanske..?
Bland annat angående utseende, kroppsfixering, fina kläder, jobb med högt lön, fin lägenhet samt fint kök och fin bil. brydde vi ungdomar mer om sådana saker än de äldre..? Nej, det tror jag inte. det handlar nog mest om personlighet. det finns ju 35-åringar som är fästa vid kroppsfixering eller vid att ha ett ursnyggt kök. även finns det 75-åringar som gärna köper en ball bil eller MC - och dessutom utför det. det har jag sett, trots allt.
Nej, nu tillbaka åter till Ludi - det är Jag. helt enkelt.
Tack för mig.
Nej, fram till saken. Det här lilla gula paketet ska handla lite om vad ordet - eller alltså namnet - Ludi betyder. jag kan iallafall säga att Ludi betyder inget speciellt, men att det har följt mig genom livet. Ludi har sett mig medan jag lärt mig från att krypa till att gå, le till att skratta (även om dessa sägs vara medfött), prata till att teckna, snyfta till att gråta, dricka till att spilla och äta till att bli mätt. det är mycket, det.
Ludi är Jag. Jag fick namnet när jag var liten - vet inte exakt när, av båda mina föräldrar, för att det skulle finnas något kortare att uttrycka - istället för mitt riktiga namn. eller var det bara en lek bland namn..? Inte vet Jag. Har aldrig intresserat mig att fråga dem - jag tog bara vänligt emot namnet som om när man tar emot bud vid dörren, från någon viss blomsteraffär som låter bekant.
Alla mina syskon har egna "smeknamn". Bland annat; Marsan, Emma lill och Jonkers. Ludi blev mitt. ännu idag kan mamma plötsligt ropa ´hämta hit vagnen, Emma lill´ på exempelvis IKEA, utan att tänka på Emmas ilska efteråt. Emma blir inte arg bara för att hon var tvungen och hämta vagnen, utan för att mamma just kallade henne för "Emma lill" . Man kan förstå om det var en liten flicka vid 6-års ålder med mörkbrunt hår som sprang runt i IKEA och hämtade glatt vagnen och åkte på den tills den hamnade vid mammas fötter - men det är ingen liten flicka.
Det kan iallafall däremot vara trevligt med smeknamn åt barnen - speciellt om man fick Ludi eller även Jonkers. Marsan låter inte så dumt heller.
Emma lill kanske borde kunna förändras till exempelvis "Emerila" eller något liknande. Emma skulle bli lite gladare om hon fick höra mamma ropa ´hämta hit vagnen, Emerila´ - det tror jag säkert. eller..?
Nu fram till kära mor och far - ni hade också fått smeknamn av oss barnen. kanske var det för att kunna hämnas..? Ingen aning. det var nog mest Marsan och Emma (lill) som kom på det där.
Mojan och Fajan - det fick mor och far heta. eller alltså, kallas för.
De brydde sig inte om det så mycket - bryr de äldre sig inte lika mycket som oss ungdomar kanske..?
Bland annat angående utseende, kroppsfixering, fina kläder, jobb med högt lön, fin lägenhet samt fint kök och fin bil. brydde vi ungdomar mer om sådana saker än de äldre..? Nej, det tror jag inte. det handlar nog mest om personlighet. det finns ju 35-åringar som är fästa vid kroppsfixering eller vid att ha ett ursnyggt kök. även finns det 75-åringar som gärna köper en ball bil eller MC - och dessutom utför det. det har jag sett, trots allt.
Nej, nu tillbaka åter till Ludi - det är Jag. helt enkelt.
Tack för mig.